Detta skrev jag kl 10, men det kunde inte publiceras. Så jag provar väl nu igen... Här sitter jag i vilorummet, hos tandläkaren och "trippin my balls off." Nä, inte riktigt, för jag tog precis tabletterna. Men förhoppningsvis om en stund. Jag vet. Nu tänker ni, att det är überlöjligt att vara tandläkarskraj, när man har tryckt ut två människor genom sin vadjaydjay, utan någon bedövning. Medan man behöver lugnande för att laga ett betydligt mindre hål i tanden. Men det är inte riktigt samma sak! Jag är så jävla rädd för den där nålen! Jaha, tänker ni då. Men du tatuerade ju dig precis. Ja, men det är inte heller samma sak. Jag gillar inte den där låååånga nålen, som ska föras in mellan mina käkar och in i en nervkanal(eller nåt). Det känns ju liksom lite(MYCKET) räligt. Jaja, jag hoppas att Herr Oxascand(eller var det Fru Stesolid?) kan hjälpa mig igenom den kommande timmen. Håll era tummar och tår, för att det går(fantastiskt rim)!