Men igår jobbade jag och jag hade så kul med en av "mina damer".

Jag förklarade för henne att jag, dagen innan, skulle köra och köpa en toasits, men råkade istället impulsköpa en kanin och en råtta.

Jag höll på att kissa på mig av skratt, när hon svarade; Du måste ju träffa en psykiatriker, Sofia! Det är ju nåt fel på dig! Det var ju inte ens i närheten av vad du skulle ha!

Hahaha! Älskade (h)ärliga damer! <3

Jag är väldigt sur över att vara sjuk idag, för imorn är nämligen min sista dag på jobbet och jag vill ju helst hinna träffa alla brukare och kollegor innan jag flyttar vidare.

Usch, ni fattar inte hur kluven jag är!

Hemvården väster har varit min arbetsplats i 6 år och jag har haft äran att ha fantastiska arbetskamrater och brukare.

Jag kommer sakna vissa av hela mitt hjärta.

Jag blir helt tårögd när vissa brukare säger, med kärlek i rösten, att jag är elak som sviker dom. Men att dom önskar mig välgång på nya jobbet.

Att dom hoppas att jag kommer trivas, men att dom hoppas att vi ses igen.

"Min dam" sa att hon skulle ringa min nya chef och berätta hur dålig och dum jag var, så att jag inte skulle få nåt annat jobb. För då skulle jag bli tvungen att stanna kvar.

Ååååååh!

Hur mycket jag än vill sluta så vill jag ändå inte det! 

Jag har bölat till och från hela dagen.

Men jag känner ändå att det är dags för mig att byta jobb. Man känner sånt på sig, även om man trivs med det man gör just nu.

Det finns så mycket fördelar med det nya jobbet.

Och bara det att DOM ringde MIG och frågade om jag ville ha en tjänst(som inte ens var utannonserad) kändes som ett tecken. Så jag tar chansen och provar. 

Men det värker ändå lite i hjärtat.

Tack för den här tiden, älskade Team 1!

Vi ses imorn.