Besiktning!

Idag var det tid för besiktning.
Jag hade som vanligt glömt vilken tid det var och ringde till Bilprovningen för att få reda på den.
Deras datasystem var nere, så dom kunde inte få tag i några tider.
Men någonstans i bakhuvudet hörde jag, "16.00, Sofia! Jag lovar, det är din tid!"
Jag litade på rösten och hela familjen åkte ner till Hörby.
McLovin' lämnade av mig och ungarna på Ica/lekplatsen och stack till verkstaden.
Efter ungeför 10 min kom McLovin' tillbaka till lekplatsen och sa att vi fick åka in imorn istället på drop-in.
Irriterad blev jag, när jag fick reda på att det var Sömnbrist-Sofia som hade talat i mitt huvud timmarna före.
Tiden var såklart helt fel och killen på verkstan sa att vi inte stod med på hans lista.
NEJ, NEJ, NEJ!
Jag blev arg och upprörd och förbannad och ringde och skällde ut dom på Bilprovningen för att deras datasystem var sönder.
Då sa rösten i andra änden av luren:
"Jag har en lista framför mig och din tid var 15.20."
"Jaha! Och var fan var den listan för några timmar sen då?!", frågade jag.
Hon i luren sa då: "Mmmmm..."
"Vadå, mmm?! Tack för ingenting"
, fräste jag och slängde på.
Jag körde upp till verkstan och förklarade för killen att jag ville ha min bil besiktad men missade min tid.
Han sa samma sak till mig som han sagt till McLovin', att vi fick köra dit imorn igen.
Jag log ett sött leende(som säkert bara såg helt desperat ut) och sa:
"Snälla, jag kan inte imorn! Jag kan betala dig!"
Han skrattade lite och sa: "Ja, men vänta utanför då så kallar jag in dig när jag får en lucka."
När han var färdig med min bil var jag glad som en liten unge på julafton.
Jag hade inte bara fått en extratid, bilen gick även igenom!
Jag stod där med ett leende från öra till öra och frågade:
"Vill du ha nåt för det?!"
(Som jag kom på senare att det lät väldigt mycket som: Vill-du-ha-betalt-i-natura? Jag menade ju givetvis pengar.)
Han skrattade till lite och sa att det var helt okej. Han fick inte ta emot pengar/gåvor.
Så jag tackade honom och körde hem i min nybesiktade bil.

Ibland är det en fördel att vara påflugen och jobbig!




Knarkaffärer på dagis.

Inte enligt mig, men kanske enligt andra föräldrar stod där en skum knarkhandlare på parkeringen på Brallans dagis.
Knarkaren hade fett hår, rosa mjukisbyxor, gummistövlar och påsiga, rödsprängda ögon.
Knarkaren var jag.
Och jag är ingen knarkare.
MEN... Jag betedde mig nog lite misstänksamt.
Såhär var det.
Terese hade beställt ett smycke av mig, som hon ville ha i tisdags.
Eftersom hon bor i Tjörnarp och jag i Maglasäte bestämde vi oss för att träffas i Höör, när vi skulle lämna våra guldklimpar på dagis.
Eftersom Terese lämnar tidigare än jag var jag en halvtimme för tidig till Brallans dagis.
Så jag parkerade och väntade i bilen.
Rakt framför min parkerade bil stod där ett gäng barn och jag satt och kollade på dom när dom tramsade rundor.
Jag är en folktittare och tycker att det är trevligt att kolla vad alla har för sig.
Men på nåt vis kändes det opassande att komma dundrandes med en familjebil och parkera framför ett gäng barn och sitta och glo på dom i en halvtimme.(Barnnappare?)
Vi har nämligen precis haft problem med snuskgubbar utanför rastgårdarna!
Så jag gick ur bilen istället och stod utanför och glodde på alla andra bilar.(Biltjuv?)
När jag stått där ett tag blev Brallan rastlös och ville ut ur bilen.
Jag hade ju inte lämnat henne, eftersom vi var för tidiga.
Så jag fick den briljanta idén att gå in i kapprummet och ta hem Brallans saker, som inte behövs på dagis längre.
Så jag och Brallan promenerade ner i källaren och kom tillbaka till bilen med en hög kläder och skor.(Tjuv?)
Vilket var lite suspekt, eftersom det har varit mycket stölder på dagis!
När jag hade lämnat mitt byte i bilen kom äntligen Terese körande i sin våldtäktsbuss, med tonade rutor.
Då hade jag härjat rundor runt dagis i en halvtimme!
Terese öppnade bildörren, stack ut lite pengar och hon fick en liten påse(innehållande ett halsband) i retur.(Langare?)
Vi snackade lite, sen körde Terese och vi pös in på dagis.

Jag kan säga som så, att skumma blickar var riktade mot mig den morgonen!



Vår lilla fiskvärld.

Idag har jag köpt lite nya växter till vårt akvarium.
Nu ser det ut såhär:



Fiskarna verkar gilla det!
Massa blad att gömma sig bakom.
Fast dom är väldigt sociala och håller sig mest vid rutan och tigger mat.



Strömavbrott.

När stormen drog in över Lillasäte i söndags blev det strömavbrott här.
Så i måndags morse låg Bille inlindad i täcket framför brasan och drack välling.
18 grader hade vi i huset... Not so nice.

Men Bille led inte direkt där han låg i sovsäcken.



