Bort med nappen!
Vi drack kaffe, snackade, lekte och det där vanliga, ni vet.
Dom stannade i flera timmar, så vi käkade även en tidig middag tillsammans.
MYYYYYS!
Men nåt som inte var så mysigt var Älvans nappabstinens!
Åh, vad hon grät, skrek, svettades och bet sig i fingrarna. Min stackars lilla bappis-pundare.
Varför jag vill få henne att sluta med den, är för att jag igår såg att hon har ett stort överbett och mellanrum mellan tandraderna.
Det har ju säkert varit så från början, men det blir ju knappast bättre med en napp i munnen.
Jag försökte förklara för henne att det har flyttat in tandtroll i nappen och dom kan göra att hon får hål i tänderna.
Det var inte så kul att se henne så hysteriskt arg och veta att den enda ljuddämparen, som kunde trösta/tysta, var den hon inte fick ha.
Det var inte heller kul att ta med mitt lilla abstinensvrak till affären.
Men jag fick iaf med mig det jag skulle ha, för Älvan låg mest på golvet och skrek, medans jag plockade varor.
Bra på ett sätt, för jag hörde ju var hon var hela tiden.
När vi kommit hem och hon inte tjatat om nappen ett tag fick hon ett kinderägg, som belöning.
Och till min förvåning somnade hon ikväll, utan napp! Inte ens gnäll efter den!
Jag är chockad! Och imponerad!
Jag beundrar henne verkligen.
Det är ett stort steg att sluta med något, speciellt när man själv inte vill, och jag försöker stötta henne så gott jag kan.
Jag tänkte göra en liten belöningstavla till henne, där hon kan sätta ett klistermärke för varje dag utan napp. Och när hon har varit utan den i 10 dagar får hon en present.
Det blir nog bra!
Jag skulle egentligen sätta mig på motionscykeln, men jag pallar fan inte!
Jag har precis dammsugit och tvättat golven och när jag satt i soffan och väntade, på att golven skulle bli torra, segade hela kroppen till. Så nu är det kört. ;)
Får ut och springa imorn istället.
Ha en fin fredag, vänner!
Crazy baby.
Jag är chockad... Och lite irriterad över att man ens är chockad över sol i juni.
Jag och barnen stack till en lekplats och busade lite.
Bille hittade en pappa, som han tvingade att bära honom. Det var nästan lite pinsamt.
Bille bara sprang fram till pappan och skrek och sträckte upp armarna och han gav sig inte heller.
Men han fick bli buren av pappan en stund och la armarna om hans hals, som om det var hans bästa vän. Jag fattar inte Billes besatthet av män!
Han MÅSTE krama/bli buren av alla män han ser.
Skitskumt!
Inte direkt svår att kidnappa...
Efter lekan åkte vi hem, men när vi körde in på vår väg tänkte jag, "Men fan vad tråkigt. Vad ska vi göra hemma? Där är vi ju alltid.", så jag vände bilen och körde till barnens farmor.
Jag kommer ihåg att hon har sagt att hon inte gillar oväntat besök, men om det var vi(barn och barnbarn) hade hon blivit jätteglad.
Och det blev hon. :)
Jag gillade inte alls oväntat besök innan, men sen Dexter flyttade är det bara kul. Så bara kom och knacka på, för här är ingen som morrar, skäller och ställer till med kaos längre.
Hur som helst...
Där fick vi saft och kex och ungarna lekte med vatten. Dom hade jättekul!
Men helt plötsligt var det kväll och dags att köra hem. Och det var tre trööööööötta barn, som satte sig i bilen.
Nu ligger mina små hjärtan i sina sängar och jag tänkte snart sätta igång med städningen.
Håll tummar och tår för sol resten av sommaren!
Ny pompis!
Han fick, precis som Älvan, konstaterat att han hade förkylningsastma.
Men det misstänkte vi ju redan. Min lille killeman. <3
Jag tyckte att hon var himla trevlig, så jag frågade var hon bodde.
Det visade sig att hon var nyinflyttad i Sätofta och kände inte en kotte, så vi bytte nummer innan vi sa hejdå.
När jag kom hem ringde jag och skällde ut folk på OCAB, sen var jag och Brallan hos Terese en stund och snackade skit.
Trevligt, trevligt! ;)
Väl hemma igen bytte jag om till träningskläder, sadlade på hunden och stack ut i skogen för att springa.
Det gick mindre bra!
Huvudvärken, som malt i huvudet hela dagen, blev värre när jag sprang.
Ni vet, när man ibland känner som om hjärnan är helt lös i huvudet och om man rör sig så slår den emot skallbenet. Och så trycker det hela tiden över huvudet.
Haha. Det kanske bara är jag som känner så?!
Hur som helst, så fick jag gå istället för springa.
Lilo sprang dock. Och hon missade inte en enda vattenpöl.
Jag tror att jag ska ta igen träningen lite, med en tur på motionscykeln ikväll.
Om barnen kan somna snart!
Guuuuud, vad dom klöddar...
McLovin är iväg på sin träning, så han är inte till så mycket hjälp just nu.
Ja, jag får väl ta tag i den där läggningen, så jag kan cykla.
Ha en bra kväll!
Liten uppdatering
Jag kan inte ens återberätta det, för jag kan inte förklara hur mysigt vi hade det.
Dock tänker jag skriva ett inlägg om det, så fort jävla blogg.se har fixat appen, så man kan lägga upp bilder.
Idag har jag varit hos doktorn.
