Manne Manet!
Ikväll var det fredagsmys med Vicky och Älvan blev så glad att hon nästan började gråta när det var dags för Manne och Mange!
Söthögen!
Kan inte sova!!!
Jag kan inte sova, jag saknar Brallan.
Jag vet att hon ändå skulle sovit nu om hon var hemma, men jag vill ha henne här!
:(
Men vill hon sova över hos sin mormor får hon ju göra det.
Men jag vill ha henne hos mig.
Åh, dessa känslor...
Tjejfika.
Idag tog jag med mig Terese och en kladdkaka hem till Sarah.
Eller nä, Terese körde dit själv faktiskt.
Hur som helst så var det trevligt! :)
Tack för idag, mina fina vänner!
Fyrverkerier!
Vi åkte allihop, för tjejerna har alltid tyckt om raketer så vi trodde att Bille oxå skulle tycka att det var fräckt.
Vi hade fel. Väldigt fel.
Han blev jätterädd!
Han hade dubbla mössor och jag höll för hans öron, men han tyckte ändå att det var hemskt. Han blev helt hysterisk, så McLovin körde iväg med honom.
Jag kände mig jättehemsk och det kändes som att alla tittade på mig och tänkte detsamma.
Men folk kan ju iofs få tycka och tänka vad dom vill.
Vi kunde ju inte veta.
Brallan var bara 3 månader när hon såg fyrverkerier första gången och hon gillade det. Älvan gillade det förra året och då var hon i Billes ålder.
Hur som helst så blev det ju bra till slut.
Bille fick åka iväg och Älvan somnade i vagnen till knallarna(hur man nu kan tycka att det är sövande..?), men jag väckte henne igen så hon inte missade dom stora raketerna. Ögonen höll på att hoppa ur huvudet på henne! Skitfräckt, tyckte hon att det var!
Barnens mormor kom oxå dit och barnnappade Brallan med sig hem, så henne fick vi inte med hem igen.
Här kommer bilder!
Hos oss blir det inga raketer på nyår.
Dexter är jätterädd och det är onödigt av oss att skrämma honom ännu mer.
Det räcker att vi har kollat idag.
Barnen har sett det nu och dom(alla utom en) uppskattade det.
(Naaaaw, förlåt Billen! jag hade aldrig tagit med dig dit om jag visste att du skulle bli rädd.)
Imorn kommer min systerson hit och ska sova här till lördag.
Vi är lite "stödfamilj" till honom en gång i månaden.
Han får givetvis komma hit fler gånger, men sista helgen i månaden är liksom bokad.
Det ska bli kul att ha honom här! :)
Känns som att han fortfarande är min lille snuttegulleplutt, men han är redan 17 år!
Helt galet!
Gott nytt år på er, om vi inte "hörs" innan det är dags! :)
Golvhängarna!
Här hänger vi på golvet i vanlig ordning! :)
Idag längtar jag faktiskt till barnens läggdags, för då ska jag ta ett glas vin.
Det händer väldigt sällan att vi dricker när det inte är fest, men idag ska jag passa på.
Mannen min jobbar till 22, så jag ska sitta med mitt vin och kolla på vad jag vill på Tv:n och bara njuta av att vara "själv".
Själv är jag ju inte, men man kan ju hoppas på att barnen stannar i sina sängar.
Trevlig onsdag på er!
Golvet.
Just nu spenderar jag mycket tid på golvet.
Bille har kommit in i den där åldern då separationsångesten spökar.
Han kan leka själv, men jag måste sitta nära honom.
Inte på en stol, utan i hans höjd.
Sätter jag mig på golvet vågar han sig längre iväg.
Så är det ju naturligtvis inte hela tiden, men mer nu när han är förkyld eller trött.
Älvan är oxå väldigt mammig nu.
Hon ska sitta i mitt knä och blir svartsjuk om Bille eller Brallan redan sitter där.
Och så har vi ju Brallan, som vill visa/leka/läsa/mysa.
När alla vill allt det på samma gång, då hamnar jag på golvet!