Hård madrass.

Är man envis får man ju sova på golvet...
Älvan skulle INTE sova här om dagen.
Hon skulle minsann vara uppe, men eftersom jag skickade in henne på rummet igen varje gång hon kom utspringandes så somnade hon till slut på golvet. På grispuffen.


Envis som en Älvan.


Upp och hoppa!

Igår blev Billeballen(som Brallan kallar honom) 7 månader.
Och nu kommer den där jobbiga perioden, då han ska resa sig mot allt.
Och jag menar verkligen ALLT.
Jobbigt är det p.g.a att han inte är så gammal och har ingen vidare balans.
Och dessutom förstår han inte att om han t.ex ställer sig mot dammsugaren glider den iväg.
Men det skiter tydligen han i! :)






Julgransklänning!

Brallans julgransklänning är färdig!
Jag gjorde ju en fuskvariant och tog en fläckig klänning och färgade den.
Sen var det bara att pynta granen. :)

Klänningen före:

Klänningen efter:



Klass 3... Det känns sådär.

Här är klass 3 varning.
Det ska blåsa utav bara helvete idag och jag förbereder för strömavbrott.
Vattenflaskor är fyllda, ved ska hämtas in och ljusen ska fyllas på.
Ska även göra färdigt kasslergratängen, så den bara går att värma sen, eller inte värma, beroende på om vi har ström eller ej.
Jag är så rädd när det blåser här, för vi har sjukt stora granar runt hela huset.
Mitt i skogen bor vi.
Efter varje storm pustar jag ut, eftersom ingen av granarna ramlade över huset den gången.

Men men.
Lite städning och pysslande har jag även hunnit med idag.
Matlistan till nästa vecka är färdig.
Såhär ser vår söta tavla ut:



Vi duger väl... Eller?

Usch...
Jag mår nästan lite illa av all utseendefixering som jag ser och hör överallt.
Alla ska vara smala, snygga, ha fina bröst osv.
Och inte är det killar som lägger ut bilder på tjocka lår som ska bantas ner, eller en slapp rumpa som behöver trimmas till.
Det är tjejer. Alltid tjejer.
Jag förstår att man vill vara sund och trivas med sig själv, men det sänder väldigt fel budskap till alla unga tjejer. Alla kan inte få den kroppen dom helst vill ha, för alla är byggda olika!
Jag blir orolig för pressen som kommer att sättas på mina barn när dom blir äldre.
Jag tyckte att det var hårt när jag var liten, men nu är det ännu värre.
Men nu är det så jävla enkelt att fixa till dom där ankläpparna man alltid drömt om(?!!!) och bröst i storlek Ö.
Jag är inte emot skönhetsoperationer och bantning av olika slag. Absolut inte! Jag tycker det är bra att man slipper lida innombords över sitt utseende. Men ibland undrar jag för vem som alla dom här metoderna används. För jag tvivlar på att det alltid är för en själv. Samhället har fått oss kvinnor att tro att vi inte duger som vi är. Alla ska se ut på ett vis och alla ska ha en viss kroppsform. Det är vidrigt vilken kvinnosyn vi har. Ja vi, alla, inte bara männen.

Tjejer/kvinnor!
Vill ni förändra er så gör det!
Men gör det för er egen skull, inte för att ni tror att ni inte duger som ni är.
För hur ni än ser ut så duger ni precis som ni är.
Jag kämpar själv med en massa extrakilon som ska väck, för jag trivs inte i min kropp. Men jag gör det för min skull och för att bli sund igen.



Nån hemma?

Just nu ligger jag i sängen.
Brallan ligger som ett svettigt plåster mot den högra sidan av min kropp och McLovin snarkar till vänster om mig.
Bille gästade oxå sängen innan, men när han somnat förflyttade vi honom till sin egen säng i smyg.
Jag vill inte vakna av en massa Bille-flög-i-golvet-dunsar!
Men jag däremot kan inte sova.
Har för mycket på gång i mitt huvud. Min hjärna håller just nu på med dethär:
Renoverar huset, syr Brallans julgransklänning, tillverkar smycken, städar, planerar akvarieinredning, lagar mat, gör julgodis, träffar några vänner, och lite till.
Chilla Gunilla!!!
Kan fru hjärna inte åka på semester till Afrika istället? Dit har jag alltid velat åka.
Sluta få mig att göra hussysslor i sömnen!
Får nog ta och läsa lite istället.
Hoppas ni har en trevlig natt!
(förutom om ni är dumma människor. Är ni det hoppas jag att er natt suger.)







Lytt po rövva!






Får väl långsamt backa undan från dom där popcornen och tvätta golven.




Förresten!
Du som bryter dig in och smyger omkring här inne på nätterna.
Kan du ta av dig skorna hädanefter? För som det är nu måste jag tvätta golven nästan varje dag.
Tack!






















Fusk så in i...

Igår fyllde min mamma år.
Vi åkte dit för lite fika, mys och bus.
Mammsen bjöd på våfflor och chokladpudding.
(Det räckte tydligen inte med en efterrätt till lunch.)



