Hmmm...
Jag har en liten fundering.
Vänner som man känt hela livet, är man vän med dom för att man vill, eller för att det bara är så?
Jag har en vän som jag inte träffat så mycket den senaste tiden, vilket är helt okej. Jag förstår att alla har ett eget liv och har andra vänner.
Men när det bara är jag som frågar om vi ska ses, skriver mail för att fråga hur läget är osv, då blir jag ganska trött. Eller kanske mer ledsen än trött.
Anledningen till varför vi inte träffats har varit jobb.
Men hur kan man då ha tid med sina andra vänner, som jag vet att denna vännen har, om man nu jobbar så mycket?
Sen helt plötsligt när man behövs som rådgivare, då duger man.
Jag vet inte... Jag tycker inte att man kan lägga sina gamla vänner i en låda för att sen plocka upp dom när det passar.
Jag har inte sagt någonting, och jag vet inte om jag ska göra det heller, för jag tycker inte att det är lönt att starta ett bråk.
Men jag behöver iaf skriva av mig, så jag kan få lite klarhet i allt.
Jag känner inte att jag vill vara vän med någon som inte visar intresse av att vara vän tillbaka.
Jag behöver oxå en vän ibland och jag behöver med känna mig behövd.
Jag menar absolut inte att man måste höras varje dag eller ens varje vecka, men nåt tecken på att h*n bryr sig hade ju varit trevligt.
(Snälla du, som läser och möjligtvis tar åt dig. Detta är ingen stor grej. Och förmodligen handlar det inte ens om dig. Okej? Jag skriver här för min egen skull och ingen annans. Det är inte meningen att peka ut någon.)

Äh, jag vet inte...
Jag är väl bara överkänslig just nu.
Förlossningen börjar närma sig och jag är livrädd för att jag ska blöda så mycket som jag gjorde förra gången.
Jag drömde inatt att jag födde en flicka och att vi båda två dog, men lyckades återupplivas.
Usch!
Jag börjar tänka mer och mer på vad som kunde ha hänt förra gången om dom inte hade fått stopp på blödningen.
I morse låg jag och tänkte att jag skulle skriva ett brev till McLovin' och ge det till min mamma, så hon kan ge honom det om nåt händer mig.
Snacka om deprimerande.

Nej, usch!
Jag ska försöka att tänka positiv från och med nu!
Jag ska tänka att allt kommer att gå bra och försöka stöta bort det där negativa som ligger och stör.