Där kan jag ligga/sitta och alla barn blir nöjda.
Älvan brukar ligga på mina ben.
Brallan kryper in under täcket och lägger sig på min arm.
Och Bille står och dreglar lite på mig.
När alla sen känner sig mätta på mammauppmärksamhet försvinner dom iväg och leker med varandra.
Mission completed!
Golvbilder från igår.
Jag finns under täcket, under Älvan.
Juldagen.
Sen fortsatte den med fika hemma hos oss, med svärfarsfamiljen.
Farmors fina julgran.
Gammelfarmor Inga läste ramsor.
Bille kladdade lite på Älvans julklapp!
Alla gäster.
Det var visst nån som blev trött och somnade på mammas ben.
Julafton.
Tomten hade lämnat pakerter i julstrumporna!
När dom var uppackade var det dags att få på finkläderna och åka till min mamma.
Där blev det juuuuuulmat!
Och sen kom TOMTEN!
Mormor och Peter fick ett JÄTTEpaket.
Som innehöll en fin tavla från Brallan och Älvan.
Här ser ni McLovins paket. ;)
När tomten gått vidare till nästa hus var det dagt för lite Kalle Anka.
Latisarna låg i sängen och kollade. :)
Resten av kvällen tillbringades tillsammans med dom roliga leksakerna som tomten kommit med.
Lite kaffe och choklad slank oxå ner i våra magar.
Det var 3 trötta barn som vi bar in i huset när vi kom hem, klockan 6. :)
God Jul!
Lillejul.
Denna dagen har vi spenderat såhär...
Först slapp i soffan.
Liiiite svårt att kolla på film, när Lilo ska tvångsmysa med en.
Sen var det dags att åka till mormorn och Petern för att klä granen.
2 fina tärnor var där.
Nej, förlåt! 3 fina tärnor!
Brallan tog sitt jobb som stylist på största allvar.
Och tack vare det blev resultatet såhär fint!
När granen var färdigstylad fikade vi lite.
Sen var det dags att åka hem.
Vi kunde ju inte missa Fredagsmys med Vicky!
Imorn kommer tomten!
Blixtar och dunder.
Dagen började lite sådär...
Jag råkade slå sönder kaffekokaren.
Det gick i tusen bitar.
Inte bra.
Men sen verkade dagen bli bättre!
Jag tränade, tonade håret, gjorde smycken.
Men sen helt plötsligt, ett tag efter att McLovin kört till jobbet(15.00??), kunde jag knappt se!
Det var som om nån hade ritat en halvcirkel i mitt vänstra synfält och strecket bara vibrerade i alla olika färger.
Höll jag handen framför mig kunde jag urskilja olika delar av handen, men såg inte helheten. Allt bara rörde och vred sig och var suddigt.
När jag inte längre såg konturerna runt Brallans ansikte(efter ca 20 min) ringde jag 1177. Dom kopplade vidare mig till ögonkliniken.
Under tiden jag pratade med sjuksköterskan där verkade det försvinna och hon trodde att det var något migränkopplat.
"Nej, jag har inte haft migrän på ett tag. Typ en vecka sist.", sa jag.
Vad jag skulle ha gjort var att hålla truten, för ca 5 minuter efter att jag fått tillbaka min vanliga syn bröt ett megaanfall ut.
Fy fan!
Det kändes som om nån skar mig i hela ansiktet.
Jag bara la mig ner på golvet och grät.
Efter en stund ringde jag McLovin och förberedde honom på att han ev. skulle behöva åka hem. Men jag ville avvakta några timmar.
Sålänge jag fick i barnen mat skulle det lösa sig.
Så idag var jag en "dålig mamma".
Jag släckte ner i hela huset, smög ut i köket och gav barnen rester från kylen.
Inte för att man är en dålig mamma för att man ger rester, men kombinationen kunde varit smarrigare!
Jag tog lite av allt som fanns.
Älvan fick kycklinggryta och ett kokt ägg och Brallan fick prinskorv, köttbullar och ett kokt ägg.
