"Du. Vill du veta varför jag luktade din pappa i armhålan innan?"

"Va? Luktade du min pappa i armhålan? När då?"

"När vi stod i kön och skulle köpa glass."

"Va?! Varför då?"
"Det luktade jättemycket svett, så jag var tvungen att kolla om det var han."

"Varför gjorde du så? Varför var du tvungen att kolla det?"

"Jag ville ju bara kolla så det inte var han, för isåfall ville han nog veta det. Men det var det inte, det var lök innifrån grillen."

"Jaha. Sa du nåt?"

"Nej, det blev lliksom aldrig tillfälle att prata om det."

"Så du gick bara fram och luktade på honom och sen låtsades som ingenting?!"

"Men vadå då?"

"Åh, du är så konstig!"

"Nä, det är jag väl inte! Du gör ju konstiga saker du med!"

"Ja... Men jag luktar inte din mamma i armhålan."

"Nä, men ändå... Jag får väl ringa honom sen och förklara då."

Nej, gör inte det. Snälla. Då blir det bara ännu konstigare. Typ, 'Hej, jag luktade på dig innan, för jag skulle bara se om du luktade svett'."

"Nänä då... Men han kanske går och undrar nu och tror att han hade nån äcklig parfym på sig, eller nåt. Så kanske han inte vågar använda den mer."

"Nä, så luktar han svett istället!"

Haha, att det ska vara så komplicerat.
Jag får väl hänvisa till bloggen, om svärpappan undrar varför jag dök ner med näsan under hans arm.