Jag fick en neurologisk undersökning, bröstundersökning, lämnade blodprover och tog ett EKG.
Jag har ju tappat väldigt mycket hår, känt mig trött, humörig och fått yrselattacker, så jag kände att det var dags att kolla upp det.
Och läkaren var väldigt noggrann, för en gångs skull.
Jag tror inte att det är nåt farligt, förmodligen stress eller nåt.
Men jag vill gärna få det kollat.
Efter läkarbesöket hämtade jag barnen hos mamma och åkte hem och la mig på soffan med Brallan.
Älvan och Bille sov några timmar.
Efter ett tag fick jag ett ryck och gjorde kakor.
Några nyttiga och några onyttiga.
Dom nyttiga fick barnen äta och dom onyttiga hamnade i en kakburk.
Nu sover mina små hjärtan, trots vilda protester om att dom INTE var trötta.
Brallan bara gick runt och grät och ville kolla på film och vara uppe.
Men när jag la mig med henne och Älvan i min säng somnade hon, efter ca 2 minuter.
Älvan studsade mest runt, som en liten gummiboll, så hon fick sova på sitt eget rum. Hon somnar bäst då.
Billeboll är hardcore-bebis och somnar själv i sitt rum, innan alla andra.
Dom är så fina, mina barn. :)
Helt olika varandra, men lika älskade allihop.
Snart kommer maken hem och då ska det mysas.
Älskar mitt liv, trots att det ibland känns som att det ska ta livet av mig.
Haha. :)
Spaaaaaaa
Vi sitter i bilen, på väg mot Ystad. :)
Jag har shorts, trekvarts-tröja och stickad poncho, solbrillor och sandaler på mig.
Man vet ju inte vad man ska ha på sig i detta vädret!
Jag tänkte att om man blandar lite vår/sommar/vinter, så blir det nog skitbra.
Nu började det regna...
Man kanske skulle tagit gummistövlar oxå..?
Äh, det blir nog bra ändå. ;)
Nu ska jag faktiskt skita i telefonen och passa på att umgås med min man.
Vi hörs imornkväll, eller nästa vecka.
Ha det fiiiiint!
(För det ska jag ha!)
Midsommar afton
Familjen Dahlman och Issen var här.
Vi åt (alldeles för mycket)gott och snackade.
Vi var även ute på en skogspromenad, med trötta barn och en Lilo med spring i benen.
Härligt!
Kl 22 var töserna så trötta att dom
Inte ens förnekade det själva.
Dom bara störtade i säng.
Bille kastade in handduken redan vid 19.
När våra gäster åkt hem städade vi och packade våra väskor till imorn.
Ska bli mysigt att komma iväg, men jag kommer att sakna kottarna.
Men det är ju bara en natt, så det går nog bra. :)
Nu ska jag rumbla med min man. Han ligger här och tjatar.
Hoppas ni hade en trevlig midsommar!
Bröllopsdag
Resten av familjen sover.
Jag ligger och tänker på allt jag har glömt/kommer att glömma inför midsommar.
Vi får gäster. Familjen Dahlman och Issen.
Ska bli kul! :)
Men, som sagt, så har jag säkert glömt handla det mesta.
Men skit i det!
Jag tycker inte att allt måste vara perfekt.
Huvudsaken är väl att man har kul, eller?
Dagen efter midsommar åker vi till Ystad saltsjöbad och övernattar.
Vi firar vår bröllopsdag då.
Egentligen är den idag, den 21, men vi firar den på lördag.
Vi gifte oss på midsommardag, så på ett vis blir det ändå rätt dag.
Barnen ska vara hemma. Dock inte själva.
Farfarn och Mirellan kommer hit och bor här.
Åh, vilken mysig helg det blir!
Först midsommar med familj och vänner, sen ensamtid med mannen.
Grattis till oss, älskling!
4 år som gifta och jag hoppas på många fler. ;)
Ett bra beslut.
Dom har gjort om hemsidan.
Kan inte logga in på appen och med den nya blogg.se kan man inte ladda upp bilder från mobilen, om man går in på den vanliga sidan.
Därför inga bilder på ett tag.
Hur som helst, så gick allt jättebra idag.
Dexter hoppade in i deras bil, som om det var det mest självklara i hela världen och Lilo har inte brytt sig alls.
Barnen har förstått att Dexter flyttat och dom har inte heller brytt sig direkt.
Det känns kanske lite elakt, men när han åkt var det som om ett lugn la sig i huset. Alla har varit så stressade av Dexters beteende så länge, så vi märkte att det verkligen var rätt beslut.
Vi åkte till en lekplats och fikade lite och hade med oss Lilo, precis som det ska vara. Hunden ska kunna vara med, som en del i familjen.
Har mailat lite med dom nya ägarna och Dexter hade redan hunnit ut på en lång skogspromenad och sen en tupplur. Han verkar trivas bra!
Älskade hund! Så glad jag är för hans skull nu.
Jag försöker se det positivt. Att detta var det bästa för alla.
Och än så länge verkar det stämma.
Idag är det slutet, men även en ny början.
Undrar om det är all psykisk stress och sorg.
Kanske blir bättre idag, när Dexter åkt iväg?
Just nu är det bara jobbigt att se honom, för jag vet att han snart inte är min längre. Om 2 timmar tillhör han någon annan.
McLovin kunde ta ledigt halva dagen, så han är här när han åker.
Jag kommer att vara jätteledsen och vill inte oroa barnen, så jag måste kunna gå ifrån om det blir för mycket.