Tur att man inte har kräsna barn! :)
Brallans var väl okej, men Älvans hade jag nog tackat nej till.
Efter den smidiga middagen spenderade jag dagen på golvet, så barnen kunde leka med mig samtidigt som jag vilade.
Brallan var så söt. Hon kom och la en filt över mig och sa:
"Du fryser, mamma!"
Och lilla fisÄlvan pussade mig på pannan.
Billeballen drog mig mest i håret, men jag uppskattade hans närvaro ändå!
Jag fick lite låtsasmat och några klappar av ungarna och efter några timmar släppte det värsta och nu är det nästan borta.
Tur att man har huset fullt av minidoktorer.
Dvärgninjan
Freakshow.
Jag vet, mina fötter är fucked up!
Bilder från Tropikariet.
Här kommer bilderna från Tropikariet i lördags.
Äventyrshelg.
Men det beror på att jag inte har varit hemma i helgen.
Helgen har varit full av äventyr.
Vi tar det dag för dag.
Lördag.
I lördags åkte jag, McLovin och barnen till Tropikariet.
Vi glodde på djur och fikade lite.
Himla mysigt.
När vi kom hem igen bytte jag om, snabbt som tusan, för att hinna med tåget till Burlöv. Där mötte Victoria och Marran upp mig och vi gick hem till Marran. Tacos och champagne stod på menyn.
Inte illa!
Efter maten dansade vi lite och förfestade, innan vi drog till Debaser(typ rockklubb).
Där fanns liveband och studenter och en sur bartender.
Men det gjorde inte mig särskillt mycket, för jag tvångspratade med dom flesta ändå. Även om dom var sura.
(Palla vara en sur människa!? Varför inte bara rycka upp sig?)
Det dansades och minglades och dracks och tramsades.
När det var dags att åka hem mådde vi sådär...
Marran gick in och la sig i sin säng och jag och Vickan landade i Marrans soffa.
Vi vaknade några timmar senare och skrattade åt varandra.
Hahaha, vi såg inte så bra ut just då. :)
Hemma hos Marran.
På väg till Debaser.
Bra band.
På väg HEM från Debaser. Hahaa.
Söndag:
Vi gick och väckte Marran och när vi vaknat till och gjort oss i ordning gick vi till Burlöv center.
Vi skulle nämligen äta frukost på McDonald's.
Vickan drog sig hemåt efter burgaren och jag och Marran kollade lite i affärer.
Sen gick även Marran hem.
Jag stannade kvar en stund till och väntade på McLovin.
Han hade nämligen lämnat av barnen hos min svärfar och var på väg för att hämta upp mig.
Vi skulle på dejt!
Vrålåket kom och vår dejt började (efter en snabb tur till Biltema) på Zoogiganten.
Vi kollade på djur och strosade mellan fiskarna, sen bar det av mot Nova.
Vi shoppade lite julklappar till mig(för McLovin hittade inget han ville ha).
Det blev en pyjamas och en bh.
Varför ska det vara så förbaskat dyrt med en bh så fort kupstorleken går upp mot D?
Har man C-kupa kan man handla billiga bh:ar på H&M för 99:-.
Men vill du ha en snygg bh i D-kupa får du handla på Lindex eller Kappahl för dubbla priset, minst.
Dryyyyygt!
Hur som helst...
Efter Nova åkte vi till en indisk restaurang och avslutade vår dejt med middag.
Sen var det dags att hämta barnen.
OJ, som jag saknade barnen!!!
Dom hade nog saknat mig med, för jag hade 3 klistermärken i rumpan när vi kom hem. :)
Det var min helg och den var N I C E!
Nu ska jag lägga mig så jag orkar asa med alla ungar när jag ska lämna Brallan på dagis imorn.
Alltid lika spännande att se om man hinner i tid.
Gonatt!
Mina barn...
Leker just nu på Brallans rum.
Jag har fixat sushi och förberett fisksoppan. Klockan 5 sätter jag på plattan.
Just nu mår jag bra!
Jag har roligt med mina barn och med min man.
