Ty sorgen har nattsvarta rosor.

Säg varför är du så ledsen idag,
du, som alltid är så lustig och glad?
Och inte är jag mera ledsen i dag,
än när jag tyckes dig lustig och glad;
ty sorgen har nattsvarta rosor.

I mitt hjärta där växer ett rosendeträd,
som aldrig nånsin vill lämna mig fred.
Och på stjälkarna sitter det tagg vid tagg
och det vållar mig ständigt sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.

Men av rosor blir det en hel klenod,
än vita som döden, än röda som blod.
Det växer och växer. Jag tror jag förgår,
i hjärteträdets rötter det rycker och slår;
ty sorgen har nattsvarta rosor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0