Ett sammanbrott är inget brott.

JÖSSES!
Detta huset är ett jävla hemmabygge med för små rör, snea väggar, buckligt golv....
Så jävla underbart!
Igår skulle golvet vara lagt och den nya vasken skulle vara insatt.
Men där sket vi oss i näven!
Rören passade inte till kopplingarna, så vi fick inte ut den gamla vasken, så därför ser köket FORTFARANDE ut som på bilden jag la upp igår.
Dessutom kom vi på att rören sitter för långt bort från den nya vasken, så vi måste flytta rören.
Jag blev totalt uppgiven.
Jag bara la mig i sängen och grät.
McLovin' försökte trösta, men det blev bara värre för han kunde liksom inte hålla sig för skratt.

"DU KOMMER ATT BÖRJA JOBBA NU, FRÅN MORGON TILL KVÄLL, I EN HEL VECKA OCH JAG KOMMER ATT FÅ GÅ HÄR HEMMA I SKITEN!"

"Haha, men älskling. Det ordnar sig."

"JA, MEN INTE IDAG OCH INTE I MORGON OCH FAN INTE NÄSTA VECKA HELLER!"

"Jooooodå."

"VI SER UT SOM NÅGRA JÄVLA SAMLARE!"

"Hahahaha, näääää!"

"JO! JAG SKA ALDRIG MER RENOVERA. VEM FAN KAN BO SÅHÄR? ÄCKLIGA MÄNNISKOR!"

"Men älskling..."

"INGENTING GÅR SOM VI VILL! INGENTING PASSAR JU!"

"Men du kan ju inte vara arg på IKEA för det."

"JO! JÄVLA IKEA! JAG SKA RINGA ALLA JAG KÄNNER OCH SÄGA... eeehh... HANDLA INTE DÄR!"

"Hahahahaahaa! Men dom har ju bra saker oxå."

"VADÅ? SOM TYP GARDINER?"

"Ja!"

"JAHA, ÅÅÅÅHHHH VILKA BRA GARDINER! MAN FÅR JU T.O.M FÅLLA DOM SJÄLV! SKIT-IKEA!"

Och så fortsatte det ungefär tills jag hade slut på tårar och McLovin' hade fått ont i magen av allt skrattande.
Jag brukar vara en människa som biter ihop och håller ut, en sån som ser lösningar istället för problem.
MEN när det gäller smuts och stök i mitt hus förvandlas jag till ett totalt psykfall.
Nu har jag iaf fått ut det mesta av min frustration och börjat acceptera att vi inte kan trolla fram ett färdigt kök.
Så jag kan titta in i köket nu utan att få panik.
Det är alltid något.

Nu ska jag gå och hjälpa Mclovin'.
Han klarar sig inte utan sin hejarklack, som låter ungefär såhär:
"Vad är det?"
"Varför ser det ut så?"
"Men ska du inte ta den dit istället för dit?"
"Har du mätt ordentligt?"
"Är du säker på att det går att göra så?"
Osv, osv...


Byyyyyeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!



Kommentarer
Postat av: Mette

Men gud vad skönt att höra, jag känner igen det hela. När jag får mina små sammanbrott och min karl ska trösta mig. Det låter ungefär samma, fast vi har inget gemensamt kök. Hmh vet inte vad jag gråter över.

2010-10-20 @ 18:23:03
URL: http://www.gsomigpunkt.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0