Jag lovade ju Brallan nya kläder.
Det blev en tunika.
Jag ska göra byxor till henne och Älvan med, men jag känner mig ganska febrig och dålig, så jag vill inte riskera att det blir fel.
Får ta det imorn, eller nåt.

Brallan blev väldigt nöjd med sin mössa!
Hon fick ju välja tyg helt själv. :)



Haha, fast det är jobbigt att sy till sina barn.
Brallan kom precis med en hög tyg och sa bestämt:
"Ija Kläjor!" (Lilja kläder)
Jag fick lirka mig ur det genom att lova att jag ska sy kläder till henne imorn.

Om ni undrar varför jag mest syr till Brallan, så är det för att Älvan har en överdrivet stor hög med kläder och Brallan behöver faktiskt nya kläder just nu.
Dessutom kommer ju Älvan att få ärva alla Brallans kläder.
Men byxor ska Älvan iaf få.
Hon hatar ju mössor, annars kunde jag sytt det till henne med.

Idag har jag och barnen varit i Malmö.
Vi mötte upp Marran vid Svågertorp och köpte tyg till mig och lite grejer till barnvagnen.
Dom hade rea på uv-skydd, som passade jättebra till vår vagn. Samma färg!
En mugghållare blev det med, så man kan dricka kaffe utan att köra vagnen med en hand + magen.

När vi kom hem igen gjorde jag en pillfilt till Älvan.
Hon är helt tokig i tvättlappar, så denna kan nog vara hennes nya favvisgrej.


Nu ska jag tvätta golvet... För 4:e, eller 5:e gången denna veckan.
Jisses, vad alla i vår familj(utom jag såklart) är skitgrisar.
Jag fattar inte vad det är med McLovin' och hans strumpor t.ex.
VARFÖR ska man envisas med att lägga dom i/bredvid/under/på soffan?
Jag säger till honom VARJE dag att jag inte vill ha hans lökiga hossor i soffan, eftersom Älvan äter allt i hennes väg.
Ändå ligger dom där varenda dag, så jag får plocka upp dom.
Men skit i att ta upp dom då!, tänker kanske ni?
Det har jag minsann provat!
I 3 dagar provade jag...
Det resulterade i att det låg 3 par skitiga strumpor under soffbordet istället.
Åh, jag vill bara tvinga honom att äta upp dom!
Men så kan man ju inte göra, tydligen...

Jaja, back to work!

Knåpade ihop en tunika till Brallan med.
Den blev bättre än förväntat, faktiskt.
Hur låga förväntningar har du?!, undrar ni kanske då?
Vääääldigt låga! :)
Jag ritade av en av Brallans tunikor och klippte ut lite tyg.
Sen sydde jag lite på måfå, haha.
Det kan inte bli sådär jätteavancerade grejer när jag ska ha koll på 2 barn samtidigt.

Här är resultatet:



Kanske inte är den vackraste kreationen i världen, men Brallan gillar den! :)
Hon plockade upp sina leksaker snabbare än blixten, när jag hotade med att ta klänningen ifrån henne, om hon inte plockade undan efter sig.
Nu ligger hon i sin säng och sover i den.

Söthög!

Jamen, jag veeeet...
Jag är så superdålig på att uppdatera bloggen nu för tiden.
Det beror på att jag är så jäkla trött, när jag väl sätter mig ner på kvällen, så att jag inte orkar.

Igår var jag iväg och köpte lite tyger.
Tänkte sy snuttefiltar, mössor och kläder.
Men tygutbudet här i Höör är jättedåligt, så jag kom bara hem med grå fleece och muddtyg i 3 olika färger.
Jag ska beställa mer tyg på internet, för det är ganska tråkigt att sy allt i fleece.

Här är iaf vad jag gjort hitintills.

Älvans byxor.

Brallans brallor.

Jag har inte haft nåt mönster att gå efter.
Jag ritade bara av barnens byxor, så det blev som det blev.

Brallans musmössa.


Idag blir det bara slappedag.
Jag är trött som tusan, för Älvan sover inte hela natten igenom längre.
Hon ska typ äta hela tiden.
Som tur är tar McLovin' både natt och morgon, så ofta han orkar, så att jag kan vila. Men jag vaknar ju iaf.
Men men... Barns sovmönster brukar ju svänga ganska kraftigt emellanåt.
Bara att härda ut.
Men det hade ju varit skönt om McLovin' hade haft nåt sånär normalt schema, så jag slapp ha hand om alla läggningar, matningar och badningar själv. 


Tjo!

Vi hittade lite fynd idag på CG.

Vars ett regnställ till flickorna. 199:-/styck...