Jag ska eventuellt till tatueraren och snacka om min blivande tatuering. Kolla pris, tider, osv.
Det kanske får tankarna på annat håll.
Iaf för en stund.
Vill inte vara hemma och se hur tomt det är utan min älskade Dexter.
Nä, nu glider jag in på ämnet som gör mig så ledsen igen...
Försöker att inte tänka på det. Det gör tyvärr att jag undviker Dexter, men jag klarar inte av att se honom en längre stund.
Då vill jag bara behålla honom.
Jag klappar honom och pussar honom, sen går jag och gör nåt annat.
Fan...
Nu måste jag sluta blogga.
Det blir för tungt.
Ha en bra dag!
Dexter, min fina hund.
Jag är så otroligt ledsen att jag sviker dig, men jag vet inget annat sätt.
Du måste få hänga med på utflykter, inte bara när det är du och jag, utan med hela familjen.
Nu får du möjligheten att hänga med överallt, med din nya familj.
Där kommer du att vara mittpunkten.
Jag älskar dig!
Lite +
Men en sak som är bra med att må dåligt är att man tar ut det i träningen.
Jag har slagit nytt rekord på cykelmilen igen och även minskat lite till i vikt.
När jag började med mitt "nya liv", den 1a januari, vägde jag 12,7 kilo mer än vad jag gör nu.
Det tog mig ca 32 minuter att cykla en mil(med belastning), idag tog det 21,45 minuter. Det är kanske fortfarande inte mycket att komma med, men det duger för mig.
Jag ska ner 18 kilo till.
Det ska gå, men det tar tid.
Heja mig!
Smärta
Dexters blivande ägare kom ju hit, för att veterinäsbesikta honom.
Han var helt exemplarisk och betedde sig inte illa en enda gång.
Jag fick gång på gång höra hur bra och duktig han var och det var han verkligen! Han morrade och skällde lite, men inte så mycket som han brukar.
Fy fan, vad jobbigt det blev då!
Då kände jag verkligen att jag inte ville att han skulle flytta.
Jag bara grät och grät inne hos veterinären och när jag kom hem bröt jag ihop i hallen. Tårarna bara sprutade och det enda jag kunde säga var, "Jag klarar inte detta!".
Min svärfar var här och när jag lugnat mig pratade vi lite.
Han har ju sett Dexter "in action" och sa att han tyckte ändå att det var rätt beslut att låta honom flytta. För hans egen och för barnens skull.
Han har rätt, men hela min kropp gör ont!
Hela kroppen värker...
Jag vet inte vad mer jag ska säga.
Tack än en gång, alla som ställer upp och tröstar!
Lösaktigt.
Den sitter bara fast längst in, sen är den helt lös.
Får nog försöka tejpa den, eller nåt, så det inte fastnar en massà skit under den.
Isch!
Terapi
Har pratat med några vänner och fått ventilera.
Det känns skönt att ha stöd i såna här jobbiga situationer.
Jag passade även på att sätta mig på cykeln.
Och jävlar vad jag cyklade!
1,4 mil och nytt rekord igen.
Terapi för själen!
Svetten bara sprutade, så nu sitter jag här och väntar på att eftersvettningen ska sluta, så jag kan gå och duscha.
Ikväll kommer Dexters spekulanter och tar honom på en promenad, sen åker vi till veterinären för en koll och vaccination.
Hade känts bättre om McLovin var hemma, men men... Det går bra ändå.
Sorg
Dexter åker ju på onsdag och hela hjärtat skriker, "Neeej!", medan hjärnan skriker, "Ja!".
Jag är så kluven!
Emelie tröstade(tack, Emelie!) och sa att hon tyckte oxå att det var det bästa beslutet. Det tror jag med att det är, men det är svårt att acceptera.
Jag VET att det blir bäst för Dexter, men det känns som att jag sviker honom.
Jag känner mig helt jävla misslyckad, som måste lämna bort honom.
Det kanske kommer att kännas skönt sen när han åkt. Det kanske känns rätt då, eftersom jag vet att han kommer till ett perfekt hem. Men jag är så rädd att jag kommer att ångra mig resten av livet.
Det är tufft. Riktigt tufft.
Och jag vet inte alls hur jag ska göra för att lägga mina egna känslor åt sidan. Jag älskar ju min hund.
Just nu bara gråter jag.
Söta Älvan frågade varför jag var ledsen och jag svarade att jag hade ont i huvudet.
"Ont i hyvet, mamma?"
"Ja, jag har lite ont i huvudet och då kan man bli ledsen, när man har ont."
"Bajsat blöjan?"
"Haha, nä. Jag har inte bajsat i min blöja."
Älskade fina barn.
Shopping
Brallan tiggde till sig en tröja och Älvan fick leggings.
Tur att Bille inte bryr sig om kläder än!
McLovin köpte jeans och löparskor.
Även jag hittade grejer.
En träningströja och heldämpade löparskot, som invigdes ikväll.
Lilo fick en sele, eftersom jag inte vill att hon ska slita sig, om hon blir rädd och drar i kopplet. Har visserligen aldrig hänt, men det känns säkrare med sele.
Just nu ligger jag i soffan, i min onepice, och bara är.
Jag är helt slut i kroppen, efter en hel dag på benen.
Imorn ska jag ringa lite samtal.
Ska boka veterinärtid och tatueringstid.
Gissa vilken tid jag ser fram emot mest! ;)
Det är på tiden att barnen får präntas in på kroppen.