Jag är på ett bra ställe i livet.
Det är skönt efter en liten svacka.
Det hände ju mycket i somras och allt pressades undan för tillfället.
Jag höll humöret uppe för alla andra och prioriterade inte som jag brukar.
Jag var nog inte riktigt mig själv.
Jag kommer ihåg att jag mer än en gång sa till McLovin':
"Jag vet inte vem jag är längre. Jag känner inte igen mig själv."
Men sen kom allt som en smäll för några veckor sen.
Livet lugnade ner sig och då fanns mycket tid över åt bearbetning.
Jag blev nere ett tag och tänkte mycket.
Sorterade tankar och känslor.
Det var jobbigt, men nödvändigt.
Men nu tror jag att allt börjar stabilisera sig.
Jag är glad igen.
Tålamodet är tillbaka och jag njuter av min familj.
Jag prioriterar som jag gjorde förr.
Jag ser det inte som ett jobb att vara hemma.
Jag NJUTER!
Mina barn får mig att skratta varje dag, även när jag är irriterad på dom.
:)
Och varje dag bjuder på en fantastisk känsla.
Idag var det en stark stund mellan mig och Älvan.
Hon klättrade upp i mitt knä och höll om mig hårt.
Och så satt vi hur länge som helst.
Älvan gav mig en puss och vi sa att vi älskar varandra.
Sen gungade vi i takt till musiken.
Det hade jag inte velat missa för allt i världen.
Nu kom Brallan med sin Hulk Hogan-docka och vill att vi ska leka.
Visste ni att han är Brallans pojkvän?
Dom är väldigt kära enligt Brallan.
Men nu börjar fisloppan bli otålig...
Så jag säger, trevlig helg!
Trött!
Idag har jag varit på familjerådslag i 4 timmar.
Det var väldigt givande, men tog på krafterna.
Jag var dessutom ordförande och skulle skriva upp vår plan, men mina glasögon är ju spårlöst borta så en grym huvudvärk uppenbarade sig.
Ouch!
Efter mötet skjutsade min syster mig till dagis och jag hämtade Brallan. Där mötte resten av familjen upp oss och vi körde till CG för lite matshopping och fika(för det hade jag lovat Brallan i all hast. Haha.)
Efter fikan på CG var det raka vägen hem och sen vet jag inte riktigt vad vi har gjort. Jag har ju haft huvudvärk och är även krasslig i halsen, så jag har nog mest gått och flummat rundor i en dimma.
Nu sover småfisarna och McLovin är inne i byn och handlar toapapper, för det glömde vi ju såklart innan.
Brallan och jag kollar på Dora.
Det blir en tidig kväll ikväll så jag avslutar detta med ett "Gonatt!"
Underbara barn.
Tjejerna anpassade sig efter Billeballen och roade honom på golvet.
Han stylade lite för syrrorna med att försöka ställa sig upp direkt från golvet, vilket han inte kan.
Så han såg jätterolig ut. Händer och fötter i marken och rumpan i vädret.
Han kan ju stå fint mot möbler och gå längs dom, men han kan ju inte stå utan stöd.
Sen när vi tände Älvans lykta ville Brallan oxå göra en till mamma(mig), så det var bara att plocka fram färgen.
Men nu är ungarna iaf i säng och har varit i ca 1 timme.
Här kommer bilder på mina underverk.
Kolla in min rumpa!
Håller lillebror i handen.
Billen stylar.
Kraaaam.
Mina små knäppisar.
Brallan avlastade mig och nattade Älvan.
Ljuslyktorna. Älvans till vänster och Brallans till höger.
Luciatåg.
Vi var sena och den människan är som sirap som kommer direkt ur frysen.
Prova få ut den ur flaskan!
Jag hade ställt klockan på halv 7 och McLovin' hade gått upp när klockan ringde, men jag hade inte vaknat.
Jag vaknade 20 minuter efter att klockan slagit halv 7 och vad tror ni jag möttes av?
INGENTING!
Ingenting som var färdigt iaf.
