Det började med Vilde.

Han spydde ner vår säng natten mellan tisdagen och onsdagen, spydde lite till på morgonen, sen var han pigg och kry igen. 

Igår var det min tur. Hade kramper i magen hela natten, mådde konstigt och på morgonen blev det värre.

Kroppen försökte tvinga mig att spy flera gången. Den bara tryckte på och hulkade och hade sig.

Jag försökte kommunicera med hjärnan och förklara, att vi faktiskt har gått igenom det här innan; JAG HAR INGEN MAGSÄCK, alltså kan jag inte spy. Du var ju för sjutton med under operationen! 

Jaja, den lyssnade iaf inte...

Hela dagen låg jag pall i soffan och vågade inte röra mig. Så fort jag ändrade läge blev jag helt konstig, började hyperventilera och "spy".

På kvällen mådde jag bättre och idag är jag i stort sett återställd.

Nu har bacillen hoppat över till McLovin och Lilja.

Det kräks och bajsas till höger och vänster!

Jisses...

Det är ändå tur att vi blir sjuka i omgångar, så att nån är redig nog att tvätta och städa upp efter kräkisarna. :)