Har ju haft funderingen i flera år, men inte vetat hur och var den ska sitta.
Men nu vet jag!
Hoppas ni har haft en bra helg!
Besöket.
Det var ett äldre par här och träffade Dexter.
Dom var supergulliga!
Dom var totalt förälskade i honom och trodde att dom kunde erbjuda honom ett bra hem.
Dom var väldigt intresserade av att träna honom och låta honom spåra.
Förhoppningsvis gör det att han minskar sin vaktighet och blir mer balanserad.
Dom bor på österlen, vid havet, och går ofta på stranden(vilket Dexter älskar) och skulle låta honom bada(vilket han oxå älskar).
Han kommer aldrig att behöva vara själv länge heller.
Allt verkar bara så perfekt!
Vi ska testa några veckor och se hur allt blir.
Vi ska se hur han trivs och om vi trivs med beslutet.
Känns skönt att ha en testperiod.
Vi kommer även skriva ett kontrakt och där ska stå med allt som gör att Dexter ska ha det så bra som möjligt. T.ex ska där stå att om dom nån gång skulle behöva göra sig av med honom ska han komma hit igen.
Jag var inte beredd på detta. Att dagen faktiskt skulle komma.
Men detta verkar vara det bästa för Dexter, och sålänge han får det bästa, får mina känslor läggas åt sidan.
Funkar inte!
Vad är felet?!
Har tagit bort den och installerat den igen, men det hjälpte inte.
Går inte att kontakta dom heller.
Kul...
Tandblekning.
Jag började ju med tandbleknig, för några par dagar sen.
Jag har hunnit bleka 3 gånger nu.
Dom är inte vita än, men jag märker lite skillnad ändå.
Dom är inte lika "smutsiga".
Det kan krävas ganska många bekningar, innan dom blir vita, men det är okej för mig.
Jag har inte bråttom(för en gångs skull).
Här ser ni resultatet.
Ljuset blev inte lika dant på bilderna, men man kanske kan jämföra ändå.
Innan behandling.
Efter 3 behandlingar.
Hoppas på bättre resultat, efter några fler behandlingar.
Fixtrix och hemligt möte.
Renbäddat alla sängar, storstädat huset, tvättat, storstädat uterummet, cyklat 1,4 mil och nu är det snart dags att hänga tvätt.
Man hinner mycket med bara 1 barn hemma!
Töserna är med mormorn och åker tåg.
Jag sa, "Åk inte till Malmö bara."
Och VAR tror ni att dom är..?
Suck!
När Billeboll vaknar ska vi handla och sen kommer vår extrapåg hit och stannar över natten. Det är vår fredag idag nämligen.
Men ikväll ska jag till Terese, på nåt tjofräs för skönhetsprodukter, så Andreas får hänga med McLovin och göra killgrejer.
Imorn ska vi träffa några människor, som vi inte träffat innan.
Jag är lite orolig och nervös, men även lite glad.
Vi får se hur allt går imorn.
Jag berättar mer när det är över.
(Om ni ens undrar! Haha!)
Nu ska jag göra mig i ordning, för jag gissar på att den där lillfisen snart vaknar.
Trevlig fredag på er!
Cool katt.
Älvan ville inte till dagis idag, men Maja ville väldigt gärna. :)
Så idag har dagis haft besök av den coolaste katten i kommunen.
Vita bissingar
Just nu, i skrivande stund, sitter jag i soffan och bleker tänderna.
Barnen tycke att jag är skitkonstig. :)
Tankar om barn
Har precis hängt tvätt och som vanligt går hjärnan på högvarv då.
Stod och tänkte på mitt samtal med Emelie. Vi är båda lite trötta på att föräldrar försvarar dåligt beteende hos barn. Alltid finns det nån "bra" anledning till varför barnet slog nån annan, eller sa något elakt.
Bille slog på en häst, som Tyra(Emelies dotter) satt på och jag såg inte riktigt vad som hände, så jag frågade, "Han slog inte på Tyra, va?"
"Nä. Han skulle slå på hästen, men Tyra böjde sig fram och kom i vägen."
"Okej. Han har nämligen blivit lite elak. Drar tjejerna i håret och skrattar när dom börjar gråta osv."
Emelie, med glimten i ögat, svarade klokt,
"Han är ju pojke, Sofia! Då får man ju göra sånt."
"Haha. Ja just det ja!"
Visst är det löjligt att skylla sånt på könet?! Jag hör sånt ofta!
Jag tänker inte låta Bille härja loss, bara för att han har en snopp. Vad är det för trams?
Och inte bara det...
Vad händer med barnen över lag nu för tiden?
Dom svär, kallar varandra för hora, fitta och annat nedvärderande. Slår lärare och mobbar varandra som aldrig förr.
Var finns föräldrarna?! VAR?!
Är vi tillbaka på fri uppfostran?
Funkar det, tycker ni?
Jag tror inte att man gör sina barn en tjänst genom att låta dom få som dom vill alltid. Hur blir det om några år, när det är dags att jobba i grupp och samverka med andra människor?
Barn är BARN. Dom måste lära sig vad som är rätt och fel och då är det ganska relevant att ha någon som lär dom det.
Jag tror att många föräldrar är trötta på fighterna som uppkommer och kanske bara låter det va. Eller överlåter uppfostran till dagis.
Och ja! Det är skittråkigt och jobbigt med alla fighter, men det får man ta. Det är vårt ansvar, som föräldrar.