Barn i pyjamas, som inte ens fått frukost.
Aaah! Han kunde väl skakat liv i mig så vi slapp stressa?!
Ja, jag kan inte ens skriva om det här utan att bli irriterad, så jag låter bli.
Men jag suddade tillfälligt bort det från hjärnan när vi körde hemifrån, för idag var det nämligen dags för luciatåg i kyrkan.
Det var jättefint!
Så fint att några tårar letade sig fram ur mina ögon.
barnen var jätteduktiga och sjöng på olika språk(engelska och... italienska?), läste verser och tände ljus.
Tyvärr var det så mörkt i kyrkan att det inte gick att filma och ta bra kort.
Men vi var ju där och såg det live ändå. :)
Klädprovning hemma.
Samling i kyrkan.
Tåget bildas.
Dom fina barnen.
Den fina granen.
Sluuuut!
Efter luciatåget lämnade vi Brallan på dagis, åkte hem och la småbarnen och fortsatte vår diskussion.
Vi förklarade för varandra och suckade på varandra och mitt i allt somnade vi till på soffan. När vi var vakna igen bestämde vi oss för att skita i att disskutera vidare.
Det fanns liksom ingen energi till det. Och det var antagligen därför vi tjabbade idag med... Vi var TRÖTTA!
Så vi pussades och kramades istället, sen åkte McLovin' till jobbet.
Vi hann även städa huset och rengöra akvariet.
Jag pysslade lite med Älvan och sen var det dags att hämta Brallis igen.
Resten av dagen har gick åt till att busa/mysa/leka med barbie/bygga koja/mm.
Billeballen väntar på att få komma ut i bilen, så vi kan hämta syrran.
Älvan gjorde en ljuslykta till mig.
Soffkoja!
Nu är jag trött och vill få mina kids i säng!
Wish me luck! ;)
Mozartballs.
Eller igårkväll kanske jag ska säga. det är ju trots allt måndag nu.
Jag gjorde själva kulorna i lördags medans Elin och Brallan bakade pepparkakor, men idag blev dom chokladdoppade.
M U M S !
Tänkvärd text!
När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt.
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
är de minnen som hårdast sitter fast.
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur.
I den stund man tar steget ut i livet
är man bara ett tillgivet djur.
Ändå står snart de vuxna där och pekar
ut den riktning de tycker man skall ta.
Alla drömmar de själva har förvägrats
vill de förverkliga genom sina barn.
Är man lydig belönas man och hyllas.
Revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas.
Ingen älskar ett barn som är starkt.
Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säga till nån annan hur lyckan ser ut?
Vem kan säga vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
låt dina växter får leva där de trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus,
låt de få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
en dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respekterad av din avbild
så får du visa din avbild respekt.
Helgen den 3:e advent.
Min lillebror, Elin, kom hit och busade lite.
Det blev pepparkaksbak och kurragömma.
Han är helt fantastisk, min lillebror.
Alla hänger honom i hasorna när han är här.
Bille började gråta när Elin gick ut ur rummet.
Väldigt poppis! :)
Här kommer bilder.
Pippargaogebaog.
Kurragömma!
Hemlisar.
Söndag:
Vi började dagen med att måla tavlor.
Eller rättare sagt, flickorna målade. Jag övervakade och Bille somnade i sin matstol.
Idag skulle vi egentligen till djurparken med Terese och Mia, men Terese var sjuk och Mia var bakfull.
Haha.
Så vi bjöd hit svärfarsfamiljen på lunch istället.
Fisksoppa blev det och efter det blev det fika.
Så mysigt vi hade det.
Det är alltid en sån värme när vi ses. Så familjärt.
När jag hjälpte flickorna upp ur badet hjälpte farfarn Bille med blöja och kläder och under tiden dammsög Mirella köket.
Allting är så självklart och mysigt när vi ses. Som en enda stor familj.
Sånt gillar jag. :)
Det jag inte gillade var att det saknades en.
(McLovin' har jobbat 11-timmarspass både idag och igår. Vilket innebär att han är borta från 08-23 om man räknar in körtid.)
