Vi kom hem inatt vid 00.30.
Vi har nog aldrig haft otur med tiden på barnakuten.
Har aldrig fått vänta i flera timmar.
Tror jag.
Jo, vi inväntade Älvan, som skulle lämna kisseprov, när hon var bebis. Men det hade ju inget med akutens väntetid att göra.
Hur som helst, så fick vi först träffa en sköterska, som var bergsäker på vattkoppor + nässelutslag/virusutslag. Hon tyckte inte att placeringen på kopporna spelade roll, eftersom vissa bara får nån prick här och var.
Vi träffade sen läkaren, som snöade in sig på att kopporna inte satt på bålen, så då var det nog inte det.
Då skulle det vara höstblåsor, som sitter på händer, fötter, munnen.
Förstår inte riktigt hur han resonerade där, för Bille har ju på rumpan, benen, armar, axlar.
Skit samma! Virus som virus och vi fick utskrivet medicin mot klådan.
Så inatt sov Bille som en stock och verkar gladare idag.
Just nu står han
Och dansar med en ryggkliare.

Skönt! :)

Detta skrevs igår vid 23-tiden, men kunde inte publiceras:

BVC visste inte vad det var.
Höstblåsor eller vattkoppor OCH nässelutslag.
Jag gissar fortfarande på vattkoppor.
Nu sitter vi på barnakuten, för Bille vaknade och bara grät, grät, grät.
Han har jättemycket klåda, så stackaren får ha nåt för det.

Tack, mamma, som passar töserna under tiden!

Idag är det BVC som gäller.
Min Billeboll är helt prickig och ledsen.

Det är vad jag och McLovin har blivit av med, sen januari i år.
Jag står för 12,1 kilo och han för ca 14 kilo.
Heja oss!!!
Jag ska ner ca 18 kilo till, sen får jag se hur jag känner, om jag ska ner mer eller inte.
Jag går inte efter BMI och sånt skit, jag stannar där jag trivs.
Och vid målvikten jag har nu har jag trivts i innan.
18 kilo till... Det är mycket!
Men tänk ändå att jag började med att jag skulle ner 30 kilo! Nu är nästan hälften borta!
Så skönt!
Nu fortsätter jag att kämpa, för jag ska banne mig klara det.

Har suttit och pillat med Älvans nya bok.
En astmabok.
Inhalatorerna är lite dumma, på det sättet att dom inte visar när medicinen tar slut. Så man måste räkna doserna.
Så nu har jag köpt en bok, som jag fyllt med med instruktioner och schema, som ska hänga med Älvan överallt.

Jag hoppas bara att jag kommer ihåg det! Jag som har svårt att komma ihåg att ta frukt med till dagis! Men detta är ju viktigt, så det kommer jag förhoppningsvis ihåg. Ska bara komma in i rutinen.

Förkylningsastma it is...
Så idag börjar vi med Älvans inhalationer.
1 som hon ska ta varje dag och 1 vid behov.
Och hon är superduktig på att inhalera.
Hon tycker t.o.m att det är roligt! :)
Vi skulle egentligen göra ett pricktest(för allergier) med, men barnen har utslag och feber och misstanke om vattkoppor.
Och dom vill inte att man ska pilla med dom då, så dom smittar andra.
Så vi ska dit om ca 2 veckor igen och kolla allergier.
Vi har även beställt tid till Bille, som har liknande problem, och ska dit om några veckor.
Det känns skönt att få veta vad det är och kunna behandla det, men man är ju lite orolig för det kommande testet.
Men det tar vi då.

Tänkte passa på att berätta att min lilla Älva har blivit stor.
Nu kissar/bajsar hon på toaletten! :)

Duktiga tös!

Läkarbesöket blev inställt pga att läkaren var sjuk.
Men vi fick en ny tid imorn.
Idag ligger vi i solen och suger i oss värmen, innan den försvinner igen.
Vår rhododendron har börjat blomma och den är så vacker!
Jag har även avlämnat en tårta, som var beställd till idag.
En liten våningstårta för 2.
Fast den hade nog kunnat räcka till 4-6 pers, men dom är tårtmonster båda två, så det blir nog bra. :)
I veckan är det renovering som gäller!
Grunden ska förstärkas och ny isolering ska in och även en avfuktare.