Och ett par piratgummistövlar till Brallan. 49:-


Tyvärr fanns regnställen bara i mörkblått och rosa, så det fick bli rosa, för den blå var så tråkig.
Varför kan dom inte göra barnkläder i mer roliga färger, som grönt eller lila?
Hur som helst...
När vi satt i bilen på väg hem kom vi på att Brallan redan har ett regnställ.
Men det gör inte så mycket, eftersom vi ska försöka få in henne på dagis till hösten.
Då kan det vara bra med ett reservställ.

Slänger in en bild på magen med.
Bilden är tagen idag.
Ursäkta att jag ser helt efterbliven ut, men jag har haft magkramper hela dagen och spytt, och då blir resultatet såhär.

Det kostar 910:- per år att inte bli gravid...
Iaf för oss! :)

Japp!
Har man tråkigt kan man räkna ut hur mycket ens preventivmedel kostar per år.

Jag och McLovin' har sex i snitt varannan dag.
Det är alltså 182,5 dagar om året.
(Vi avrundar till 182.)
Vi använder kondom som preventivmedel och räknar att en kondom kostar 5:-.
Det blir alltså 910:- per år.

Enligt konsumentverket kostar ett barn ca 30 000:- under det första levnadsåret.
Betydligt billigare med kondomer än att skaffa en ny kotte varje år!

Bara så ni vet...

Idag fick jag reda på, genom Marran, att facket försöker sätta stopp för att ssk ska kunna jobba som usk.
Varför?
Är det inte bättre om facket sätter stopp för alla outbildade som jobbar som usk?

Jag tycker att det är vansinne att vem som helst kan jobba inom vården.
Jag har utbildat mig till uska, för att jag VILL jobba inom vården.
Men tyvärr är mitt yrkesområde nån jäkla mellanlandningsplats för alla som inte hittar nåt jobb.
Jag har många vänner som jobbar inom vården och dom är säkert helt underbara arbetskamrater hela högen, för jag vet att dom gillar sitt jobb och funderar på att utbilda sig.
Men alla dom som bara tar jobbet för att det finns där framför näsan på dom då?
Dom som inte vet vad diabetes är, vilka mediciner som gör vad, och hur en människa med demens tänker. Och som dessutom inte bryr sig.
Dom får nån jäkla snabbgenomgång och sen är delegeringen ett faktum.
Underbart!
Jag längtar verkligen tills jag hamnar på ett hem.
Jag vet att det finns jättemånga bra människor som jobbar inom vården utan utbildning.
Men under mina år som uska har jag oxå stött på många stolpskott som inte fattar nånting om yrket.
Och dessutom är det dom outbildade som får jobbet, för dom jobbar för lägre lön.
Det är bara att göra om den fasta tjänsten till ett långtidsvikariat så löser det sig.
Jag tycker inte att det ska få gå till så!
Ska inte vården vara ett yrke där man ska vara utbildad?
Man har hand om andras liv.
Är det inte bättre att låta Marran, som är utbildad ssk, jobba som uska då?

Nu vet jag att jag förmodligen kommer att få en massa arga vårdarbetare emot mig, men det är så jag känner.
Jag vill inte utbilda mig i olika områden, för att sen bli brädad av nån finnig student som jobbar för betydligt lägre lön.

Jag kan inte söka jobb som målare bara för att jag vet hur man håller i en pensel.
Eller som kock bara för att jag kan koka pasta.

Sorry.

Det blev djurparken idag igen.
Min 25-åriga son ville dit och titta på djuren.
Det var trevligt, men det blev nog lite för mycket för mig att sticka dit 2 dagar i rad.
Jag fick sammandragningar och bebisen tryckte sig neråt allt vad den kunde.
Jag gick som en retarderad anka.

När vi kom hem var jag så trött att jag somnade på soffan.
Och fy satan vad sur jag var när jag vaknade.
Allt var fel och alla var störiga.
Hade jag kunnat hade jag sparkat mig själv i röven.
Men jag kan knappt få på mig mina egna strumpor, så jag tänker inte ens försöka.

McLovin' frågade om vi skulle beställa mat, och då lät det såhär:
S: Nej, jag ska aldrig mer äta! Jag såg bara fet ut på alla bilder från djurparken.
M: Nej, du är jättefin.
S: Nej, jag ser ut som en gammal gubbjävel.
M: Tycker du att jag ser ut som en gubbjävel?
S: Nej, jag ser ut som en! Åh, du lyssnar aldrig på mig.
M: Nej, du är jättefin. Ge mig en puss.
S: Nej.
M: Nähä. Vill du inte pussa en gammal gubbjävel då?
S: Det är du som inte vill göra det.
M: Men jag försöker ju, men den gamla gubbjäveln vill ju inte pussa tillbaka.

