Där e han!

Så igår fick jag ge med mig och ta med henne.

Så i 30 graders värme fick jag försöka hålla hämna steg med hästen och Lilja  i 30 min. 

Jag blev väldigt imponerad av Lilja.

Hon är ganska försiktig i vanliga fall, men hon bara hoppade upp på den höga hästen och tyckte att det var jättekul! :)

Duktiga töser. <3

Gött! :)

Det var inte så att vi inte hade nåt att äta och gick ut och slog ihjäl tåcken, nejdå.

Det var som så, att han överföll både barn och hund...

Så han blev nackad, plockad och fick en halvfull ölburk i röven. Sen hamnade han på grillen.

Barnen blev lite väl excited...

Bättre lycka i himlen.

Och alla ni, som tycker att vi är grymma som äter våra egna tuppar, var tror ni affärsköpta kycklingar kommer ifrån?

Tror ni att nån gått och plockat självdöda kycklingar i skogen?

"Åh! Här ligger en, den säljer vi!"

Nej, dom är i stort sett plågade/stressade till döds. 

Jag vet iaf att Kajsa fick äta sockerkaka och pasta jätteofta och fick pippa med sin pippisnopp.

Han levde ett gott liv.

Nu ska jag göra detsamma och ta ett glas vin. 

Ha det gott! :) 

Han är inte bara duktig på att gå lös på promenader och kissa ute, han är även duktig på att sova överallt.

Och det med stil.

Idag gör det ont i mitt hjärta. Samtidigt är jag riktigt frustrerad.

Jag vabar med Lilja idag och lämnade Alva och Vilde på dagis i morse. 3,5 timmar tog det innan dagis ringde och bad mig komma och hämta dom. Vilde är just nu inne i en av sina dalar och är väldigt utåtagerande. Han hade idag slagits och puttats och när han till slut bet ett annat barn hårt och därefter försökt bita personalen som försökte lugna honom, kände dom att det var dags att jag kom och hämtade honom. 

Med all rätt. Bra gjort av personalen, tycker jag. 

Men det gör ont i hjärtat. Jag vet ju att han innerst inne inte är ond, men tyvärr är han "den jobbiga" som ingen vill leka med. 

Och det förstår jag. 

Man vill inte umgås med någon som helt plötsligt slår en och inte låter en leka med några saker. 

Men jag vet ju att han gärna vill leka med andra barn. 

Han vet bara inte hur. 

Och jag blir så frustrerad över situationen. Vi väntar fortfarande på utredning och BUP säger att dom "har en vision" om att kunna utreda honom till hösten. 

Jag vill bara pissa på alla deras visioner och skaka om dom och skrika; "Förstår ni inte hur viktigt det är för familjer att "problembarn" utreds?! Förstår ni inte att man inte kan stå i kö i minst 1 år? Förstår ni inte att man behöver veta HUR man ska kunna hjälpa sitt barn? Förstår ni att barnet lider av att inte bli hjälpt på rätt sätt?!"

Idag är ingen bra dag.

Men jag räknar med att vi iaf kommer få många bra minuter av dagen, som överväger det jobbiga. 

Till dig som nästan körde på mig idag.

Du körde en grå/silvrig bil i Ericssonrondellen vid 15.45. Du låg i innerfilen och jag i ytterfilen. Iaf tills jag fick paniksvänga av vägen och halvt in på en annan avfart. Allt för dig, kompis! Jag antar att du skulle ut i min fil, men hade lite för mkt att göra för att se om det var fritt innan du svängde. Som tur var hade iaf en av oss(jag) vett nog att vara uppmärksam i trafiken och kunde svänga undan så pass mkt att det iaf fick plats ett fitthår mellan våra bilar. 

Men du ska iaf ha tack! Tack för att du bemödade dig med en blick bakåt åt mitt håll, innan du bekymmerslöst körde vidare. 

Ikväll kramar jag mina barn extra hårt.

Och du ska vara glad över att dom där barnen inte var i bilen om vi smällt, för då hade din hals fått en lång, hård kram av mina händer.

Tack för mig. 

Han är helt sjövild och envis och jag som inte vill ha hundar i sängen fick ändå sova med en liten lurventott mellan mina lakan inatt.

Han är makalöst dryg. 

Det tycker både Lilo och jag. 

Resten av familjen är dock överlyckliga. :)

Jag är inte så förtjust i att ha valp. 