Jag kan inte sova...
Jag tänker bara på Älvan.
Imorn är det dags för läkarbesöket, vilket är bra.
Men tänk om dom hittar något allvarligt!
Tänk om hon är jättesjuk!
Jag tänker speciellt på en sjukdom, som jag tror att alla i hela världen är rädda för att få.
Jag vill inte ens skriva det.
Jag tänker på alla nätter hon vaknat och skrikit, "Aaaaaj!", utan någon uppenbar anledning.
Jag tänker på den envisa hostan.
Jag tänker på tröttheten.
Jag tror inte att min fina, underbara, älskade dotter är allvarligt sjuk(peppar, peppar), men mammahjärnan virvlar runt i alla möjliga riktningar.
Jag är så rädd!
Jag kommer nog att be läkaren ta massa prover för att utesluta allt.

Fy, vad konstig jag känner mig.
Jag är så ledsen och rädd för ett vanligt läkarbesök.
Men jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan mina barn!
Dom är en del av mig.
Nä, dom är faktiskt hela jag.
Jag andas mina barn, dom är mitt syre, det viktigaste.

Åh, snälla, snälla, snälla... Vem det nu än är som avgör sånt här... Låt allt vara bra imorn... Och alla andra dagar med.

Att dela på en milkshake.

Igår var jag på BVC med Älvan.
Vi har ju haft det lite jobbigt med henne.
Jag pratade med vår bvc-tant om Älvans hosta och att hon sover dåligt pga den. Kanske är det därför hon jämt är så arg och ledsen och det blir bråk om ALLT? För att hon helt enkelt är utmattad?
Jag misstänker att Älvan har nån slags astma. Jag tycker inte att ett barn ska hosta tills det kräks, av ansträngning, eller på nätterna.
Bvc-tanten tyckte oxå att det lät så och sa att jag skulle boka tid på VC.
Det var jag inte ett dugg intresserad av, för jag tycker att dom är ett gäng inkompetenta idioter där.
Man blir bara hemskickad, med orden: "Det är bara ett virus."
Så jag fick ett annat nummer av vår tant och idag ringde jag till barnspecialisten i Eslöv och fick en tid redan på måndag.
Det ska bli så jäkla skönt att få detta utrett!

Älskade Älvan, jag hoppas att detta blir bra nu.

Igår var det tjejkväll.
Och det var jag, Sarah, Sandra och Terese, som satt på Höörs och drack gott.
Jag åt faktiskt med, för jag hade knappt fått i mig nåt under dagen.
En smaskig barn-räksallad blev det!
Det var himla gött med en tjejkväll och jag tackar allt härligt kvinnofolk för igår. :)

Idag blir det poolköp!
Vi har bara en lite plastsnäcka, med vatten i, och där får ju inte jag plats!
Jag behöver verkligen bada, om det ska vara såhär varmt!
Jag klagar absolut inte, jag älskar det, men jag måste kunna svalka mig.

Igår var det förresten drama i min hjärna.
Brallan och 5 andra barn skulle på utflykt med "sin" fröken, och när jag lämnat henne och Älvan på dagis och kört hem upptäckte jag att hennes ryggsäck var kvar i bilen.
PANIK!!!
Jag körde tillbaka till Höör, tog Bille på ena armen och ryggsäcken på den andra, och sprang ut i skogen!
Jag hoppades på att dom inte skulle ha hunnit långt.
Där sprang jag, i för stora leggings och halkiga sandaler, och letade. När jag hade sprungit ett varv i i skogen, inärheten av dagis, sprang jag upp till dagisträdgården igen.
Och där stod dom!
Vilken lättnad!
Dom hade inte hunnit iväg, för dom hade letat efter Brallans ryggsäck.
Fröknarna hade ju sett mig hålla i den vid lämning, så dom trodde att Brallan förlagt den någonstans.
Men det var bara jag som hade tagit den med hem igen.
Haha, så klantigt!
Vilken drama för en liten rygga...