Det känns som att det enda jag gör om dagarna är att förklara för barnen att man får vara snälla mot varandra. Man kan inte slåss för att nån annan tog leksaken, man får PRATA med varandra om det, inte skrika och slåss. Man får vänta på sin tur och man får respektera varandra.
Men jag gör det med glädje(haha, där ljög jag lite. Inte alltid med glädje!), för jag ser på barnen(speciellt Brallan) att dom "lär vidare". Istället för att slå Bille, när han drar henne i håret, tar hon bort hans hand och säger att man inte får göra så.
Mina barn är långt ifrån änglar, men det begär jag inte att dom ska vara heller. Det enda jag begär är att dom ska försöka behandla varandra med respekt och kärlek.
Jag vet inte vad jag ville med detta inlägget. Mest skriva av mig, tror jag.
Som vanligt blev det långt och rörigt, men det är svårt att sätta ord på tankarna.
Jag menar inte att jag är en superförälder, lååååångt ifrån. Och jag säger inte heller att föräldrar som gör på andra vis är dåliga. Jag menar bara att barnen behöver oss! Och även om det är skittråkigt att bråka är det ibland ett nödvändigt ont.
Överraskning
Detta väntar på McLovin, när han kommer hem.
Han har velat ha ett nytt skärp ganska länge och idag hittade jag ett.
Blommor och glass tyckte jag med att han var värd.
Kärlek.
Hot ride
Idag kom farfarn på oväntat besök.
Han lämnade av Billes stol och Älvans väska, som vi glömde där i helgen.
Han kom med sin motorcykel och barnen var ju inte sena att provsitta den.
När vi snackat färdigt med farfarn körde vi ner till mormorn, för att lämna Brallan.
(Älvan ska till läkaren kl 9 imorn, så Brallan sover över hos mormor, så hon kommer till dagis i tid.)
Sen var det dags att handla och helt plötsligt var det läggdags för Bille.
Då passade jag och Älvan på att ha soffmys.
Jag gav henne rygg-, ansikts- och fotmassage.
Det var nog riktigt skönt, för tösen kunde knappt hålla ögonen öppna.
Älskade unge! <3
Nu sitter jag i soffan, med bubbelvatten och choklad och kollar på tv.
Om några timmar kommer älsklingen hem och då väntar en överraskning! :)
Gokväll!
Träna eller inte träna...
Det är frågan.
Jag mår inte så bra idag.
Är tung i kroppen och känner mig febrig.
Vill helst bara sova.
Hmm...
Ska dricka lite mer kaffe och se om jag blir piggare. Ska jag träna får jag ju göra det nu, när småfisarna sover.
Jag har sån ångest idag.
Har bokat 2 tider till tandläkaren, för att laga mina hål.
Fatta att jag ska få sprutor i käken och jag är sååååå jäkla nålrädd!
Iaf när det gäller så känsliga ställen.
Åååååh!
Fanfanfan!
Men jag ska inte dit förrän i augusti, så jag har tid på mig att förbereda mig mentalt... Eller skrämma upp mig själv ännu mer.
Känner jag mig själv rätt blir det nog det sistnämnda.
Mög...
Rörigt, men sant
Det kan vara så, att vi har den finaste kärleken som finns.
Jag vet att jag alltid har McLovin vid min sida och det är jag så tacksam för.
Vi har gått igenom mycket... Och ändå står vi starkare än någonsin.
Vi har vuxit upp tillsammans. Vi var ju bara små när vi träffades. :)
18 år var jag och trodde att jag visste allt. Mitt vis eller inget vis.
Vi var så olika att det var skrämmande, men det var det som gjorde att vi passade så bra. Inte i början, då var det mest kaos. Men det tog tid för kontrasterna att smälta ihop.
Jag tonade ner mig och McLovin tuffade till sig. Vi skulle ju även växa upp och bli vuxna. Och i tonåren är 1 år som 5 år. Man ändras så mycket, så fort. Och när man får barn kan man lägga till 5 år till!
Nu, 6 år(eller 31 år, om man räknar tonår- och barn-tillägg) senare, har vi vuxit upp och vuxit ihop. Och vi fortsätter att växa.
Vi är ett sånt där läskigt par nu, som tittar på varandra och vet exakt vad den andra tänker. Och avslutar varandras meningar.
McLovin är min bäste vän, min make, min älskare, och en underbar pappa till mina barn. Det är han jag delar allt med. Det finns ingenting om mig han inte vet. Allt gott och allt ont.
Och jag vet att jag har honom vid min sida, vad som än händer.
Jag hoppas att han vet att han har mig med...
För evigt, precis som vi lovade varandra, den 21 juni 2008.
Men även om jag vet allt det, kan det vara skönt att höra det, innan man ska sova.
"Älska mig alltid som jag är."
"Jag älskar dig alltid som du är. Okej?"
"Ja."
"Sov gott, gumman."
...
"Jag älskar dig med som du är."
"Vad bra."
"Fast du är helt perfekt."
Kvällsmums
Mannen var visst oxå lite tårtsugen idag. :)
Jag håller mig till poppisarna.
Barnens tårta.
Idag var det barnens tur att få en tårta!
Jag hade massor av grädde över, sen tårtbaket, så jag slängde ihop en tårta igår. Så den har stått i kylen inatt och gottat till sig.
I tårtan är det chokladpudding, päronmousse och ahlgrens bilarfluff.
Kul att göra lite nya grejer. Fluff är ju asenkelt att göra och mousse med.
Den var jäkligt god iaf och den gick hem hos barnen. :)
Emelie och Tyra kom hit och hjälpte oss att äta.