Det är en jäkla massa jobb med att få ordning på dom(som jag hoppas att alla hundägare försöker få). 

Visst, skitsöta är dom, men ack så jobbiga.

Missförstå mig inte, jag ville oxå skaffa mig en Allan, men inte för att ha en valp.

Jag ser fram emot när valptiden är över och vi har en väluppfostrad, rumsren kompis. 

Jag vill gärna ha mina hundar från början, så att jag kan uppfostra dom själv. Jag är liksom väldigt noga med att ha en pålitlig hund, som kan gå lös överallt. 

Jaja, skit i det...

Nu är iaf björnen hemma och han är redan väldigt uppmärksam och lyssnar bra. 

Det bådar gott.

Jag gillar honom. :) 

Lille lurvkorv. <3

Vi lämnade barnen hos mamma igår och hade lite ensamtid. Cyklade till byn och drack öl, med min bror och hans barn. Ja, dom drack iofs inte öl, men dom åt glass. 

Och idag stack vi till Liseberg.

Helix var ju helt livsfarlig. Nästan lika farlig som dom äckligt långa köerna för att åka den.

Jag trodde hela tiden att jag skulle flyga ut ur sätet, för det var ju inget som höll fast axlarna! "Bara" det där låset över benen hade man.

Men när man flyger uppochner och hitochdit i 100 km/h känns den där låsgrejen väldigt mesig. 

Men tydligen räcker det med den, för vi blev ju inte utkastade i luften.

Fast min favorit var nog ändå Balder.

Den är inte bara rolig, den är så snyggt gjord oxå. Helt i trä. 

Jag kan konstatera att min höjdskräck inte blivit bättre med åren. 

Jag åkte den där mesiga fritt fall, som jag antar räknas som en barnkarusell, för att förbereda mig för den stora dödsmaskinen, som åker upp i rymden... Atmosfear.

Men det var nog med barnkarusellen för min del. Den var hög nog för att jag skulle känna paniken stiga.

Fallet har jag inga problem med alls. Men jag kan INTE sitta sådär fritt högt upp i luften. 

Så det blev ingen cool vuxenfrittfall för mig. 

Men skit i det. Kul hade vi iaf! 

Nu väntar dock den tradiga motorvägen hem. 

Tur vi har lördagsgodis i bilen. ;)

Det firade jag med vin och smörstekta kantareller till kvällsmat. :)

Jag är lite(mycket) extrem med städning och renlighet emellanåt.

Just nu är jag i en period då jag är ganska lättäcklad av smuts, så för tillfället är jag ganska jobbig att bo med enligt maken.

Vi renbäddar och tvättar golven i vanliga fall en gång i veckan, men nu blir det oftare.

Dock har jag blivit lite bättre med "vardagsstädningen". 

Innan var det dammsugning och dammtorkning varje dag, men nu är det typ varannan.

Och jag är lite stolt över det, faktiskt, för jag har övat mig på att inte behöva ha ett rent hus alltid. 

Nu kan man ju tycka att maken borde tycka livet är ganska bra med en städmanisk fru, men tyvärr vägrar ju frun att städa själv, då hon inte var ensam om att smutsa ner.

Så maken får ju liksom göra saker... Och det kan ju vara jobbigt ibland. 

Och jag inser ju att jag är störig, men jag försöker verkligen att chilla.

Men ibland(som nu) är det bara att acceptera att jag är konstig och "behöver" ha min dos av renbäddning för att komma till ro...

Och ro rimmar på ko.

Men skit i det nu.

Varför jag snöade in mig på mina manier vet jag inte...

Det jag skulle säga var att det är helg för mig nu och det är det inte för er...

Trist.

Peruker is tha shiiiit!

Härligt att ha lite guld på tomten. ;)

När jag sen lagade mat städade tjejerna, medans Vilde stökade ner.

Nej, det är inte alls så att jag försöker lära mina mini-kvinnor att behaga män med städning.

Det råkar bara vara så att tjejerna gillar att städa...

Och jag gillar att sätta dom i arbete, så det blir ju en bra balans.

Och tro inte att lillkillen kommer undan obekvämligheter. Han har fullt sjå med att hålla styr på snoppen i kallingarna, för han har nämligen lagt blöjan nu. 

Så han har rätt mkt jobb han med. 

Han donar med fuktiga kalsonger i tvättmaskinen och torkar golv. 

Dom börjar bli stora nu...

:)

Stora killen!

Om två veckor får han flytta hem. <3