Idag har jag försökt mig på att göra en klänning till Brallan.
Hon ska gå luciatåg och vill INTE vara tomte, INTE lucia, INTE tärna, INTE stjärngosse, INTE ängel, INTE bajskorv, osv... Men hon har gått med på att vara en julgran.
Okej, babe. Mamma fixar!
Men jag hade bara en tjock julduk hemma och den blev så tung när jag hade sytt på alla lager av grenar. Ungen kommer ju att gnälla innan vi ens hunnit fram till... ehm... stället där dom ska gå lucia, som jag nog måste kolla upp var det skulle vara.
Och jag PALLAR INTE göra om det med annat tyg!
Så nu kör vi en enklare variant!
Färga den där underbara vita klänningen, med den där stora fula fläcken som inte går bort, grön och sen sy på allt glitter och alla kulor osv.
Men jag känner mig lite dum som fuskar på det viset, men vafan. Jag ska väl hinna göra den där förbaskade knäcken med, innan julen är slut!
Jag har dessutom några smyckebeställningar som ligger och väntar på mig, som en påminnelse om att jag aldrig har semester.

Nu vill jag att det ska bli imorn, så jag kan få åka och handla tygfärg!

Trevlig fredag på er!



Dagisfoto.

Sötnosens dagisfoto har kommit.



Hon är ju helt bedårande! :)
Fast så säger väl alla föräldrar om sina egna barn... Förhoppningsvis!


Killtjej + Toffsar = Tjejtjej.

Älvan har alltid varit en riktig pojkflicka.
Men igår blev det toffsar och hon älskade det!
Och jag kände knappt igen henne... Min lilla killtjej var helt plötsligt en tjejtjej.

Söthögen.

Beundrar spegelbilden.




Julkul.

Nu har även jag fått lite julkänsla.
Shoppade ju lite julsaker med Marran och fick även se allt annat vackert juligt, som inte fick följa med hem.
Då blev jag ju såklart sugen på att pynta själv!

Min lilla tomteby.

Min ängel vaktar julstrumpan.

Lucian sitter i takkronan och ser nöjd ut.

Julstjärnan hänger i fönstret och "granriset" runt gardinstången.

Även Bille och Isbjörnen blev juliga.


Det finns ganska mycket mer julpynt uppe, men det får ni se själva när ni kommer hit. :)

Det har även blivit julbak. Saffransbullar med russin och mandelkräm.
Eller russinbullar, som Brallan säger när hon ska säga lussebullar.
Jag gillar inte saffran, men dessa blev goda!
Brukar ju vara så när jag bakar att jag tänker att vi ska äta vars en, sen fryser jag in resten. Men övriga i familjen verkar inte hålla med.
Knäcken tog slut efter några dagar, för McLovin' kunde inte hålla labbarna borta.
Än så länge finns det bullar kvar, men det är nog bara för att jag frös in dom på direkten, så ingen kunde äta upp dom.

Idag fyller min mamma år, så vi ska hem till henne och fira med fika.
Annars finns det inget planerat.
Lite julpyssel blir det nog.

Ha en fin dag, alla läsare!



Den lilla lögnaren.

Det värsta man kan säga till Brallan är: "Du är en gubbe."
Det får henne att sura i några timmar och varför man vill få henne att sura i några timmar förstår jag inte.
Men hon har en pappa som är väldigt kivig, precis som hans egen pappa och ibland kan det hända att han drar till med nåt du-är-en-gubbe-skämt.
Iaf så badade Brallan och Älvan för någon dag sen.
Efter badet hade Brallan skrynkliga händer och den där retiga pappan sa att hon hade fått gamla tanthänder.
Brallan blev, inte helt oväntat, sur som en citron och kom gråtandes till mig och sa att vi skulle köpa nya fingrar.
Hennes hade ju blivit gamla.
Jag sa att det inte gick och förklarade att man fick vänta lite, så skulle dom bli som vanligt igen.
Hon surade lite till, denna gången för att jag vägrade köpa nya fingrar till henne, men efter nån timme gick det över.
När vi sen satt och åt middag visade Brallan stolt upp sina händer och sa:
"Titta, mamma! Inga gamla tanthänder!"
"Wow, vad fina dom är! köpte du nya ändå?"
"Ja!"
"Jaha, var köpte du dom?"
"I affären!"
Eeeehm... Liar liar pants on fire!
Lite läskigt när barn kokar ihop egna historier.
Man vet liksom aldrig vad som kan tänkas komma ut ur den lilla munnen.



Trött!

Idag blev det en tidig morgon.
7 gick vi upp. Det gillas inte!
Men vi var i tid till dagis iaf.
Jag är så trött! Hade så svårt att somna igår.
Jag låg inlindad i McLovins armar, vilket jag inte gör annars. Jag gillar space när jag ska sova.
Men igår behövde jag en trygg famn och till slut somnade jag med McLovin andandes i mitt hår.
Åh, tänk om man hade kunnat ligga så hela dagen med.
Myyyys.
Idag blir det nog lite knäckkok eller lussebullsbak.

Hejdå, Anna.

Ikväll är ingen bra kväll.
Vi fick lämna tillbaka Anna, katten.
Vi har haft honom på prov i ca en månad, men han kissade ner allt som låg på golvet.
Bilstol, kuddar, kläder, gardiner, mm.
Det funkade inte...
Men det känns jobbigt.
Vår Anna.
En ledsen kväll.
Usch...
Jag som redan var lite deppig. Nu är det ännu värre.
Jag brottas med min ångest för tillfället. Den kommer ju lite då och då.
Tänk om man hade fått leva utan den där jäkla ångesten.
Det är den värsta känslan som finns.
Jag vet ju att jag inte behöver ha ångest för något, allt är ju bra!
Men försök förklara det för min hjärna.
Min bot på ångest brukar vara att prata med vänner.
Det hjälper lite att veta att man har folk omkring sig som bryr sig.
Men just nu tänker jag bara ligga här och tycka att allt är Mög.
Palla.

