Idag gör det ont i mitt hjärta. Samtidigt är jag riktigt frustrerad.

Jag vabar med Lilja idag och lämnade Alva och Vilde på dagis i morse. 3,5 timmar tog det innan dagis ringde och bad mig komma och hämta dom. Vilde är just nu inne i en av sina dalar och är väldigt utåtagerande. Han hade idag slagits och puttats och när han till slut bet ett annat barn hårt och därefter försökt bita personalen som försökte lugna honom, kände dom att det var dags att jag kom och hämtade honom. 

Med all rätt. Bra gjort av personalen, tycker jag. 

Men det gör ont i hjärtat. Jag vet ju att han innerst inne inte är ond, men tyvärr är han "den jobbiga" som ingen vill leka med. 

Och det förstår jag. 

Man vill inte umgås med någon som helt plötsligt slår en och inte låter en leka med några saker. 

Men jag vet ju att han gärna vill leka med andra barn. 

Han vet bara inte hur. 

Och jag blir så frustrerad över situationen. Vi väntar fortfarande på utredning och BUP säger att dom "har en vision" om att kunna utreda honom till hösten. 

Jag vill bara pissa på alla deras visioner och skaka om dom och skrika; "Förstår ni inte hur viktigt det är för familjer att "problembarn" utreds?! Förstår ni inte att man inte kan stå i kö i minst 1 år? Förstår ni inte att man behöver veta HUR man ska kunna hjälpa sitt barn? Förstår ni att barnet lider av att inte bli hjälpt på rätt sätt?!"

Idag är ingen bra dag.

Men jag räknar med att vi iaf kommer få många bra minuter av dagen, som överväger det jobbiga.