Nu ska jag gå och hälla en spann vatten över mig, innan jag dör av värmeslag.

Ha en mysig sommardag!

Det har hänt massor i dagarna, men det tar jag en annan gång.
NU ska jag istället passa på att förära er med bilder från mitt och Dexters premiärdopp i Vaxsjön. :)

Enjoy...

Igår var det en trött Bille, som mös med mamman i soffan. <3

Den runda doptårtan blev oxå klar, innan dopet. :)
Och jag med.

En av Annas doptårtor är nu färdig!
Den andra ska spacklas med grädde, så den lägger jag ihop imorn.

Men klänningstårtan är iaf färdig nu. :)
Mått ca:
Längd: 68 cm
Bredd: 32 cm
Höjd: 7 cm

Kan ni fatta att jag hittade min kortplånbok igår??!
Och kan ni fatta att City Gross har haft den i 2 veckor, utan att lämna den till polisen??!
Det var en ren slump att jag fick tillbaka den.
Jag hade accepterat ödet, att jag inte kunde hämta ut mitt paket med sugarpaste, så vi begav oss till CG för att handla ingredienser till MMF.
Jag tänkte att jag kunde ju ändå höra i förbutiken, om dom fått in plånboken, fast jag ringde dit samma dag den kom bort.
Då var den inte där, men dom skulle hålla ögonen öppna.
Men den låg alltså där igår!!!
Jag blev så glad att jag grät, mitt inne i affären.
Alla kort är ju spärrade och så, men körkortet dög ju iaf till att hämta ut mitt paket! :)
Samtidigt som jag var väldigt glad var jag oxå en aning arg...
VARFÖR har inte plånboken lämnats till polisen???!
Men skit i det nu!
Idag ska tårtorna bli färdiga. :)

Ett stort tack till bitterfittan, som vägrar lämna ut mitt paket innehållande viktiga saker till doptårtan, som ska vara färdig imorn.
TACK!

Ikväll är det för mycket...
Älvan är för mycket och Bille är för mycket.
Älvan har stängt öronen och planerar nog inte att öppna dom igen och Bille är fortfarande sur över dom där sprutorna.
Det var länge sen jag grät över jobbiga barn. Det slutade jag med när jag kom in i det här med att ha många barn tätt. Det är liksom bara att gilla läget. :)
Gilla den konstant höga ljudnivån och alla viljor som inte kan vänta på sin tur.
Man får liksom glida med och vara bestämd.
Men ikväll blev det som sagt för mycket.
Tårarna rann över, för jag blev så less på att Älvan bara ignorerade allt jag sa, samtidigt som Bille ville vara i mitt knä, fast ändå inte, fast på nåt vis ville han ändå, men ändå inte. Kunde jag inte sätta honom mer på vänstra benet? Fast inte så långt till vänster!!! Lite åt höger. NEJ, då blev det fel!
Brallan undrade varför jag var ledsen och jag sa att jag hade haft en jobbig dag.
Det är inte kul att gråta inför sina barn, men dom måste ju få veta att även mamma och pappa kan bli ledsna ibland. Det tror jag inte att dom tar skada av, sålänge dom vet varför man är ledsen, så dom inte går och undrar.
Nu ligger dom iaf i sina sängar och jag väntar på att dom ska slockna, så jag kan baka tårtbottnar.
Mannen sa att han skulle stanna hemma från träningen för att avlasta, men jag sa att jag ville vara ifred och tvingade iväg honom.
Det vill jag egentligen inte, men jag vet hur mycket han vill träna, så en vit lögn tyckte jag var okej.

Bah!
Nu låter dom två små, så jag får väl ta tag i the situation.

Gokväll!