Buspausen.




Bille
och Brallan.




Barnbagare.


Idag har vi bakat.
Det blev minimorotsmuffins. Några med färskostfrosting och några med frosting med apelsinkrokantchoklad.
Barnen och McLovin' fixade även några chokladbollar. Mest för att barnen skulle få kladda.

Brallan vispar.

Bille och Brallan tog en buspaus.

Lilo sprang runt och stal nappar.

Rullar(äter) chokladbollar.

Morotsmuffin med apelsinkrokantchoklad.

Morotsmuffin med färskost.




Såhär...

... Mysigt kan man ha det ibland på kvällarna.



Mumsfilibabba!


Mobilinlägg

Provbloggar från min IPhone.
Har egentligen inget att skriva, förutom att jag läste att Blondie har ett hem och har katter.
Det gör mig glad. :)
Snart ska jag klä på mig och åka och handla bak-/ julpyssel.
Tjo!

Maaaaaarandag.

Idag skulle jag köra och hälsa på Marran, men när jag kom ut på stora vägen var det så dimmigt att det kändes som att köra i bomull.
Nejnejnej, tänkte jag och körde ner till stationen och tog tåget istället.
Jag litar på min egen körning, men inte på alla andra idioter som kör om på sämsta ställena, kör för fort, tvärnitar, glömmer att blinka, osv.
Det gör dom ju såklart även om det inte är dimma ute, men när man själv inte ser så bra kan man lätt missa dom puckona och hamna i en olycka.
Safety first!
Dessutom blev jag påmind om hur mycket jag älskar att åka tåg!
Brallan är ju helt tågbesatt och det har hon nog fått från sin kära mor.
Hur som helst så möttes vi upp i Lund istället.
Där åt vi på Viggos och snackade en massa.
Efter maten gick vi på shoppingrunda och sen tog vi vars en kaffe på Espresso House(som vi alltid gör när vi träffas i Lund).
En riktigt mysig och rolig dag!

Mina inköp:
Minijulgranskulor, minimuffinsplåt, muffinsformar, julig burk som jag la vår knäck i.


När jag kom tillbaka till Höör fortsatte min shoppingtur på ICA.
Inte lika spännande, men ack så nödvändigt.
Där träffade jag på min favorituteliggaralkis(tvivlar på att det är ett ord) Blondie och hans tjej.
Blondie stod i kön framför mig och köpte 2 burkar kattmat...
Eeeeh, jag vet ju inte om han har en katt i korgen på sin rollator, men jag tvivlar på det. Är man alkoholist och inte har några pengar tror jag inte att kattmatning står högst på listan.
Inte okej om kattmaten var till han och hans tjej!
Så jag köpte 3 choklad till dom och önskade dom en trevlig fredag.
Det kanske inte var särskillt mycket, men det lär ju smaka bättre än kattmat(om det nu var till dom).

Väl hemma väntade mina underbaringar på mig!
Vi poppade popcorn och busade en massa innan det var läggdags.
Nu sover alla barnen och jag ska placera mig i soffan för lite myyyyys med min man.

Trevlig helg på er!


Nöden har ingen lag.

Nöden har ingen lag, heter det ju.
Idag fick jag det upptryckt i huvudet...
Eller rättare sagt, in mellan golvspringorna i hallen.
Jag och Mclovin' stod i trädgården och fixade, med ytterdörren öppen.
Helt plötsligt kom Brallan springande och bara hängde ut rumpan genom dörrhålet och kissade.
Har ni hört uttrycket "att pissa som en häst"?
Det var iaf det hon gjorde.
Rakt ut på trappan och lite på golvet där inne.
Jag blev helt chockad och visste inte vad jag skulle säga.
Så jag gjorde ett tappert försök att låta allvarlig och frågade, med skratt i hela kroppen:
"Eeeehhhmm... Vad gör du?"
"Kissar"
, fick jag till svar och sen skrattade hon.
Ja, vad skulle det annars vara om inte kiss?
Dum fråga, bra svar.
Det var bara så oväntat att någon helt plötsligt skulle komma rusandes innifrån huset och kissa ut på trappan, så jag sa lite tafatt:
"Jaha... Men så kan man ju inte göra."
(Men tydligen så kunde man det!)
Alltså, vad ska man säga?
Hahahaha!
Hon får ju kissa ute, men är man inne kan man ju använda toaletten.
Men som sagt, nöden har ju ingen lag.
Hinner man inte förbi ytterdörren och in på toaletten får man väl öppna ytterdörren och kissa där istället.

Hahahahaha!
Den ungen är som 4 ungar, men jäklar vad hon får oss att skratta!

Älskade Brallan, som jag älskar att du är du!






Försenad.

