Jag har slutat nattjänsten och kommer att gå tillbaka till min dagtjänst nästa måndag. Fram tills dess är jag ledig.

Ledigheten har hitintills spenderats ute.

Det har grillats, eldats, städats och röjts.

Vi har även varit på Bup och det kändes som ett onödigt besök.

Det var bara ett bedömningsbesök av ännu en psykolog, som även han tyckte att det var viktigt att Vilde fick en utredning, med fokus på autism. 

Verkligen givande...

Och dessutom kommer det antagligen inte bli utredning förrän nästa termin, pga långa väntetider...

Herrejävlar alltså. Psykiatrin i ett nötskal.

Vi trodde att vi skulle komma ett steg närmre en diagnos, men det kändes som att vi tog två steg tillbaka.

Ni fattar inte hur slut vi är!

Vi har det väldigt kämpigt med Vilde i perioder och just nu börjar det bli kämpigt igen.

Och om vi tycker att vi har det kämpigt kan man ju bara ana hur kämpigt Vilde har det.

Vi vill ha hjälp NU, inte om ett halvår!

Som tur är har vi stort stöd av hans fina pedagoger på dagis. Dom är guld värda!

Vi har börjat skriva kontaktbok och vi ska även boka in ett möte och prata om våra olika svårigheter och hur vi ska hantera dom. 

Det ska bli skönt, för just nu känner jag mig som världens sämsta mamma.

Jag är helt slut och tappar ofta tålamodet och all pedagogik bara rinner ut ur min kropp. 

Jag vet liksom hur jag ska agera, men jag ORKAR inte.

Jag känner mig som en trotsig 3-åring...

Ja, jag antar att veckan har börjat dåligt, så det kommer bara att bli bättre! :)