Såklart var jag alldeles för upptagen med att prata för att fota.
Typiskt!
Men här kommer lite bilder från i morse.
Vi hade en liten panda på besök.
Peace out!
Pandan gick i ide.
Hemska oss.
Ja.
Jag och min man har väldigt rå humor...
Katta***
Det blev inget hus.
Jabba åt ju såklart pepparkakan jag bjöd honom på.
Why not? Han äter ju allt från gurka och choklad till melon och chips, så att dissa pepparkakor skulle nog vara mer förvånansvärt än äta dom.
Men det blev jättemycket annat pyssel. Kan dock inte avslöja vad, för dom åkte nämligen ner i julklappspapper och väntar på att få flytta in hos nära och kära.
Allt blev så fint! Vill egentligen behålla allt själv!!!
Barn är så kreativa. :)
Men men.
Nu ska jag stänga för dom bajsbruna, så jag orkar upp imorn. Min lille fismumriksgrissnuttepluttiga lillebror kommer och hälsar på.
G'natt!
Fredagen innan lördagen.
Vi ska pyssla och ev. göra ett pepparkakashus.
Jag ska först göra ett pepparkakstest på katterna.
Äter dom pepparkakor blir det inget hus, för då står det inte kvar i många timmar.
Åh, alla dessa djur!
Ibland är dom lite besvärliga, men vi älskar dom ändå. :)
Jag hör av mig med en uppdatering!
Svar.
Hej, min läsare Mette!
Det var längesen jag såg en kommentar från dig.
Kul att du hittat tillbaka! :)
Mette:
Jag är ju själv ingen mamma, men jag tänker att man måste våga släppa taget om barnen lite i taget. Och man minns ju själv att det var väldigt väldigt kul att gå på dagis. Så länge det är ett bra dagis och bra pedagoger så är det ju inte så illa. Dessutom är det ju en bra chans om inte annat att få självständiga barn. Och dina barn vet ju att du finns där för dom. Du kan väl jobba deltid till att börja med?
Svar:
Det där med dagis är ju så olika.
Vissa lämnar vid ett 1 års ålder, vissa vid 3 års ålder.
Jag har alltid haft väldig separationsångest och kommer ihåg hur jag grät vid fönstret när mamma gick, eller när jag var tvungen att sova hos någon annan.
Visst, det la ju sig efter ett tag och jag grät säkert inte varje gång. Men jag kommer så väl ihåg hur ledsen jag blev. Så jag har själv inte velat stressa iväg mina barn. Men jag har ju KUNNAT vara hemma längre. Iaf med Brallan och Älvan. Inte alla som har den möjligheten. Min mamma hade inte den.
Jag är en av dom som vill vara hemma med mina barn och tror att det är bra. Men det är bara min åsikt. Det betyder inte att det är rätt eller fel! Och det betyder absolut inte att dom som lämnar tidigare är sämre föräldrar! Alla ska göra det som känns bäst för dom själva.
Man känner ju sina egna barn bäst.
Hurvida man får självständiga barn eller inte beror nog inte så mycket på dagis. Jag tror att för att bli självständig och självsäker behöver man först en grundtrygghet och den får man nog först och främst hemma. Men det ligger nog även lite personlighet i grund och botten. Älvan t.ex. har alltid varit jättesjälvständig. Hon drar iväg med andra familjer på djurparken osv. Bille verkar vara likadan, så det ser ju ljust ut!
Haha!
Brallan har/har haft stort närhets-/mammabehov och det har jag velat tillgodose så mycket jag kunnat. Och nu är hon en riktig dagisjunkie, som inte ens vill följa med hem när jag ska hämta henne. Man ser på sina barn när dom är redo.
Älvan är redo. :) Bille kommer förhoppningsvis bli det tills det är dags.
Jag vet inte hur jag ska jobba än, men vi försöker pussla med det.
Håll tummarna för att det blir ett fint mån-fre-jobb och 75%! :)
Nya bullar och nya däck.