Jag brukar alltid ha julpyntat vid det här laget...
Den 1:a november åkter tomtar och dylikt upp i vårt hus och åker ner igen innan nyår. Jag vill nämligen inte fira in det nya året med en gammal jul.
Och jag brukar pynta MYCKET.
Men i år känner jag verkligen inte för att julpynta!
En tomte hit och dit tycker jag är okej, men mer vill jag inte.
Samtidigt vill jag att mina barn får en såndär julig jul, som dom kommer ihåg för alltid. Julen är ju till för barnen och familjen, iaf enligt mig.
Jag tror att min brist på engagemang beror på att jag vill flytta NU, helst igår!
Jag känner mig trängd och vill ha mer space och då känns det inte som rätt läge att trycka in en gran mitt i allt.
Men jag är och har alltid varit en orolig själ.
Jag vill inte stanna för länge på samma ställe och behöver antingen flytta, renovera eller möblera om lite då och då.
Nu behöver jag flytta, för det funkar inte att bo 5 personer, 2 hundar och 5 katter i en liten stuga.

Men men...
Idag fixade iaf jag och Brallan en krans, medan Bille och Älvan sov middag.
Det finns vissa fördelar med att bo i skogen.
Man kan plocka kottar och granris genom att sticka ut armen utanför fönstret.






Blåklockor ute i backarna står.

Bille somnade i vår säng i morse och när McLovin' skulle åka till jobbet gick jag upp.
Bille låg kvar.
Jag bullade upp med kuddar och satte igång babyvakten.
Efter ett tag hörde jag att nån rörde sig i sovrummet och då gick jag in.
Man måste liksom vara snabb när Bille inte är inburad i spjälsängen, annars händer det olyckor.
Men tydligen var jag inte snabb nog!
När jag kom in låg Bille på sängkanten, redo för avfärd.
"NEEEEEEJ!", skrek jag och skyndade mot honom.
Men Bille bara vred på huvudet, tog fram armarna, tog sats och flög rakt ner i golvet.
Han grät lite, men sen var det inte mer med det.
Hans ansikte är dock inte så fint.
Min älskade bebis har fått sin första blåtira...
Usch, bebisar ska inte ha blåtiror.

Min stackars lille man.






Skadad!

Jag är förresten helt mamma-skadad...
Min hjärna har fått för sig att jag alltid har en bebis med mig och att den måste sova.
Är jag själv på ICA står jag och kör kundvagnen fram och tillbaka.
Står jag i en kö lutar jag mig åt ena hållet och gungar låtsasbarnet på min höft, lite sövande.
Sitter jag ner hoppar jag gärna med benen, för att roa fantasibebisen som sitter i mitt knä.
Knackar någon på dörren hemma hos en vän stannar hjärtat, eftersom Dexter(som inte ens är där) väcker bebisen(som inte ens sover).
Japp... Skadad.
Idag märktes det riktigt tydligt.
Barnen lekte på lekplatsen och Bille sov i vagnen.
Jag stod där och körde vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Men när Bille väl somnat ska vagnen vara stilla!
Så jag gick bort från vagnen, men 2 minuter senare stod jag där igen och körde fram och tillbaka.
Och så fortsatte det hela tiden.
Jag kunde inte sluta och gång på gång kom jag på mig själv med att stå och köra vagnen.
Till slut gick jag bort till Tereses vagn och började köra Kasper istället, som faktiskt skulle sova.
Då gjorde jag iaf nån nytta.
Sjukt...
Men det sjukaste var nog när jag började dra i Sarahs rullstol!
HALLÅ!?!
Skadad är bara förnamnet.
Jag är nog mer traumatiserad.
Traumatiserad efter att ha fått 3 kolikbarn. 
Likt ett krigsoffer, som gungar sig själv för att lugna sina nerver, gungar jag mina låtsasbebisar.

Jag borde...

Jag börjar känna mig stressad, för jag känner att vintern hänger mig i hälarna.
Det finns mycket som borde göras, innan det blir för kallt.
Det finns massor som behövs göras även om det inte är vinter, men allt blir så mycket drygare att fixa när det är snö ute. T.ex. som att slänga på tippen med släp, gå utanför dörren, gå upp ur sängen, osv.

Jag borde:
- Städa min bil.
- Rensa min garderob.
- Rensa på barnens rum.
- Städa/rensa förrådet.
- Rensa källaren.
- Rensa stuprännorna.
- Rensa/städa på vinden.
- Vika/lägga in tvätt.
- Tvätta.
- Fixa i trädgården.
- Ordna med barnens första-år-böcker.
- Ordna med fotoalbum.
- Tvätta fönster.
- Städa uterummet.

Jag tänker:
- Inte göra nåt av det.

Inte idag iaf...
Och jag tvivlar ju på att min motivation plötsligt dyker upp från ingenstans imorn.
Hej, fallfärdigt hus!



Playdate.

Idag styrde vi upp en playdate.
Det var jag och mina barn, Viktoria med sin familj, Sarah med sin familj, Madde med sin familj och Terese och två av hennes barn.
Vi var 8 vuxna och 10 barn. :)

Det var himla mysigt och KALLT!








Nils.