Lunch
Mmmmm...
Efter ett träningspass är det gott med en riktigt mumsig lunch!
Nu kanske tycker att jag överäter, när ni ser den portionen, men jag vet att så fort jag sätter mig ner kommer 3 gapande fågelungar(som redan har ätit) och skriker, "Får jag smaka?!"
Har jag tur får jag äta hälften. :)
Så länge...
Nåt som Jag kan göra, medan tån läker, är att cykla på motionscykeln.
För då behöver jag inga skor.
13 km blev det idag och nytt rekord på milen.
Det känns bra!
Det märks att kondisen blir bättre när man springer.
Nu dusch, sen lunch.
Hej på er, fina läsare.
Kissemiss
Igår var vi på Tosselilla.
Tyvärr har jag inga bilder från utflykten på mobilen. Alla ligger på systemkameran och jag orkar inte fixa med det nu.
Men jag bjuder på bilder på våra katter, som följde med. Brallan och Älvan stannade hemma och passade huset, medan vi tog med Buddy och Maja istället.
Tappar hår
Jag är på väg att bli flintis!
Jag tappar jättemycket hår och mina naglar bara flisar sig.
Alltså, vi snackar flera tussar om dagen!
Tussar!
Och överallt ligger här hår från mig.
Det började när jag började gå ner i vikt och nu är det värre än någonsin.
McLovin tror att jag äter för lite protein och stressar för mycket.
Så vi har köpt proteinpulver, som jag ska dricka till frukost. Äter även kosttillskott för hår och naglar.
Stressen är lite svårare att göra nåt åt, men jag får försöka att lugna ner mig.
Det är lite svårt, när hela jag utstrålar damp. Jag kan ju knappt sitta still.
Ringde chefen idag och sa att jag skulle gå ner i tjänst.
Så jag kommer att börja min come back med semester och sen kommer jag att jobba 80%.
Det känns lagom. 32 timmar i veckan. I genomsnitt 6,4 timmar om dagen.
Nu ska jag byta en bajsblöja, sen äta frukost...
Eller nä, jag äter nog min frukost först, för jag vet hur det ser ut, när man öppnar den där lilla blöjan.
Örk.
Men först får ni en liten smakbit på hur mycket hår jag tappar.
Detta är efter bara några borsttag och då hade jag precis duschat och tappat JÄTTEmycket redan i duschen.
Ha en bra dag!
Inte trångt
Nej, inget nageltrång.
Jag slog dammsugaren i tån för nån dag sen, så nageln lossnade. Men den håller på att läka ihop igen, men det tar tid och gör ont som...
Och ja...
Förresten...
Ja, det är en smutsig liten tå.
Men vi har ju varit på Tosselilla hela dagen och jag har gått i sandaler.
Skitta fötter hör sommaren till.
Så det så!
Äcklig tå
Träningen ligger på hyllan ett tag.
Min tå är helt fucked up.
Svullen och varig och ÖM!
Trycker jag på nageln sprutar det ut sårvätska från kanterna.
Örk!
Jag går inte heller på hela foten, när jag har skor på mig, så skulle jag ut och springa nu skulle det bli felbelastning och ännu längre träningsuppehåll.
Så jag får lydigt låta bli.
Men det är störigt, för jag vill så gärna ut och springa. Och det vill mina hundar med.
Men men... Tids nog.
Svullen liten man
Usch, kolla så svullen Billebolle Tokstolle var idag! :(
Mitt lilla lejon. <3
Daddys little secret.
Vi tjejer, vi snackar ju om våra killar.
Och när vi snackar om våra killar kommer ibland McLovins ögonfransar på tal.
Dom är så långa och vackra.
Han har väldigt fina ögon, helt enkelt.
Här har ni hemligheten.
Linneatårta
Imorn är det kalas och jag har fått äran att göra tårtan.
Linnea fyller 18 och ville ha en blå tårta med linneablommor på.
Så jag gjorde så gott jag kunde, under alla omständigheter.
Lugna gatan
Ni kan tro att resten av dagen gick som på räls!...
ELLER?
Nä, det gjorde den inte.
Billeboll blev svullen i pannan, efter ett inseksbett, så vi åkte till VC och fick honom kollad.
Dom skickade vidare oss till barnakuten och barnakuten skickade vidare oss till vårt hem.
Skönt med en liten roadtrip såhär till helgen. :)
Inte färdig än...
Och inte nog med det!
Jag märkte att jag bara hade bakat 3 tårtbottnar, men behövde 4!
Jaha... Slängde ihop en smet och gräddade i ugnen.
När den sen skulle svalna, på köksbordet, åt Jabbajäveln upp den!!!
Fredagen den 8e... DET är min otursdag.
Mjauuuu, vad drygt.
Ååååh, vilken underbar morgon jag inte har haft idag!
Vaknade av att Älvan vrålade och sprang runt.
Gick upp och kollade läget och möttes av en syn jag helst hade sluppit.
Hon hade tagit nattens fullkissade blöja och dissekerat över hela vardagsrummet. Där låg blöta kissklumpar ÖVERALLT!
Jag fick inte fram mer än: "Eeeeh... Vad har du gjort? *djup suck* Bara gå härifrån."
Jag tog fram dammsugaren och försökte få upp det mesta, som mest bara smordes in i golvet.
När jag gav upp dammsugandet och skulle ställa undan den, råkade jag smälla röret bakåt, rak på min stortå!
Hela nageln lossnade(gick inte av iaf) och det gjorde så in i helvetes ont!