Så igår var Brallan hemma från dagis, för McLovin' behövde ha min bil.
Han hade nämligen inga vinterdäck på sin.
Eller han hade det, men dom passade inte.
Så vi hade en liten bakdag/mysdag hemma.
Lussebullsbak blev det!
Idag har vi varit i Lund och fixat däck till McLovin's bil.
Inte en dag för sent!
Men som vanligt... Ska nåt bli gjort får väl jag ta tag i det!
Jag har även fixat en massa annat som ska fixas.
T.ex har jag lämnat in min sista föräldraledighetsansökan.
I slutet av juli nästa år är det dags att börja jobba igen.
Usch, känns konstigt!
Jag tycker det är för tidigt för Bille.
Jag vill att han ska vara minst 1,5 år, helst 2 år.
Han kommer att vara 1 år och 4 månader.
Men vad ska man göra? Jag har inga föräldradagar kvar och vi måste ju ha pengar.
Men det känns verkligen konstigt.
Nästa år har jag varit hemma i lite mer än 4 år!
4 år!!!
Och sen ska jag helt plötsligt vara hemmifrån hela tiden!
Jag som saknar Brallan när hon är på dagis 15 timmar i veckan.
Det kommer att vara jag som gråter i dörren när det väl är dags, inte dom!
Haha.
Nä, så illa blir det nog inte.
Jag kommer nog in i arbetslivet igen.
Ska bli kul att träffa andra vuxna, men samtidigt vill jag ju vara med mina barn.
Jag är kluven.
Ja. Kluven är nog ett mer passande ord.
Hoppas den nya chefen kan fixa ett bra schema till mig.
Just nu innehåller mitt schema kvällar och jobb varannan helg.
Det kommer inte att fungera, för McLovin' har likadant schema.
Och jag vägrar skaffa barnvakt 4-5 gånger i veckan + varannan helg!
Och att lämna barnen själv hemma känns inte heller som nåt bra alternativ.
Vi får se hur allt blir!
Tills dess ligger jag sömnlös om nätterna och funderar över framtiden.
Haha
Observera att tröjan både är ut-och-in och bak-och-fram!
Gonatt!
Dags att sova.
Brallan kom ut till soffan och sa att jag skulle gå och lägga mig med henne i vår säng.
Då är det väl bara att lyda order.
Billemannen.
Jag heter Bille och jag kan stå.
Jag står mot ALLT, även när jag är trött och då ramlar jag.
Min mamma blev väldigt trött på att göra en massa ninjamooves för att rädda mitt huvud från att ta skada från alla fall, så hon tvingade på mig en hjälm!
Hej mobbing!
Nån som kommer ihåg låten som spelades sönder på alla fyllefester i gymnasiet?
"Hejsan alla........... cyckelhjälm, cyckelhjälm hela daaaan!"
Väldigt oetiskt av mig att nynna på den, men den poppar upp i huvudet varje gång jag ser den där förbaskade hjälmen, som alla mina barn fått ha på sig.
Jag tycker ju givetvis inte att mina barn är.......(och hade dom varit det så hade jag älskat dom precis lika mycket som nu), men den är så klatchig, den låten!
Jag kan inte hjälpa att den poppar upp, fast att jag försöker trycka bort den.
Innerst inne är jag nog fortfarande 16 bast.
Fina Bille. Du är så cool! :)
Jag älskar dig!
Wow! Vacker!
Jag satt vid köksbordet med min kaffekopp och ruffsigt hår.
Det kliade på ryggen, så jag tog av mig morgonrocken för att kunna klia ordentligt och blottade då alla bilringarna, som så fint hade gömt sig under tyget tills då.
Då hörde jag en liten röst säga:
"Wow, mamma! Jättevacker!"
Förvånat kollade jag på Brallan och frågade:
"Är jag vacker?"
Med ett stort leende svarade den underbara lilla varelsen:
"Ja! Jättefin och duktig."
Söta, rara Brallan. Du är så fantastisk!
Där satt jag och blottade mina värsta komplex och du bara överöste mig med komplimanger.