Jag tänker ikväll...
Jag tänker på min syster.
Min fina, älskade, underbara syster.
Jag lyssnar även på Antony and the Johnsons - You are my sister och det får mig att fälla några tårar.
Jag tänker på vad min fina syster fått utstå dom senaste åren.
Jag tänker även på hur det ligger ett hopskrynklat foto någonstans i huset på min fina systerson, som inte fick stanna på denna jord.
Det gör ont i mitt hjärta och jag är arg på mig själv för att jag inte tog till vara på kortet, utan bara stoppade undan det. Det var för jobbigt att se på.
Men jag har mitt alldeles egna foto... På insidan av mitt ben.
En hjärtballong, som dom ballongerna vi skickade upp mot himlen, med vingar och hans initialer.
Jag har inte ens hälsat på vid graven och det är 4 år sedan en liten kista sänktes ner där. Den lilla vita kistan, som Sven bar under armen...
Det är väldigt tungt att tänka på.
Jag gjorde på mitt vis när allt hände. Jag tog ledigt från jobbet, tog hand om min äldste systerson, Andreas, i några dagar och stoppade undan kortet på den lille pojken.
Jag kommer ihåg ett tillfälle i bilen...
Jag och McLovin' hade varit och hämtat pizza, medan Andreas passade hundarna i huset. Jag stannade bilen när vi bara hade några hundra meter kvar till huset och grät hysteriskt. Jag hade gjort mitt bästa för att vara ett stöd för Andreas, som precis mist sin lillebror, så jag hade hållt allt inom mig. Men där och då brast det.
Och när Andreas åkt hem igen, efter ett par dagar, kunde jag inte ens tänka på Nils utan att gråta.
Så fotot stoppades undan.
Jag var på begravning, vilket var helt absurt, för små barn dör inte och jag försökte trösta min syster. Hur gör man det?
Jag vet inte...
Det är länge sen allt hände nu.
Men då och då stöter jag på kortet, när jag letar efter något annat och då hugger det till i hjärtat.
Och då tänker jag på min syster.
Min fina, älskade, underbara syster, som har fått utstå mycket dom senaste åren.

"You are my sister
and I love you.
May all of your dreams come true.
I want this for you.
They're gonna come true."




Annlouise, du är verkligen värd allt bra som händer just nu!
Jag är med dig hela vägen.


(Rörigt inlägg, jag vet. Men jag kan inte sätta ord på så starka känslor. Det är fortfarande väldigt obearbetat i mitt huvud och därför blir det lika rörigt när det kommer ut i text.)





Fars-dag-firande!

Idag har vi firat Farsdag!
McLovin' jobbar hela helgen, så vi ändrade om lite i kalendern.
Hoppas det är okej med er andra.

Dagen började med paket och sen blev det en djurparkstripp.

Det var så underbart!
Men det bästa med dagen var nog ändå när McLovin' frågade:
"Tycker inte du att allt är så bra nu? Att vi har det så bra?"
JO, det tycker jag och jag tänkte precis samma sak, när vi gick där med våra barn.

Förresten!
I ett tidigare inlägg skrev jag ju lite komiskt att jag är järvviskare.
Järvarna kom ju fram till mig en gång när jag visslade.
Jag sa till McLovin' idag:
"Visst hade det varit häftigt om samma sak hände idag igen!"
Och han sa till mig att fota det tomma hägnet innan jag började vissla, så jag hade bildbevis på att det faktiskt var tomt från början.
Samma sak hände idag!
Dom kom springande när jag visslade... Så coolt!  :)

Här kommer bilder från idag.

Pappan fick Call of Duty - Modern Wa...ZZzzzZZZZzzZZzzzzzz...

Vi tackade tackan för sällskapet.

Jag är en såndär pinsam fru/mamma, som hoppar i dom uppkrattade lövhögarna.

Järvhägn innan vissling.

Järvhägn efter vissling.

Skogsmys.

Man-och-fru-mys.

Och självklart lite älgmys... Det är ju därför man åker dit!


Det var vår dag!

Glad farsdag på er, alla pappor!


Perty girl...




Marrans blogg hittar du här.



























Against my will!

Jag är vaken mot min vilja!
Det är ganska drygt...
Vaknade av att en liten Brallan petade på mig och ville gå upp.
Jag lovade henne russin, djurparken, film och en massa annat desperat om hon kunde ligga kvar och vara tyst, men den där lilla foderluckan har svårt för att vara stängd. Så jag hamnade här i soffan istället.
Dom andra sover gott...
Så ska man ALDRIG säga, för då vaknar alla nerbajsade och hungriga.

Brallan har förresten slutat med napp!
Hon var hos tandläkaren i onsdags och fick se en krokodil med fula tänder.
Jag sa att man fick så fula tänder av att ha napp för länge och det var hon inte intresserad av att få.
Så på kvällen sa hon, "Ingen napp, mamma!", och somnade utan.
Men det var svårt!
I över 3 år har hon somnat med sin trygghet, sin napp, och nu helt plötsligt skulle hon somna utan.
Det tog ett tag, men hon gav sig inte och till slut sov hon.
Och igår somnade hon direkt.
Duktiga flicka!
Vi skulle egentligen försöka sluta mycket tidigare, men först kom Älvan och sen kom Bille och det kändes inte som ett bra läge att lägga nappen då, när hon helt plötsligt skulle dela mamma och pappa med flera barn.
Men nu är det gjort och det gick över förväntan.

Men men...
Idag blir det nog djurparken. Vi får se.
Men först ska jag ninjakissa.
Dvs smyga förbi en sovande Bille och lyckas kissa en perfekt stråle som inte hörs.

Po ådårseende!


A trip down memorylane.

Nostalgitripp med Marran...

Hemma hos Emma, när vi gick i gymnasiet.

