Barbie var en liten pigg dam, som gärna försökte köra lite med Lilja och rycka tyglarna ur händerna på henne.

Men Lilja tuffade till sig och var beredd. 

Hon var stolt som en tupp, när hon travade runt och fick beröm för sin hållning. 

Själv fick jag äran att ta hand om fakturan, som gjorde mig lite självmordsbenägen...

Menmen.

Vad gör man inte för barnen?

Lilla hjärtat.

Så himla kul!

Jag sa hejdå till mina kolleger och brukare med en god smörgåstårta. :)

Och jag fick även lite avskedspresenter.

Blommor och godis är aaaaldrig fel!

Igår passade jag och Marran på att dejta i Lund, innan allt kaos drar igång. Vi shoppade, käkade humus, fikade och catchade upp om allt som hänt sen sist vi sågs.

Det är så härligt när man ses efter så lång tid(ca 1,5 år) och det känns som att det var igår. 

<3

Jag började dagen med att möta upp Mia i byn, för att käka lite frukostbuffé och shoppa på Erikshjälpen och Röda korset. 

Åh, jag ääääälskart!

Både att käka och shoppa second hand.

Jag fyndade en jeansjacka, en kofta, en kavaj, en bok till kidsen, fotbollsshorts till Älvan, en väska till Olga(Lilja) och en stickad sjal. 

När jag kom hem från förmiddagsutflykten kom en kvinna och dumpade av en vakteltupp till mina vaktelhönor. Han hade gått ensam, utan damer, i några veckor och var helt olycklig, så han fick flytta hem till oss. 

När han hade installerat sig(vilket han gjorde inom 3 sekunder, då han började bonka på en av hönorna) packade vi in familjen Vernersson i bilen och styrde mot sjön för att fiska.

Vid sjön passade vi även på att grilla och leta efter troll och dinosaurier.

Dick fångade 2 abborrar, medans jag och barnen lurade ner en massa Karl Johan i korvbrödspåsen. 

Eftersom abborrarna vägde lika mycket som en av mina snorkråkor var det bara att inse att vi fick beställa kvällsmat från pizzerian. 

Så det gjorde vi och sen sköljde vi ner det med lite lördagsgodis och en film(Röjar Ralf).

Det här var verkligen en cool dag och jag önskar att jag slapp gå och lägga mig med missmod i kroppen.

Men nu är det så.

Tack vare att demonstranterna i Malmö idag blev skadade. 

Inte av nazisterna(som dom demonstrerade emot), utan av poliserna. Poliser som var där för att upprätthålla ordning och hålla våldet borta. 

Det var dom som körde över en demonstrant med sitt polisfordon. 

Det var dom som red över folk med sina polishästar.

Skäms på er!

Jag hoppas att ni inser att det är just såna här händelser av övervåld som får folk att kalla er fascister, som får "vanligt folk" att tappa förtroendet och respekten för er och gör polisen till något dåligt.

Ni ska finnas för att hjälpa oss, inte skada oss. Ni är ju själva en av oss när ni tar av er uniformen. 

Hur kan ni gå och lägga er ikväll med vetskapen om att ni medvetet skadat obeväpnade människor? 

Jag är så besviken.

Men så finns det oxå alltid dom som kommer till demonstrationer med viljan av att starta bråk. Rötäggen som får alla andra demonstranter att kallas för galna  extremister. Idioterna som maskerar sig och kastar saker.

Vad fan är ert problem?! 

Jag tror helt ärligt att tysta demonstrationer biter bäst. Ingen lyssnar på en hetsig folkgrupp som skriker. 

Stå lugnt med era skyltar med budskap och låt folk titta och läsa. Ingen vill gå i närheten av en arg grupp. 

Skärpning på er! Allihop! 

Hat föder inte kärlek.

I åratal har jag varit trött på min tråååååkigt meningslösa tatuering på armen. Så idag gjordes den om till en meningsfull tatuering, med 2 lotusblommor som symboliserar mig och maken. 

Det blev en liten present till mig själv, eftersom mig själv fick antagningsbesked till högskolan igår. 

Till hösten börjar jag mina studier till grundskollärare med inriktning i fritidshem!

Whohoo! :)

Vad som är mindre Whohoo är att jag måste köpa 13 böcker. TRETTON!

Tror dom att man skiter pengar eller?

Sen ska jag ha 13 nya till nästa termin...

Tomten, du vet vad som gäller på julafton..?

Här kommer iaf bilder på presenten. 

Lite kassa bilder, men ni fattar på ett ungefär hur det ser ut.