Vi, jag och Bille, har precis kommit hem från Terese.
Jag och Terese snackade och drack kaffe, medan Bille härjade rundor och skrämde Kasper.
Billeboll var helt sjövild och för en stund sen fick jag ett sms av Terese, där hon frågade om det var jag eller Bille som stoppat toaborsten i papperskorgen.
Haha, jäkla unge!
Men han fick iaf äntligen träffa sin flickvän idag, Serina.
Dom mös lite på hundfilten och slickade lite på varandra.
Det var han värd efter sitt besök hos BVC.
Han fick ju 2 sprutor idag, 1 i varje lår.

Jag snackade även med vår bvc-sköterska om Älvan.
Jag känner att jag har så svårt att vara en bra mamma till henne, när hon får för sig att göra nåt hon inte får. Jag når inte fram till henne. Hon stänger liksom av och jag får ingen kontakt. Hon bara upprepar sig heeela tiden och hör ingenting av vad man säger. Då slutar det alltid med att jag får skrika på henne för att hon ska lyssna och det vill jag ju inte.
Som när jag ska säga gonatt och hon säger, "Klia mig på ryggen!"
Om jag då säger, "Nej, Älvan, nu sa mamma gonatt. Kan jag få en kram?"
Då upprepar hon bara samma mening under tiden jag pratar och skriker till slut, om hon inte får som hon vill.
Och ingenting av det jag säger registreras.
Så sköterskan ville ta en titt på henne, så hon kan skicka en remiss till barnpsykologen, så jag kan få hjälp att hantera hennes utbrott på rätt sätt.
För just nu blir allt bara fel.
Men förhoppningsvis får jag lite tips och råd, som jag kan ha användning av.
Brallan vet jag ju exakt hur jag ska hantera, för vi är identiska.
Jag vet hur hon tänker, för hon är som jag.
Men Älvan är inte alls som jag, så jag vet inte riktigt hur hon vill ha det och vad som är bäst för henne.
Jaja, jag hoppas att jag får hjälp iaf.

Nu ska jag mata lillkillen.

Tjo!

Jag ligger i soffan och kollar på Bille, som utövar cirkuskonster på golvet.
Jag har lämnat tjejerna på dagis och har en klump i magen.
Jag vet egentligen inte varför.
Eller, jo...
Brallan är på utflykt idag, på Svalövs Lantbruksgymnasium.
Bussresan gör mig nervös(tänk om dom krockar) och gården gör mig orolig(jag har hört om barn som hoppat ner i den där bajsbrunnen och drunknat).
Älvan och jag var oense i morse(som vanligt), pga att hon heeeeela tiden skrek(som vanligt). Var hon glad skrek hon för det, var hon arg skrek hon för det, ville hon berätta något skrek hon ut det..Det känns inte bra i magen att bråka, trots att vi skiljdes med massa pussar och kramar.

Och som om inte allt det var nog, så ska tjejerna direkt till sin mormor efter dagis och sova där.
Det är jättekul för dom, men jag blir lite orolig i kroppen när det saknas barn här hemma.
Jag tycker givetvis att det är skönt att få vara själv med Bille med, men det känns tomt på nåt vis.
Menmen, sålänge tjejerna har roligt...
Jag tror att jag behöver lite kaffe och frukost.
Kroppen skriker egentligen efter en cigg i såna här lägen, men det får va.
Jag röker ju bara på fyllan numera och det känns lite tidigt för ett tequilaparty. :)

Vi ses!

Detta fick jag i fejjan, när jag läste min post...
"Högutbildade väljer Höör."
Vafan!?
Jag tycker att en sån artikel är pinsam och äcklig.
Jag bryr mig inte hur utbildade folk är, sålänge dom är bra människor!
Såna här löjliga artiklar skapar klyftor i samhället och trycker ner folk som inte har högskoleutbildning(för det är tydligen det som räknas som högutbildning).
Man kanske inte ska koncentrera sig på hur utbildade folk är, för alla arbete är viktiga.
Jag är undersköterska och har suttit och hållt folk i handen på deras dödsbädd, så att dom inte skulle behöva dö själv. Det tycker jag är värt mer än några extra tusenlappar i månaden. Jag gillar mitt jobb och vill inte läsa vidare till ssk. Jag tycker om den patientkontakten man har som usk.
Jag tycker inte att man kan höja upp folk pga ett arbete, som krävt längre utbildning.
Vi gör alla våra val och alla jobb är viktiga!
ALLA!
Alla är vi lika bra!