McLovin' tvångskelade och pussades lite med mig, så det kändes lite bättre efter det.

Nu kommer iaf snart maten och det behövs nog.
Jag är helt yr och svimfärdig.
Jag brukar må bättre när jag har fått mat i magen.

Ponnyridningen påminde mig om hur mycket jag saknar min förra häst.

Den här sessan saknar jag som in i bomben.
Mea.


Jag räddade henne från slakt, gödde henne, byggde lite mer muskler på henne, gav henne kärlek, och sålde henne sen till ett fint familjehem.
Tyvärr kostar det en massa tid och pengar att ha häst, och för oss gick det inte ihop.
Jag pratade med den nya ägaren för några månader sen och hon har det jättebra där hon bor nu.
Men hon är så saknad!

Idag har vi varit på djurparken med min syster och hennes 2 barn, Erik och Andreas. Jag låter bilderna tala för sig själv. :)
Där är inte så mycket bilder på Älvan idag.
Det beror inte på att jag på nåt vis älskar henne mindre.
Det är helt enkelt bara det att hon satt i vagnen hela tiden, och såna bilder är inte så jättekul att glo på.

Precis kommit dit.


Kusinkram!

Älgridning.

Ponnyridning. Fick knappt med mig Brallan därifrån.
Vi får nog köpa häst igen, för det blir dyrt att åka till djurparken stup i kvarten för att rida.


Brallan och ett litet lamm.

Svärmonstret kom hit idag, för att umgås lite med barnen.
Det är bra!
Det är nu man ska skapa en relation till barnen, som dom har nytta av hela livet.
Jag älskade att vara hos min farmor, när jag var liten.
Och jag älskar fortfarande att träffa farmor, även om jag inte sover i hennes säng längre. :)

Iaf så hade Svärmonstret med sig presenter.
Ostbågar!
Jag var nämligen lite upprörd när jag pratade med henne för ett tag sedan.
Jag berättade att McLovin' hade handlat ostbågar till OSS och ätit upp nästan alla själv.
Jag sa att jag alltid fick lägga egna ostbågar i en skål och skydda den med mitt liv, annars försvann ostbågarna fortare än kvickt.
Så mojjan hade handlat vars en påse ostbågar till oss, och sa till McLovin' att han minsann inte fick nalla ur min!

Hahaha, jag tyckte det var helt underbart!

Idag är jag inte kry...
McLovin' är hemma och tar hand om barnen, så att jag kan bli frisk.

Usch... Jag har drömt så mycket sista tiden.
Massa om förlossning och bebis och massa orosmoment.
Jag ser ut som Hej-kom-och-hjälp-mig när jag vaknar!
Inatt drömde jag om att jag skulle föda, men inte vågade krysta ordentligt.
Precis som det var med Älvan.
Det var så tätt inpå min förra förlossning, så jag var livrädd när jag skulle krysta.
Denna gången är det ännu tätare inpå, så jag hoppas att jag kan komma över rädslan tills förlossningen sätter igång.

Jag drömmer även en hel del om hur det kommer att vara efter förlossningen.
Med Brallan och Älvan har vi velat ha första veckan efter förlossningen för oss själva. Bara mysa och lära känna vår nya bebis ifred.
Men det har ju inte passat vissa i omgivningen.
Dom flesta har förstått precis hur vi kännt och varit väldigt stöttande, medans andra bara har tänkt på sig själva och blivit sura för att dom inte fått komma.
Men jag och McLovin' har bestämmt oss för att strunta i sånt folk denna gången.
Det sista man behöver, när man precis fått barn, är en konflikt om det nya barnet.
Ska folk hålla på och tjata och gnälla denna gången kan dom hålla sig borta, för det är inga vi känner för att umgås med i så fall.
Man får väl tänka lite på att det är VI som blivit föräldrar.
Det är VI som ska lära känna vår bebis, få amning att funka, få bort dom hemska eftervärkarna. Allt annat får komma senare.
Det endra vi "kräver" är att få vara i fred den första veckan och bara läka och njuta.

Men men...
Vi har pratat om det en hel del och jag oroar mig inte lika mycket för det nu.
McLovin' är världens bästa stöd och han har lovat att säga ifrån på skarpen.
Inte för att det ens ska behövas, när man ber om att få vara ifred, men ändå.

Det är ju inte ens säkert att vi känner så denna gången, för alla förlossningar är olika. Vi kanske VILL ha en massa besök denna gången!
Jag kanske inte alls har ont och amningen kanske fungerar galant.
Man kan ju hoppas!

