McLovin sa idag, att det var en 12-åring som stått 6 meter ifrån en varg, för nån dag sen.
Jag blev skeptisk...
"Hur visste den det?"
"Vargen?"
"Nej, ungen!"
"Visste vad?"
"Att den var 6 meter ifrån vargen!"
"Den såg väl det!"
"Vadå, kunde den räkna ut det?"
"Alltså, det var en 12-åring!"

Ja, jag har inga jättehöga tankar om barns intelligens.
Jag älskar barn, i alla åldrar, färger och former(förutom rödhåriga... Nej, jag bara skoja!), men jag tycker ju inte att intelligens är barns starka sida.
"Jo, men min 4-åring är jättesmart!", tänker säkert någon nu.
Ja, det är den säkert, men allt är ju relativt.
Jämfört med sina föräldrar är den, eller ska vi säga hen, ju inte jättesmart(hoppas jag iaf, annars kanske hen borde omhändertas). Men jämfört med en hund har hen eventuellt ett övertag.
Min hund förstår att hon ska sitta, när jag ber henne. Hon vet vad jag menar, när jag ber henne lägga sig på sin plats. Hon vet att man inte får bita ihjäl katterna, även om hon vill. Och hon vet att man kissar utomhus.
Min 4-åring vet oxå allt det OCH lite till!
Men att säga att en hund är lika smart som en 4-åring, som vissa säger, är ju egentligen inte jättemycket att skryta med.
Allt är, som sagt, relativt.
Du hade inte skrutit på julfesten om din man, som precis lärt sig att sträcka fram en arm, när man säger "vacker tass".
Eller bett honom att berätta den där roliga drömmen, om piraten som bajsade i sin hatt, för din chef.

Jag försöker inte förmedla att barn är dumma i huvudet, eller korkade. Jag menar bara att barn inte är lika smarta som vuxna, när det gäller tråkiga saker som siffror, osv.
Det är ju det som är charmen med barn!
Dom är helt övertygade om att hitta en elefantkattapa är mycket viktigare än att betala en räkning.

Hur som helst...

En 12-åring kan tydligen räkna ut avstånd.
Jag säger bara, "Fan vad bra! Du är mycket smartare än min hund!"