Varit otroligt trött, ledsen och sliten.

Inte så konstigt med tanke på hur intensivt vi har det hemma. 

Så jag försöker att fylla livet med lite roligheter.

Igår tog jag mig en ridtur och fann massa kantareller som jag stoppade i jackfickan. Snacka om tur!

Så på kvällen blev det varma mackor med svampstuvning och kokta ärtor(som jag fick av Lotta, hon jag rider hos) med smör och salt.

Ljuvligt!

Idag har vi fyndat lite kläder på röda korset, köpt ridutrustning till Lilja, träffat barnens farmor och åkt iväg på en kvällsfisketur.

Helt fantastiskt är det att vara ute i naturen!

Jag fattar inte hur vissa föräldrar bara placerar kidsen framför tvn. Dom vet inte vad dom missar.

Barnen har hur kul som helst och vi hör aldrig meningar som; "Vi har tråkigt!", eller "Vad ska vi göra?"

Fantasin bara flödar och dom är rådjur, kaniner, älgar och krokodiler. 

När solen började gå ner över vattnet satte sig Alva bredvid mig och sa; "Mamma, jag älskar dig."

Så underbart vackert när kärleken är så självklar och spontan.

Det bor så mycket kärlek i mina barn och jag suger i mig varenda droppe.

Det är det som får mig att hålla mig över ytan i jobbiga perioder.

Tack för att nu finns, min underbara familj.

Utan er är jag inte hel.

Vi var inte gemma förrän vid 19-tiden. :)

Jag fångade 3 mörtar och en abborre, medans maken fångade 2 abborrar. :) 

Och barnen fångade varandra, badade och klättrade.

Inte bara, naturligtvis, men Vildes olika beteenden har eskalerat och hela livet går i 190 från det att vi vaknar tills vi somnar.

Sonen vår är så otroligt intensiv och utåtagerande att jag även tjatat till mig några akuta tider på BUP. 

I fredags var vi hos en läkare, som berättade att det nu bara saknas ett moment för att Vilde ska kunna få sin diagnos, som vi misstänker är autism/adhd. 

Det känns skönt att vi snart är "färdiga" och kan bli skickade till habiliteringen, där vi kan få konkret hjälp.

Dock finns ju även en sorg i det hela.

Det är ju ingenting som går över.

Och idag rann bägaren över för både mig och Dick.

Vi pratade om att vi inte kommer kunna ha en morgon då vi bara kan ligga och dra oss, medans barnen leker. 

Vilde behöver ständig uppsyn och tyvärr verkar inte det behovet minska, tvärt om. Det händer flera olyckor(sparkar, slag, glasskärvor, osv) varje dag och jag önskar att jag kunde klona mig.

Jag grät lite över hur trött jag är och hur uttömd jag känner mig. Och min älskade man tröstade och sa att vi fixar det.

Ibland behöver man bara kräka ur sig tillsammans, för att sen fylla på med lite kramar istället.

Nu är iaf tårarna torkade och vi är på väg till Daggstorpssjön för att prova fiskelyckan. 

Igår var vi oxå och fiskade och jag fångade 5 träd och 5000 otrevliga kommentarer av min man. Haha! 

Wish me luck!

I helgen var vi på Yngsjö hundbad.

Både hundar och människor var supernöjda!

Vattnet var varmt, vågorna härliga och folket bredvid var nakna...

Vi låg nämligen på gränsen till naturiststranden.

Konstigt nog är det liksom alltid en lucka mellan "hund-naken-gränsen", så den tog vi.

Jag gillar nakenstranden och hade själv gärna åkt dit och näckat, men maken min är lite mer pryd in public än vad jag är.

En händelse som dock var lite obehaglig var när en gubbe i birthday suit satte sig på huk och skulle gosa med Allan.

Allan "bitaren" Vernersson har nålvassa valptänder, som han gärna vässar mot människohud.

När han började snusa gubben i pungen var jag rädd att hela wienerkorven skulle ryka.

Hur förklarar man det för ett försäkringsbolag?

"Jo, det är ju såhär, att Allan gillar att bita i saker som dinglar och mannen här viftade med snoppen mitt framför ögonen på honom.

Huh!

 

Hur som helst klarade sig Lundaknaken utan skador och Allan grävde en grop som han sov i resten av strandvistelsen.

 

Här kommer billder!

 

Det har varit mkt badande hitintills.

I helgen var jag och min bror i pappas stuga med våra kids.

Vi badade, åkte båt och avslutade med att gå på loppis.

Idag är det dags igen!

Fast denna gången tar vi med oss Emelie och Tyra. :)