Jag har så lätt för att få ångest, om jag bråkat/tjaffsat med någon.
Jag är en känslomänniska.
Jag ältar och tänker och funderar osv, osv...
Men igår pratade jag och Mirella om att sånt är så onödigt.
Folk som vill få en att känna sig sämre än vad man är, energitjuvar och andra såna människor försöker jag faktiskt lägga på hyllan nu.
Jag har så mycket att tänka på ändå.
Jag ska snart föda och försöker tänka positivt, eftersom jag är skiträdd.
Jag behöver stöd och massa positiv energi. Allt annat är väldigt ovälkommet.
Och när jag igår sa, "Nej, jag orkar bara inte lägga min energi på människor som får mig att må dåligt. Jag kan ha mycket roligare med min tid.", kändes det bara så jävla sant. VARFÖR ska jag ägna min tid åt att älta och ha ångest?
Nej, tack. Nu slutar jag med det.
Jag tänker inte ta en massa dumma diskussioner om skitsaker.
Jag tänker inte umgås med folk, som får mig att känna mig som en dålig människa, för det är jag inte.
Är det liksom lönt att umgås med människor, som man nästan bara bråkar med?
Det blir ju till slut inget kul att ses.

Detta är inte riktat till nån speciell människa, utan detta kommer från min och Mirellas diskussion igår, så börja nu inte flippa och ta åt er. Ville bara få fram att det känns skönt att bara kunna släppa saker och sluta bry sig om bagateller. För det är det jag gör nu. Jag tänker inte stanna kvar i det förflutna och tjaffsa. Jag har bättre saker för mig.
Jag ser framåt och lägger all min energi på min fina lilla familj och mina underbara vänner!