Studenten!(Jag med visselpipa i munnen och Marran med betygen i handen.)

En hemsk natt jag som jag inte har något vidare minne av...
Endast konsekvenserna kommer jag ihåg.

Midsommar-07.

Mitt bröllop.

Fikadejt med Marran och en liten bebisBrallan.

Nyår-09/10. Älvan i magen.

Marran med en ny Bille.

Marran och Älvan(bild från idag).


Jösses, vad kul att kolla igenom alla gamla foton!


Deeeejt!

Idag har jag lekit med Marran.
Jag hämtade henne vid tåget, sen pös vi iväg till några inredningsbutiker i Höör.
Klockan 2 hämtade vi Brallan på dagis och fortsatte sen till några klädesbutiker.
Sen blev det pizza på Kreta.
Efter en shoppingdag var vi alla 3 ganska slut, så vi åkte hem till oss för målning, soffhäng och lite dans.
Helt plötsligt var klockan 6 och det var dags för Marran att åka hem igen.

Det går alldeles för lång tid mellan våra träffar och sen går tiden alldeles för fort när vi väl ses!

Min Martina och mina töser. :)


Visste ni förresten att Marran var min baldejt på gymnasiet?
Romantiskt värre! :)


Baka, baka, några kaka?


Igår blev det kakbak.


Och idag blev det pizzabullar.

Perfekt till utflykter!


Blir lite bättre bloggning senare, men det var allt jag hann nu.

Tjo!


Alltid.

Här sitter jag i all min prakt.
Älvan ligger i soffan och kollar på Rio och Bille nannar.
Brallan är på dagis. Hon har sovit hos sin mormor inatt.
Här är så lugnt i huset!
Jag fattar inte hur jag kunde "klaga" när jag bara hade 2 barn.
Haha, så sa jag när jag fått Älvan med.
"Hur kunde vi klaga när vi bara hade 1 barn?!"
Men man klagar ju inte på riktigt.
Man bara gnäller lite ibland p.g.a all trots och sömnbrist.
Fast egentligen njuter man. :)
För min familj var inte komplett innan alla barnen kommit till världen.

Och det hade aldrig blivit några barn utan dig, min älskade McLovin'.
Jag vet att jag gnäller och tjatar och är lide tradig ibland(ofta), men jag älskar dig verkligen från djupet av mitt hjärta.
Du är verkligen en av dom finaste människorna jag någonsin har träffat och jag är så lycklig över att du valde att dela ditt liv med mig.
Ord räcker inte till, för jag kan inte förklara hur mycket du betyder för mig.
Jag är så otroligt tacksam för allt du gjort och fortfarande gör för mig och barnen.
Och en stor eloge till dig för att du pallar stå ut med mig och mina märkligheter. :)
Du tar mig för den jag är och älskar mig för det.
Och jag hoppas att du vet att allt det du gör för mig skulle jag inte tveka att göra för dig.
Du och jag, älskling.
För evigt.
Det lovade vi varandra, den där junidagen 2008.
Och även om jag får dig att tro annat ibland, så ska du veta att jag tänker hålla det löftet.
För evigt.




Mysdag.

Idag blev vi bjudna på middag av svärfarsfamiljen.
Gooooooott var det!
Efter maten placerade vi oss i soffan och snackade och lekte med barnen.
Sånt är skönt när man är lite krasslig. Lagad mat, roligt sällskap och barnpassning.
Och det var lika trevligt, som alltid. Vi stannade hela dagen.
McLovin' fick sätta sig och starta bilen för att få mig därifrån.
Haha.
När Mirella och jag börjar prata ska dom runt omkring vara glada om dom får en syl i vädret.

Mycket trevlig dag!

Här kommer lite bilder!

Den där rolige farfarn.

Den där Mirellan.

Bille fick flyga...

Och äta på en helikopter.

En tjusig mössa fick han oxå. (Den var egentligen till Älvan, men passade inte henne.)

BusAlva.

TröttAlva.

Brallan ville bara hänga i ungdomsrummet och kolla på film. :)




Texter...






...Allting har förändrats, men du finns kvar.
Allt var svävande, men nu så ser jag klart.

Mina minnen höll mig uppe varje dag.
Du är som att andas för.
Jag gav aldrig upp dig när du försvann.
Långa dagar blev till nätter, sen till år...
























Ready? Fight!

Dramatiken tätnar i huset...
Inatt bråkade jag och McLovin'.
Han hade hand om Bille(vi kör varannan natt, varannan morgon) och var helt irriterad. Han svor och dummade sig och jag blev sur.
Jag sa till på skarpen efter ett tag, varav han svarade med att jag skulle "hålla flabben". Fly förbannad blev jag, för sånt accepterar INTE jag, så i morse planerade jag min hämnd.
Jag tog barnen och åkte iväg till Bojjan och åt god frukost.
Sen gick vi en mysig höstrunda och lekte på en lekplats och kollade i byn.
Varför det är hämnd?
För det första fick han inte följa med och för det andra har vi inte någon frukost hemma. Inget bröd, knappt nån mjölk och jag planerar inte att åka och handla nån. Det kan han själv göra.


Bäst för honom att han har en bra ursäkt när han vaknar(Ja, han sover fortfarande), annars kan han ju vänja sig vid att äta frukost själv.


Varning... Igen!

