Idag var det första dagen på dagis efter jullovet.
Brallan var som vanligt, ville inte följa med hem, men så fort vi var utanför grindarna blev hon trevlig igen.
Hon hade haft kul på dagis och hon hade ätit ordentligt.
Men sen kom vi hem och det märktes hur utmattad hon var.
Hon ville äta lite yoghurt, men satt bara och grät och skrek vid bordet.
Jag sa till henne att hon kunde vila lite och äta sen, men då höll hon tag i bordet och bara skrek.
Det slutade med att jag fick lyfta ut henne ut köket, medan hon skrek som om jag höll på att mörda henne.
Vi la oss i min och McLovins säng och hon sa till mig att hålla om henne.
Jag kramade henne, pillade henne i håret och sjöng.
Så låg vi där tills hon somnade, vilket inte tog så lång tid.
Stackars fisen.
Tänk så trött man kan vara.

Det är tur att man kan läsa av sina barn.
Någon annan hade säkert bara sett en trotsig unge, med ett jäkla humör.