Det bästa sättet jag kan beskriva detta, är att jag känner mig trasig.
Det är så många som känner sig trasiga just nu.
Jag tror inte att du dör, det gör jag inte.
Men jag vill så gärna få ett tecken på att du är på rätt väg igen.
Så att oron kan lägga sig en aning.

Det kändes bra efter grupphealingen igår.
Det kändes som att du hörde oss och jag blev lugn efteråt.
Det var kanske därför jag tillät mig själv att gråta igår.
För att jag kände att du är tillbaka på rätt väg.

Det finns inga andra alternativ, Sarah.
Jag tänker inte acceptera att mitt sista minne av dig är när du ringer och halvskriker/gråter och säger att du ska till sjukhuset.
Det förstår du väl...
Det går ju inte.

Idag är det en ny dag, Sarah.
Ny dag och nya tag.
Använd nu den kraften vi skickade till dig igår och som vi skickar till dig hela tiden.

Lyssna efter min röst, vännen, för jag pratar med dig varje dag.
Jag säger åt dig att kämpa.

Du hör mig, va?