Ja, jag får väl skriva VARNING igen...
Jag vet, det är mycket skriverier om mitt underliv just nu, men meningen var väl att jag skulle skriva om mitt liv. Och tyvärr är ju inte mitt liv en dans på rosor varje dag.

Here is the dealio.
Jag märkte för några dagar sen att jag fått svamp.
Ja, jag vet, lide äckligt. Men så är det iaf.
Jag har alltid varit en nakenfis och nu när jag inte är naken titt som tätt reagerade min muff på det.
Men det är egentligen inte det som är den stora grejen. Den kommer här...
Jag åkte till apoteket och stod vid intimhyllan och var allmänt förvirrad.
Det finns ju typ 6 olika mediciner och det står lika dant på allihop!
Jag pratade med Emelie i telefon under tiden och frågade om hon hade några erfarenheter, men det hade hon inte.
En i personalen såg att jag såg lite förvirrad ut och ropade från andra sidan lokalen:
"Behöver du hjälp?"
Jag ropade tillbaka.
"Ja, jag vet inte vilket medel jag ska köpa."
Hon knatade snabbt iväg till mig och började viska en massa frågor.
Vilket var ganska onödigt, eftersom jag redan indirekt berättat för alla inne i affären att jag hade svamp.
Jag tycker nämligen inte att det är pinsamt att få en sjukdom, även om den sitter i fisseluringen. Pinsamt hade varit ifall jag kom in på apoteket och försökte få hjälp med att få ut en kantarell jag själv petat upp. DET hade varit pinsamt.
Till slut kom vi fram till vilken medicin jag skulle köpa och gick till kassan.
Hon började babbla på(viskande och tittande över axeln) och undra om jag hade korniga flytningar, om det kliade, osv...
Hallå! Vi har ju redan kommit fram till att jag ska köpa den här produkten, kan vi lämna mina flytningar utanför då?!
Jag svarade artigt och följdfråga efter följdfråga dök upp.
Till slut blev jag trött på att stå där och disskutera sekret osv så jag frågade:
"Vad blir det?"
Hon hoppade till lite och sa:
"Ja, förlåt! Du vill ju såklart betala."
Jag betalde och efter några blickar som sa, "Stackare, jag vet hur det känns. Jag har svamp hela tiden", släpptes jag iväg.

Jösses!
Man kan ju bli irriterad för mindre!



Together...

Idag har barnen målat ett kostverk... Tillsammans!


Resultatet.
(Jag hjälpte till att fylla sidorna med färg.)


Finisar! ♥






Oinbjuden gäst!

Okej...
För att lyda min kära läsare "Anna i skogen" gör jag såhär:
VARNING! DENNA TEXT INNEHÅLLER INFO OM MIN VAGINA!

Japp.

Hej, ni som fortfarande läser!
(Haha! Hej, Bullen! Jag har ett problem...)
Jag sitter här med lite dödsångest.
Igår upptäkte jag förändringar i min vagina/murra/slida/snippa/batcave/eller vad ni nu kallar den.
Knutor!(INTE vårtor) Alltså stora, hudfärgade saker.
Den ena liknar den där uvulan man har i halsen, ni vet den där droppen som hänger från taket i munnen, fast den är hård. Och sist jag läste anatomi skulle inte den infinna sig i the lady parts.
Jag tänkte ju direkt att det var tumörer och cancer och begravning och moderlösa barn. Så jag skrev ett hysteriskt mail till min barnmorska(kl. 1 på natten) och bad om en tid. Idag ringde hon och sa att jag fick komma i morgon eller på måndag. Måndag blev det bestämt. Undersökning och cellprovstagning.
Jag är rädd!
Vad fan är detta?! Ofarliga cystor, hudflikar efter förlossningar?
Eller tumörer?!

Och till er som läst trots varningen och ändå blivit helt hysteriska:

Chilla, Gunilla!
Hade ni tyckt att det var lika hemskt att jag skrev om det om knutorna hade suttit på armen?
Herregud, det är bara en kroppsdel.









Men hur många rubriker tror ni att jag har på lager egentligen?!

Ett mindre självmordsbenäget inlägg kommer här!

Vi har gjort om hemma i vardagsrummet.
Bilder...

Matsalshörna, istället för datorhörna.

Akvarium i barnens höjd.

En ljuskrona fick följa med mig hem från en loppis.


Det var väl det!

Tjohej!


Rihannakonserten var kanon!

Jag skulle minsann på Rihannakonsert igår!
Men vilken flopp det blev...
Delvis för att det inte ens blev nån konsert!
5 min EFTER att insläppet egentligen skulle äga rum, säger nån snubbe i en megafon att Rihanna blivit sjuk.
Yeah, right!
Influensa enligt henne själv.
Utmattning enligt andra...
Vem vet..?
Märkligt är ändå att hon med influensa och utmattning och allt pallar flyga till Stockholm för att uppträda på en ännu större konsert idag.
M Ö G !
Jag hade väntat på den konserten sen december förra året!

Men men...
Vi får se vad som händer.
Antingen blir det en ersättningskonsert, eller pengarna tillbaka.
Det tråkiga är ju att man inte ens vet om man KAN gå på en ev. ersättningskonsert, för det kanske inte passar ihop med jobbtider, barnvakter, högtider, mm.
Men det återstår att se.
I annat fall får jag ju sälja biljetten.

Ja, det var min måndag...




RSS 2.0