Usch...
Jag och McLovin' var uppe hela natten och bråkade som katt och råtta.
Drygt!
Det enda som är bra med det är att man kan knulla som kaniner efteråt.
Det är en ganska okej del av bråket ändå.
Vad vi bråkade om vet vi nog inte ens själva.
Vi var trötta, jag tog nog illa upp av att han överhuvudtaget fanns och sen satte det igång.
Men ingen är perfekt.
Par bråkar och våra barn har iaf turen att slippa höra det, för dom sover.
Hur som helst så löste det sig och vi vaknade nykära och tillfredställda i morse.

Idag är jag dock inte så kry.
Jag har huvudvärk, min kropp är trött och jag känner mig sjuk.
McLovin' verkar inte heller helt frisk...
Iaf inte i knoppen.
Just nu håller han på att retas med Brallan.
Han sjunger nån sång om att hon bajsar på sig och hon blir skitsur.
Haha, hon har verkligen ett jäkla humör.

Dessutom är hon lite smartare än vad vi trott hitintills.
I förmiddags sa hon åt mig att hon ville att jag skulle måla hennes naglar.
Jag låg i sängen och var skittrött, men lovade henne att vi skulle måla dom ikväll.
Då kommer ungen in efter ca 10 minuter, med min pensel, och säger:
"Mamma! Kolla! Woooooow!"

Jag kan ju säga att jag var snabb upp ur sängen för att leta reda på resten av nagellacket.
Men hon hade satt det fint på bordet, så det var ingen skada skedd.
Härliga unge! :)

Nej, nu ska jag vika tvätt och gå lite med Älvan.
Hon är så stolt över sig själv, nu när hon kan gå en massa steg utan stöd.

Tjo!

Igår kom McLovin' hem med nåt under jackan, som prasslade.
Först tänkte jag, Åh, det är en hundvalp!, men sen kom jag på att dom nog inte prasslar. Så jag frågade:
"Du har väl inte gått och köpt blommor?"
Jag gillar inte att få blommor. Jag tycker att det är så onödigt, för dom är bara fina det första dygnet, sen dör dom. 
Det roliga är att McLovin' vet att jag är den enda tjejen i världen som inte vill ha blommor på alla hjärtans dag, men han hade minsann tänkt till riktigt ordentligt.
Då sa han: "Kanske...", och drog fram världens finaste glasvas, med glaskulor i botten och en orkidé.
En sån som håller i flera veckor och är jättefin!
Jag blev jätteglad! :)



Tack, älskling!

Idag har jag och barnen skickat iväg en alla hjärtans dag-gåva till barncancerfonden.
Jag hade tänkt att det skulle bli en tradition på alla hjärtans dag, att göra nåt fint för någon annan.
T.ex skänka leksaker som inte används, eller liknande.
Nu är ju barnen för små för att förstå hela grejen med att skänka sina leksaker, men Brallan verkade tycka att det var en bra idé att ge pengar till "dom sjuka barnen". När jag frågade henne sa hon: "Ja, okej!"
Älvan sa inte så mycket...
:)
Sötfisar!

När jag ändå är igång och gnäller kan jag lika bra säga detta med...
Kan alla sluta gratulera oss extra mycket, bara för att vi väntar en pojke denna gången?
Folk säger saker som:
"Då ska ni inte ha fler nu då, när ni får en pojke nu."
"Åh, vad roligt! Nu blev Dick glad!"
VA?! Vadå nu blev Dick glad?
Jag kan ärligt säga att vi, både McLovin' och jag, hade blivit lika glada över en tjej till.
Och tror folk ärligt talat att vi skaffar fler barn bara för att få en pojke?
Finns det ens folk som gör så?

Jag blir nästan illamående när folk slänger ur sig sånt.
Sålänge vi får en frisk bebis så är vi nöjda.
När vi väntade Älvan tog vi inte reda på vad hon var för kön, och när jag väl hade fött så tog det ett tag innan jag ens frågade vad det var för kön.
Det spelar liksom ingen roll!

Blärk!

Just nu är jag en fitta...
Japp!
En stor bitterfitta, som tycker att dom flesta kan ta sig i röven och hålla tyst.
McLovin's schema är helt stört.
Han är ledig 3 dagar resten av denna månaden. Dessutom jobbar han dubbla pass många dagar. Typ 7.30-20.45.
Det är tröttsamt att ta både morgon och kväll med barnen, när jag sover så jävla dåligt på nätterna.
Jag måste ju springa upp och kissa hela tiden och så drömmer jag så sjukt mycket, så jag är helt slut när jag vaknar.

