Eftersom det fortfarande var mörkt ute tyckte jag att det var konstigt, för folk vet ju att jag jobbar natt.

Jag svarade iaf, när jag såg att det var dagis... 

Barnen kanske hade blivit sjuka och behövde komma hem igen.

Alltså, ni fattar inte min förvirring och extrema katastroftankar, när dagis ringde 17.30 och frågade var jag blev av!

Det var inte FORTFARANDE mörkt.

Det hade blivit mörkt IGEN.

Jag skulle ha hämtat dom kl 16.30!

Jag hade inte ställt klockan, eftersom jag brukar vakna av mig själv vid 15-16-tiden.

Jag flög upp ur sängen och drog på mig vad jag hittade, samtidigt som jag kollade telefonen.

Min ångest blev inte mindre av att jag hade fått sms från McLovin; 

"Jag har blivit lite påkörd, så jag blir lite sen."

Jag ringde honom på väg till dagis och allt var, som tur var, okej.

Jävlar i hoppet, vilken jävla start på "dagen"!

Barnen var iaf vid gott mod när jag halkade in på dagis, efter stängningsdags.

Brallan förklarade dock för mig i bilen, att jag ju kunde köpa en STOR klocka, så jag hädanefter vet när jag ska vakna.

Haha, ja... Eller iaf ställa klockan.

Jösses...

Idag brast jag som förälder.

Men vet ni vad?

Det är inte hela världen! ;)