Idag har jag mest gråtit.
Eller nä.
Först jobbat, sen gråtit.

Parallellen kan ni ju dra själva.

Jag hann iaf med det jag skulle idag.
Jag skippade lunchrasten och åkte ut tidigare. Så jag hann.
Men jag blev ledsen på vägen hem ändå.
Jag trivs helt enkelt inte med att åka och handla till många på en gång.
Jag tycker att det är stressande, förvirrande, frustrerande och ensamt.
Jag känner mig vilsen.

"Du kommer in i det."
Denna mening hör jag från alla håll och kanter.
Det kanske jag gör, kommer in i det.
Tills dess får jag väl ha en klump i magen och känna mig dålig.
För det är det jag gör.
Känner mig som en kass anställd, som inte kan göra allt lika smidigt och enkelt som dom som gjort detta innan.
För det fick jag höra idag.
Att det aldrig varit problem tidigare och att allt gått så förvånansvärt bra förr.
Dom klarade det jättebra!
Det gjorde mig ungefär lika liten som en vindruva.

McLovin säger att jag ska ta det för vad det är: Ett jobb.

Det är svårt för mig.
Det är ju MITT jobb. Jag ska vara bra på det, helst bäst.
Jag vill inte gnälla och vara ledsen.
Jag vill vara bra.

Helst bäst.

Men min bästa arbetsegenskap är patientkontakt...
Mina fina gubbar och tanter.
Det är DOM jag vill träffa!
Inte den frysta kycklingen i affären.

Men jag kommer nog in i det...