Jag ligger i sovrummet och vilar.
Jag hör hur mina barn pratar i vardagsrummet.
Jag hör hur deras pappa svarar dom.
Sådär tydligt och pedagogiskt.
Det låter underbart.
Jag känner hur hela kroppen ler och längtar ut till det andra rummet.
Hjärtat längtar.
Så jag ska faktiskt strunta i att vila.
Jag ska lyda mitt hjärta och gå ut till min familj.
Jag ska, istället för att vila, känna små barnhänder mot min kind och runt min hals.
Jag ska busa, skratta och pussas.

Istället för att bli av med mina trötta ögonpåsar ska jag fylla dom med ännu mer kärlek.