En oerhört viktig sak att tänka på är att inte döma någon för hårt.
Folk kan göra saker som inte faller en i smaken. De kan vara FÖR spexiga, FÖR tysta, FÖR intresserade. FÖR allt eller ingenting. De kan helt enkelt vara på ett vis som inte passar en själv.
Man kan tycka och tänka och grubbla och fundera på varför en person gör eller är på ett visst vis.
Och det är just det som är grejen.
DU kan tänka och fundera, men DU kan inte anta... Du kan inte svara på varför en person gör, iaf i dina ögon, fel.
Du vet inte mer om en persons liv än vad personen berättar för dig.
Du vet inte...
Du vet inte att mamman, som inte säger till barnet som springer och skriker i affären, inte har sovit på 3 nätter.
Du vet inte att killen som skrattar för högt på ett café inte har haft någon att skratta med på väldigt länge.
Du vet inte att kvinnan som hela tiden är äckligt positiv nästan drunknar i ett hav av ångest på insidan.
Du vet inte att han som har svårt att släppa kontrollen heller aldrig har möjlighet till ett inre lugn.
Du vet inte att hon som avbryter dig när du pratar aldrig får sin röst hörd någon annanstans.
Du vet inte...
Så döm aldrig någon för hårt.
Döm aldrig någon förrän du gått en vecka i personens skor.