Jag blir så trött... Och ledsen.
Det kvittar VAD det är jag pratar om, för på nåt vis vänds det alltid till att det är mitt fel.
Iaf enligt en i min närhet.

Är jag ovän med en vän...
Mitt fel. För det är inte lätt att vara vän med mig.

Har jag bråkat med McLovin'...
Mitt fel. För "Jag är ju som jag är".

Har nån sagt nåt dumt till mig...
Mitt fel. Det var säkert jag som sa nåt dumt först.

Har jag tappat kontakten med folk...
Mitt fel. Det kvittar om jag bjuder in, för det är ju tydligen lättare för mig att ta mig iväg med 3 barn till alla andra.

Jösses...
Har man inte dålig självkänsla innan, så får man det.