Men Brallan har iaf sovit över hos sin mormor inatt, så jag och Älvan hade kvällen och morgonen för oss själva.
Det var himla skönt!
Men jag fick hem en otrevlig, trotsig och galen unge idag.
Jag orkade inte med henne, så jag slängde henne i sängen och sa:
"Jag vill inte ha med dig att göra om du ska beté dig såhär!".
Så hon sover nu.
Hoppas att det bara var tröttheten som spökade.

En annan sak som har gjort mig lite nervös är att jag var hos BM för nån dag sen.
Magen har växt jättemycket och nu ligger bebisens storlek en bra bit över kurvan.
Så jag kommer att få en jättebebis till och det är inget jag ser fram emot.
Älvans förlossning var en jobbig upplevelse och jag vill inte föda ett så stort barn igen.
(Folk behöver inte ringa och fråga om graviditeten och hur det blir med bebisens storlek och UL mm, för jag vet inget än.)

Men men...
Vi får se på UL hur stor den beräknas att vara, så får vi ta ställning till allt efter det.

Jag försöker hålla humöret uppe.
Jag suddade ut matlistan på krittavlan i köket och ersatte den med ett litet citat:

When life gives you lemons
make lemonade.

Och just nu har jag fått en hel del citroner, så jävlar vad vi ska göra saft!
Bäst jag sätter igång med det samma.

S = Jag.
M = McLovin'.
B = Brallan.

S: Är det du som är Lilja?
B: Nej.
S: Heter inte du Lilja?
B: Nej.
M: Vad heter du då?
B: Nej.
M: Heter du nej?
B: Neeeeeej.
S: Heter du mamma?
B: Haha, nej!
S: Heter du pappa?
B: Neeej!
S: Kan du inte säga ja?
B: NEEEJ!
M: Kan du bara säga nej?
B: NEJ!
S: Men, är du knäpp eller?
B: JA!

Märks det att min motivation till att blogga har försvunnit?
1 vecka sen sist.

Men inte mycket har hänt.
Vi har tagit tillbaka köpet av den där sängen, som aldrig kommer.
Har väntat på den sen oktober förra året.
Nu tog tålamodet slut och vi har beställt en annan säng, som vi ska hämta imorn.
Det ska bli sååååå nice!

Vi har fixat lite på barnens rum oxå.
Var på IKEA igår och köpte hyllor mm.
Det var förresten sista gången jag var på IKEA, på en helgdag, med en trotsig 2-åring. Galet mycket folk och Brallan bara skrek och skulle bli buren.
Drygt var det oxå när gamla gubbar och tanter glodde surt på oss.
Kan jag hjälpa att mitt barn får ett utbrott i affären?
Vad tycker dom att jag ska göra egentligen?
Slå henne i rumpan med en linjal och sen ställa henne i skamvrån?
Jag blir så trött på alla sura blickar och allt muttrande.
Ska jag vara hemma och amma ungarna tills dom är 25 istället för att ta med dom ut? Det är ju verkligen hemskt av mig att åka till IKEA och inte ta hänsyn till alla sura jäklar, som inte tål barn.
Annars har jag en lösning.
Tycker ni att det är jobbigt med barn kan ni ju själv stanna hemma, så vi slipper er.
Tro mig, jag vet att det är jobbigt med barnskrik. Jag hör det dygnet runt.
Men det blir inte bättre av att folk är otrevliga och sura mot oss.
Däremot hade det varit skönt om det kom fram nån och sa:
"Jag vet hur det känns. Du gör ett bra jobb. Håll ut, det blir bättre."
MEDKÄNSLA, gott folk! Det gör inte ont, prova själv!
Jag försökte förklara för Brallan att om hon inte skötte sig, så blev det raka vägen hem och det ville hon inte.
Men hon blev ju helt plötsligt förlamad från midjan och ner, så McLovin' fick bära runt henne. Men tyst blev hon iaf.
Älvan satt som vanligt som ett ljus i kundvagnen och bara tittade.
Hur som helst, så kom vi hem med det vi skulle ha och resultatet blev väldigt snyggt!
På kvällen fick jag en välbehövd fotmassage och honungsmelon av min fina man.

Idag har dock båda barnen varit överjobbiga.
Älvan, klängig och trött.
Brallan, PAIN IN THE ASS!
Hade jag råkat tappa bort Brallan idag hade jag inte direkt letat efter henne.
Snarare satt mig i en stol och njutit av tystnaden.

Men snart ska hon i säng och jag ska dricka bubbelvatten och kolla på TV.
Nedräkningen har börjat: 40 min kvar.

Åh, vad jag längtar!