Jag tryckte fast nageln igen och fäste med några plåster, i hopp om att det skulle läka ihop igen...
Sen dog jag.
Nu är jag nåt sånär levande igen och hoppas att jag får fortsätta vara det dagen ut.
Men jag tvivlar på det.
Älvan har fått demoniska krafter och har redan vält en ljusstake i golvet, sprungit runt med skor inomhus och kletat tandkräm på spegeln.
Man skulle ju kunna tro att jag inte ens varit hemma!
Men det har jag.
Det är bara superninjan som gör allt supertyst på dom 3 sekunderna jag kollar åt ett annat håll.
Älvan.
Om jag gör pannkakor till dig, kan du då lova att inte slå sönder akvariet eller nån av katterna, eller liknande? Jag orkar verkligen inte torka golvet mer idag.
Studenttårtor
Idag har jag fixat 2 tårtor.
Ljuset blev helt konstigt, var jag än fotade. Men stjärnorna är iaf gröna, noterna svarta och basen grön/svart.
Vildsvinsjakt
Jag har nästan precis kommit hem!
När min käre make kom hem, vid 21, tog jag med mig Lilo ut på en joggingtur. Sen sprang jag hem och bytte hund, fick sällskap av Sandra och tog en mörk pw i skogen.
Vildsvinsjägare var ute och plundrade, så jag passade på att skrämma upp Sandra vid varje glänta.
"Detta skulle vara en perfekt glänta för ett vildsvin att springa ut från!"
Moahahahaha! Asball!
Hon sket nästan ner sig.
Dexter var verkligen på hugget med sin näsa, så nåt var där nog i skogen. Men jag gissar mer på harar. Det finns här fullt av.
Men vi blev inte bitna av varken harar eller vildsvin, så 1-0 till oss!
Nu ska jag vätska upp mig(duschat har jag redan hunnit med), sen är det Natti Natti!
Sagan om åsnan.
Det här är Älvan.
Älvan är inte trött och tänker inte sova.
Och hon tänker definitivt inte ligga i sin säng. Sängen är för mesar!
Hardcorebebisar sparkar bort mattan och lägger sig på det kalla golvet.
Men man sover inte!
Nej, Älvan ska vara vaken hela natten!
Älvan är envis som 38 åsnor tillsammans, så mamma får helt enkelt ge sig.
"Jaja. Ligg du på golvet och inte sov då."
ZzZzzzZzzzZzzzz...
Egenmys
Idag blev det en cykeltur istället.
Man måste ju variera träningen, för bästa resultat.
Och eftersom Älvan sa att hon ville cykla, drog vi på oss skorna och cyklade till min syster, Älvan och jag.
Brallan blev först lite sotis, men hon fick ju hänga med till Terese och affären igår, och när jag förklarat att det var Älvans tur idag tyckte hon att det var okej. Kloka tös.
Jag tycker att det är viktigt med egentid.
Jag älskar våra små mamma-barn-utflykter! Och det gör barnen med. Det är så mysigt att umgås och prata med 1 av barnen helt själv, i lugn och ro.
Älvan lekte lite med Erik, medan jag, syrran, bebisAnna och Sven drack en kopp kaffe. Eller, ja, inte Anna då. Men hon var med.
Sen sa vi hejdå och cyklade vi hem igen.
Älvan njöt väldans mycket, när vi susade genom skogen.
"Jolit cykla, mamma!"
Söta älsklingen. :)
Ikväll är det soffmys som gäller, sen är det full rulle imorn igen. 3 tårtor ska vara färdiga till på fredag, så jag har lite att förbereda.
Hejhej!
Tomten Boll
Det bor en tomte i mitt hus.
En liten mystomte, som har kidnappat mina fötter.
<3
Sötfisar!
Dexter får en örontvätt av Buddy.
Det är ju så sött, så man smälter!
Suuuuug
Åååååååh! Jag är så jäkla sugen på ALLT! Avokado, skagenröra, choklad, tårta, kaffe, läsk, ägg, thaimat, chips, osv... Kanske inte tillsammans, men ändå. :)
Tror jag får blanda lite dippa och skära till några gurkstavar.
Jävla mens.
Let it be...
Det blev en tur idag med.
4,12 km, men bara 2,6 km joggning.
Känns skönt i kroppen.
Annars har jag haft fullt upp idag med.
Varit hos Terese några timmar och handlat, lagat mat och allt det där vanliga.
Tänkte bara passa på att be vissa av er att släppa det här med Dexter nu. Det är ett jäkligt känsligt ämne just nu och jag känner inte att jag behöver hävda mig och förklara mig för andra om detta. Jag förstår inte vad som ska bli bättre utav det..? Varför vi skaffat två hundar har ju ingenting med Dexters problem att göra. Dom har alltid funnits där. Att ha 2 hundar ute på landet är lika "jobbigt" som att ha 1. För dom springer ju fritt. Men nu när vi har barnen kan vi inte hålla på att passa på Dexter hela tiden, när vi hör en bil, eller när vi får besök. Det är DET det handlar om!
Det blir ett stressmoment för hela familjen.
Och jag vill helst behålla barnen. ;) Jag börjar gilla dom rätt så mycket.
Nu är det såhär och det är jättetråkigt. RIKTIGT JÄVLA TRÅKIGT!
Men jag vet vad som är bäst för oss.