Jag valde att inte göra det...
I morse kom jag inrusandes på dagis och mötte ett helt gäng ungar, med reflexvästar på.
Märkligt, tyckte jag, om dom nu bara skulle vara i trädgården.
Självklart skulle dom ju inte vara i trädgården! Dom skulle ut i skogen på picknick.
Då frågade den där fröken, som jag alltid känt inte gillar mig, om Älvan hade sin fikaryggsäck med sig.
Det hade hon ju inte, bara en banan.
Jag visste ju inte, jag hade ju kollat, men missat, osv.
Det fick gå bra ändå, sa fröken som inte gillar mig, och jag fick säga hejdå till Älvan, som gick ut.
När jag sen satt i bilen, på väg till CG, kände jag hur skammen kom krypandes och gråten var nära.
ALLA andra mammor visste, utom jag.
Varför ska Älvan behöva lida i skogen, med en tråkig banan, medan dom andra barnen får stora, fina bakverk, som deras mammor gjort?
Varför kan jag inte nångång veta nånting?
Jag har så svårt för att göra fel.
Jag vill att det blir rätt och jag vill vara bra. Speciellt på att vara mamma.
Men sen tänkte jag, NEJ! SLUTA NU!
Skit samma! Nästa gång ska jag veta och då ska Älvan ha en stor jävla prinsesstårta med sig och fröken, som inte gillar mig, kommer att sätta en guldstjärna på min jacka och applådera.

Jag gillar mitt nya antistresstänk.
Jag höll humöret uppe och nu är dumtänket borta.

Taaaadaaaaa!

Men seriöst! Så går mitt favoritlinne sönder med!
Ingen som vill spotta mig i ansiktet när vi ändå är igång???

Jag kan med gott samvete säga att jag hatar McLovins jobb.
Det är alltid strul med arbetstider, lönen, ersättningar, osv....
Idag skulle han sluta kl 16.00, men smsa och sa att han slutade 16.30 istället. Fine!
Men nu är kl 17.00 och han har inte lämnat Malmö än.
Jag blir så trött!
Trött på att vänta in honom varje jäkla dag det klöddar och ändra om middagsplaner och tider.
Det är inte hans fel, men tyvärr går det ut över honom, för jag gillar inte när föräldrars arbete ska påverka barnen negativt.
Jag blir även arg för att han aldrig söker nya jobb, när han säger att han ska göra det...
Han "hinner inte", eller någon annan dålig ursäkt.

Aaaaaahh!
Chilla, Gunilla... Chilla, Gunilla..?

Japp!
Jag och mannen är överens.
I sommar, helst helgen efter vår bröllopsdag, ska vi åka ner till Ystad Saltsjöbad och övernatta.
Vi får fri tillgång till SPA-avdelningen och frukost. Middagen äter vi utanför hotellet, för vi ska ju ut på lite äventyr oxå.
Vi ska sola, bada, bubbla, äta/dricka gott och mysa...
Men framför allt så ska vi INTE byta blöjor, torka näsor, laga mat, städa och annat vardagligt! :)
Det är vår bröllopspresent till oss själva.
Och jag blir helt galen när jag tänker på att vi ska få ha en sovmorgon TILLSAMMANS!
Och inte bara det... Som vi ska besudla det rummet med vår kärlek!
Ååååh, så mysigt det ska bli!
Nu ska vi bara skaffa barnvakt, så att vi kan boka in den helgen på riktigt.