Du är verkligen fantastisk!
Jag är din mamma och i dina ögon är jag fin.
Vacker t.o.m.
Och här är min lilla spexare.
Hon är den finaste och roligaste blomman i hela världen.
Powerwalk med hundarna.
I förmiddags blev det en powerwalk runt Vaxsjön, med Emelie och mina hundar.
Dumt nog gick vi så vi kom till badplatsen på tillbakavägen, så mina kära dogs bestämde sig för att bada precis innan dom skulle in i bilen.
Sand överallt!
Men lika bra var nog det, att dom badade alltså, för när jag skulle kissa i skogen kom en Lilo rusandes mot mig rakt in i strålen.
Sedärja!
Dom hade iaf himla kul idag och det hade jag och Emlan(tror jag) med.
Det var två trötta hundar som låg i bilen på väg hem.
Dexter myser i mitt knä.
Lilofisen var trött och gnällig på väg hem.
Fredagsmys med Vicky.
Iaf om du frågar mig och mina barn.
Varje fredag kl. 18.00 sitter vi bänkade i soffan med lite popcorn eller godis.
Ikväll var inget undantag.
Klistade framför Vicky.
Sen blev töserna lite kelsjuka och kröp in under samma täcke.
'
Nu ska jag sjunka ner i soffan och invänta maken, som jobbar sent idag.
Cayenna!
Korkskruven.
Kan ni fatta hur mysigt det är att snusa i dom änglalockarna? 
Vääääldigt mysigt!
Dagen som gått...
Idag började ju dagen som sagt lite dåligt.
Men vi gjorde en bra dag av det hela ändå, tycker jag.
Medan Brallan var på dagis gjorde vi andra julgodis.
Knäck och apelsin/citron/chokladkolor blev det.
Smarrigt!
Sen hämtade jag Brallan och vi två åkte och köpte lite julklappar.
Det är så mysigt att vara själv med henne nu när hon är så stor. Vi har riktigt kul ihop! :)
När vi kom hem fick tjejerna pyssla med en julklapp som dom ska ge bort.
Efter det blev det pappabus, medan jag lagade middag.
Brallan hade bakat lussebullar på dagis, som hon och Älvan åt till efterrätt.
Sen var det helt plötsligt läggdags!
Dagen har gått så fort! Alla dagar bara susar förbi och jag hinner inte med.
Jag skulle vilja kunna stanna tiden och bara vara fast i ett ögonblick.
Som innan när Älvan kröp ihop bredvid mig och pussades.
Sen sa hon högt och tydligt: "Tack, tack!"
Hon är så rolig. :)
Jag får nog säga att vi har haft en väldigt bra dag och mina barn och min man gör mig så lycklig så jag nästan spricker.
Bristande mamma.
Vi vaknade 08.10 och Brallan skulle vara på dagis 08.55.
Jag var stressad och försökte skynda på allt.
Älvan skulle såklart trotsa och spottade ut mackan på golvet/bordet heeeela tiden och jag blev irriterad och stoppade tillbaka mackbiten i munnen på henne och försökte mata henne.
Brallan blev förvirrad och frågade: "Varför stoppar du in mackan i Älvans mun?"
Lugna dig, Sofia!, tänkte jag. Du skrämmer ju dina barn. Skit samma om ni kommer för sent!
Jag pratade med Brallan och sa att jag hade matat Älvan med mackan för att hon bara spottade ut den på golvet annars.
När vi väl kom till dagis var jag gråtfärdig.
Jag hade så dåligt samvete för att jag hade börjat dagen med stress!
Jag förklarade för en av fröknarna vad som hade hänt och hon sa:
"Du ska inte ha för höga krav på dig sjäklv! Jag är oxå förälder och jag vet hur svårt det är ibland."
Det kändes skönt att höra. Det är inte bara jag som ibland brister i föräldrarollen.
Men när man väl gör det så känns det jättejobbigt!
Jag känner att jag sviker mina barn.
Dom förtjänar ju det bästa och jag är inte alltid det.
Då blir jag ledsen.
