Dålig mamma?
Dåligt samvete!
Man går upp på morgonen(alldeles för tidigt) och försöker med ett leénde få frukost i barnen. Ögonlocken är tunga som bly och efter frukosten vill ett barn ut och ett barn vill bada.
Jag vill sova.
Dåligt samvete.
Jag gör så gott jag kan för att roa barnen.
Efter ett tag händer det nåt som gör att en liten konflikt uppstår.
Brallan har tagit batterierna ur fjärrkontrollen och stoppat i munnen.
Jag säger ifrån på skarpen, eftersom jag har sagt till henne en miljon gånger innan att hon INTE FÅR göra så.
Dåligt samvete.
När det är dags för lunch är jag inte hungrig, men Brallan måste ju ha mat(Älvan har egen mat). Jag orkar inte stå och göra en stor lunch till en liten person, så det blir korv och grönsaker.
Dåligt samvete.
Snart är det dags för en middagslur för Brallan.
Hon vill inte sova.
Vi bråkar och tjaffsar och kompromissar, tills hon till slut lägger sig och somnar.
Dåligt samvete.
Jag tänker att äntligen kan jag vila.
Då vaknar Älvan från sin middagslur.
När McLovin' kommer hem på kvällen sover Älvan.
Brallan är vaken och blir jättebusig.
Jag är trött efter allt tjat under dagen och har dåligt med tålamod.
Jag är liiite för sträng och liiite för hård.
Dåligt samvete.
När det är läggdags vill Brallan ha mammamys.
Vi lägger oss i sängen och läser lite.
Jag ligger och luktar i hennes hår och tänker att jag har världens mest underbara barn.
Varför är jag då en sån dålig mamma?
Varför har jag ingen energi?
Varför, varför, varför?
Jag vet ju att min brist på tålamod och energi beror på att jag är gravid, men det känns så jobbigt.
Jag älskar mina barn och jag VILL ha ett barn till.
Men jag hatar att vara gravid!
Jag känner mig ful, dålig och allmänt trött. TRÖTT!
Jag vill vara en bra mamma!
Den bästa som finns.
Det verkar som att alla andra mammor är så jäkla superduktiga hela tiden.
Hittar på massa utflykter varje dag och skriver på FB hur underbart det är att vara mamma varje dag.
Är det verkligen så?
Är VARJE dag såååå underbar?
Ibland skulle jag bara vilja fly till Norge och rensa fisk.
Har man inte fått sova på 3 nätter och gått upp tidigt varje morgon kan jag inte tycka att det är jätteunderbart.
Nu tycker jag ju givetvis inte att alla dagar är som jag beskrivit ovan.
Väldigt sällan.
Men nån gång då och då känner jag såhär.
Att jag inte duger som mamma.
Finns det nån som känner lika dant?
Det finns så mycket press på mammor nu för tiden!
Mitt motto brukar vara att skita i vad andra tycker, men ibland tar det dåliga samvetet över.
Ganska löjligt egentligen, för jag älskar mina barn och dom älskar mig.
Men ändå...
Det känns inte bra när man känner sig som en dålig mamma.
Det är ju den enda saken i världen jag verkligen vill vara bra på.
Idag har dock inte varit en sån dag.
Jag och Brallan har gjort pärlhalsband/armband och Älvan och jag hade morgonen för oss själva.
Det var mysigt.
Jag har även gjort galet många barnmatsburkar till Älvan.
En sats med köttfärs, ris och grönsaker.
Och en med pasta, falukorv och ärtor.
Nu ska Älvan snart lägga sig, så jag ska fixa lite välling.
Ha en bra lördag!
Jag förstår precis vad du menar!!!
Känner exakt likadant.
Det är en skit jobbig känsla verkligen.
Alla dagar är inte en dans på rosor, det är inte en dans på rosor att ha småbarn överhuvudtaget. Det är mycket man ska tänka på och göra varenda dag.
Man gör ju sitt bästa och mer kan man inte, men det ibland känns det som det blir så mycket att man bara vill kasta in handuken.
Men jag vet att båda du och jag är de bästa mammorna får våra barn:) Helt säkert! KRAAM!
till å börja me så får mina barn sällan 'middag' till lunch hemma, blir oftast fil&flingor, mackor eller gröt - sällan. Å tålamod va gäller saker som man ältat hundra gånger får man ha :-))
dålit tålamod menar ja då... :-P
Förstår precis vad du menar och då pratar jag om EN liten hemma och inte två + liten i magen som hos dig. Det finns så många dagar man känner att nej nu orkar jag inte mer, vad hände med mig och mitt? Har jag förlorat det föralltid och ska nu sitta här med barn efter barn, middag klar samma tid och se hur tiden passerar? Men sen finns dagarna man kramar sin lilla tjej och känner sig lyckligast på jorden. Jag tror att många mammor känner press över att "se bra ut" uttåt medans verkligheten är annorlunda.. Att man skriver på FB varje dag hur underbar dag man haft med sin lilla/e är enbart för att få folk uppmärksammade och "tro" att allt är så perfekt hos dem. Kanske till och med så osäkra att dem söker bekräftelse.. Att man sen slänger in en kommentar då och då är väl helt ok men här finns inga perfekta familjer, och varje dag är inte den andra lik, alla har sitt sätt att visa kärlek på och det känner våra barn på sig!!! Du är duktig och stark som hanterar två små och liten i magen medans jag sitter här och känner som du men med två mindre barn!! Fortsätt du precis som du gör, tvivlar inte en sekund på att du inte är en bra mamma!! Kram på dig från en mamma till en annan
tack gode dug för en normal människa med normala känslor, tror inte det är en enda som är sådär perfekt som du beskriver...tror de gärna vill och skriver därför bara det bästa de gör om dagarna så därför verkar de ha en drömvardag !
Du är den första kvinnan som skrivit det jag känner, Hatar att vara gravid. man vågar ju knappt säga de orden för då är man en dålig mamma som hatar sina barn, men jag älskar mitt barn men bara avskyr att vara gravid. !
Jag förstår precis vad du menar.. För mig känns det ibland som en befrielse att få åka till skolan och inte behöva vara mamma för några timmar, men man får dåligt samvete när man faktiskt tycker det är skönt att få lite avlastning.. Alla andra pratar om hur underbart det är att ha barn och visst ibland är det hur underbart som helst.. Men när Belle trotsar, slåss, skriker och bara bråkar med mig är det inte underbart.. Men man älskar sina barn oavsett =) För när dom ger det där underbara leendet så smälter ens hjärta =)
Jag tror man blir en bättre mamma när man vågar erkänna att föräldraskapet inte bara är underbart =)
kram på dej snäckan <3
Du, jag kan inte tänka mig en bättre mamma än du. Och framför allt ingen roligare.