Jag vill även passa på att tacka er andra, som har stöttat och försökt hjälpa till. Det betyder massor! All kärlek till er! Det värmer i hjärtat att läsa era kommentarer och sms. Och telefonsamtalen uppskattad självklart med! :)
TACK! <3
Jogga
Idag gjorde jag något som jag inte gjort på år och dar.
Jag joggade!
Jag joggade visserligen bara 2 km, men jag joggade!
Och det gick ganska bra ändå.
Jag har ju trubbel med knäna, men ett par riktiga joggingskor, med ordentlig dämpning, ska införskaffas snart.
Som sällskap hade jag Lilo.
Hon sprang 10 meter framför mig, sprang tillbaka, sprang 10 meter före, sprang tillbaka. Och så höll hon på hela rundan. Hon var ju tvungen att hålla sig i närheten. :) Hon är så fantastisk, min lilla vovva. Så lyhörd och lydig.
Skönt när hundar kan springa fritt i skogen! Man ser verkligen hur bra dom mår då.
Nu är det nog läggdags för denna kvinna.
Imorn är det dejt med Terese, som står på schemat.
Hoppas ni haft en bra helg!
Min har varit riktigt nice.
Grattis
Då är BB slut!
Finalisterna gick ut i den ordningen jag tippade på.
Och den bästa vann!!!
GRATTIS, fina Hanna J!
Du är en så otroligt fin människa, ända in i själen.
Dextermannen
Tänkte bara klargöra en sak om min vovveman.
Han saknar inte någon ledare. Det kan nog dom flesta, som har sett mig med mina hundar, intyga.
När vi får gäster får han alltid ligga på sin plats och när han morrar skäller räcker det att jag går emot honom, så lägger han sig ner och blottar strupen. Men tyvärr slutar han inte för det. Han kollar sig omkring, med stirrande blick, och letar efter "hotet" ändå. Och morrar och skäller.
Sen lägger han av, när han tycker att han har koll på läget. Då blir han go och glad igen.
Detta har hållt på sen valptiden. Jag vet inte om han har råkat ut för nåt obehagligt, dom 14 första veckorna, innan vi hämtade honom.
Innan har vi kunnat hantera det, för då har jag kunnat ha kontroll över endast honom. Nu har jag 3 barn, som går före.
Han har aldrig bitit någon/något, men jag tänker definitivt inte vänta på att det ska ske. Och jag vägrar avliva honom, så då är det bättre att han får flytta till någon som har tiden för honom.
Han är en problemhund, helt enkelt, och jag har svårt för att få plats för en sådan hund, med 3 barn i familjen.
Även om jag älskar honom så att det gör ont i hjärtat.
T.o.m när han är rakad. :)
Bilderna
Ja, bilderna dubblas och har sig, men jag orkar inte ändra det.
Sorry!
Bastar.
Detta skrevs i morse, men som vanligt gick det inte att publicera:
Nu är det morgonen efter igår.
Eeeeehh....
Jag hade kul som fan igår.
Var och åt på nån fancy restaurang, drack en drink, lite vin, sen kollade vi film och åt alldeles för mycket godsaker.
Sen somnade vi.
Men fasen vad konstigt det känns att sova borta!
Jag har ju sovit med McLovin i 6 år!
Och det kvittar hur många gånger jag vill stabba honom i sömnen, när han snarkar som 28 vildsvin. Jag blir helt orolig i kroppen när han inte ligger, med sitt stora huvud, på kudden bredvid min.
Men jag somnade till slut och vaknade för en stund sen.
Vem fan vaknar halv 8, när man kan sova ut, utan att någon kommer och drar en i håret och vrålar, " Jag har baaaaajsat!"?!
Marran har inte sagt något liknande och ändå är jag pigg och vaken.
Jag känner för en motionsrunda, men jag har bara pumps att knata runt i, så jag väntar nog tills jag kommer hem.
Jag vågar typ inte röra mig, för Marran förklarade igår, att den som messar med hennes sömn, på hennes lediga dagar, är jävligt illa ute.
Nu är ju jag inte rädd för Marran, för jag skulle kunna slå ner henne i sömnen, som den superninjan jag är. Men man vill ju inte äta frukost med Häxan Surtant.
Jaja, jag får väl se om jag kan somna om en stund. Alternativt plocka undan jättetyst.
Redan ledsen.
Här hittar ni annonsen, om ni vill veta ingående om hur jag tänker: http://mobil.blocket.se/hoor/Kastrerad_hanhund__40779511.htm?ca=23_6&w=0
Har precis varit ute på en lång pw med Dexter(och Sandra) och det var mysigt.
Fy, vad jag älskar den hunden!
Han har varit med oss sen han var valp. Men nu har jag egna barn och får sätta dom i första hand och vi måste kunna slappna av i familjen. Vi måste kunna bjuda hit folk utan att det blir cirkuskaos. Och Dexter måste komma till ett hem, där han kan få tränas mentalt, så att han inte är så vaktig.
Jag är inte ens i närheten av att sälja honom och mitt hjärta är redan sönder.
Om jag gråter nu, hur fasen ska jag då klara det sen, OM vi säljer honom?
Annons.
Jag skrev precis ett skitlångt inlägg, om hur jag känner ikväll.
MEN ALLT FÖRSVANN!!!
Skit!
Det handlade om att vi ev ska omplacera Dexter.
Han är världens goaste hund, men han är så vaktig. Jag känner inte att jag har tid att "passa" honom, när vi tar hem folk. Jag litar inte på honom runt nya människor längre.
Han behöver komma till nån som kan träna honom.
Det känns tungt i hjärtat.