För övrigt sitter jag just nu bänkad i soffan, med en kaffekopp... Det osar förbrukad mat från Billebollens blöja, så snart får jag nog fixa det där. Men han kan ju få skita färdigt först, så jag hinner nog dricka upp.
Ingen stress idag, inte!
"Chilla, Gunilla!"
Det ska förresten bli mitt nya mantra, som jag ska rabbla.
Jag är alldeles för stressad och det är bara drygt... För alla!
Nu heter inte jag Gunilla, med det låter bättre om det rimmar.

Idag var det dags för fiskpedikyr!
Det var trevligt, obehagligt och mysigt...
Och jag spydde inte ett dugg i akvariet!

Tips:
Är det hyffsat varmt ute? Har du precis rakat dig mellan benen?
Ta då inte på dig tjocka mjukisbyxor och cykla den backigaste rundan du vet!

"Kände du inte att jag är nyrakad?"
"Jo, det var jättetrevligt, älskling."
"Ja. Och du har din rakhyvel att tacka för jobbet."
"Men vafan! Nu får jag ju kasta den."
"Äh, sluta!"
"Nä, men jag måste nog iaf byta blad på den"
"Hahahaha! Ja, efter idag måste du nog det. Haha"

Lördag idag...
Jag började dagen med en pw på 4,5 km, med Sandra.
Det var riktigt gött.
Efter det tog jag, McLovin och barnen en cykeltur på 9 km, i värsta stormen.
Vi cyklade lite vilse i ett villaområde och kollade på hus.
Riktigt mysigt. :)
Barnen tyckte tydligen att det var jättejobbigt att sitta och åka med, för alla somnade.
Söthögar!
Ikväll har vi bara tagit det lugnt.
Kollat på film och ätit godis.

Imorn blir det en pw igen, sen brottning med Brallan och sen...
FISKPEDIKYR!
Jag är fan rädd för fiskar, så jag vet inte hur jag kommer att reagera.
Jag hoppas att jag inte gör nåt pinsamt!
Fast det är ju mig vi pratar om, så nåt annat vore väl orimligt.
Typ skriker, säger nåt olämpligt, eller kräker i akvariet...
Jaja, den som lever får se.

Nu ska jag gosa ner mig i soffan och ev ladda in några bilder i datorn, sen är jag "ledig". :)

Gokväll!

Jag känner att det är jättelöjligt och onödigt. Man kan få vara precis vem/vad man vill, men är det verkligen nödvändigt att "ta bort" könen?

Jag säger såhär...

Vi har haft en jättefin dag på djurparken idag, men den berättar jag mer om en annan dag.
Jag är helt ur form och har varit det i några dagar.
Orkar ingenting...
Ingen träning, ingen ork.
Sååååå drygt!

Vet ni vad jag egentligen vill svara när jag får frågan, "Ska vi ta en fika en dag i nästa vecka?"...?
Nåt sånthär:
"Nej, det vill jag verkligen INTE! Jag har varit mammaledig i 4 år och har smakat dom flesta kakorna. Vad sägs som bungyjumping i Stockholm istället? Eller kanske halsa tequila på en trevlig bar? Eller egentligen vad som helst, sålänge det inte innehåller kaffe och kakor!"

Nu lät jag otacksam! :)
Jag uppskattar givetvis mina fikadejter med mina vänner, men jag vill oxå ut och röra på mig!
Kom igen, tjejer, vi gör nåt kul!!! :)
Ibland, nån gång då och då, behöver jag vara bara Sofia i några timmar och inte snacka om bajsblöjor, matvägran, tandsprickning, osv.
(Tänka sig!)

Såhär ser min dag ut idag...
Rätt jobbigt ändå!



ELLER???

Tänkte lägga ut lite bilder från Valborg.
Vi var ju vid Vaxsjön och grillade, med familjen Dahlman.
Myyyyysigt! :)
Barnen hade jätteroligt ihop ute i naturen.



Tack, kära ni, för en trevlig kväll!

Idag cyklade jag med barnen till mamma.
Dit var inga problem, men hem...
Jösses, vad tungt det var att cykla upp för alla backarna med barnen som extralast. I typ tropisk värme.
Men det gick och nu gör rumpan ont. :)